Avdi - forts.
Idéer är det ingen brist på. Snarare tvärtom, har mängden blivit ett problem för Avdi.
- Mina drömmar höll på att bli mina fiender. Jag drömde en sak på natten, men drömmarna fortsatte på dagen. Jag gick och funderade och planerade olika projekt. Sen började de här drömmarna säga: ”Varför skapar du oss och sen inte utvecklar oss och ger oss liv?” Det blev psykiskt käckande ett tag. Jag gick till och med en krispsykologiutbildning. Men nu har jag lärt mig att hantera det. Nu kan alla drömmar vänta lite. Jag har en ursäkt och det är Öppna kanalen. Jag vågar inte säga något om framtida projekt. Det maler i huvudet, men jag har inte fokuserat på något konkret än. Det finns väldigt mycket här i samhället som man kan satsa på.
Avdi ser sig själv som mångkulturell. Lite skämtsamt har han till och med påstått sig vara väldens mest mångkulturella människa. Han har både behållit sin ursprungskultur och anpassat sig till det svenska samhället. Han försöker se varje människa som just en människa, inte som en representant för en viss etnisk grupp.
- Människor är inte rädda för varandra om de bara möts någonstans. Det är därför vi måste skapa de här mötespunkterna och öppna de här portarna så att människorna kommer igenom. Man behöver bara visa vägen, lysa lite. Sen får var och en köpa sin egen ficklampa och belysa sin väg. Men att just från början säga att här finns jag… När jag kom till Sverige träffade jag människor som var anti invandrare. Men i stället för att undvika dem tog jag kontakt och till sa exempel till någon: ”Bjuder du inte på kaffe idag?” Han bara tittade på mig med en förskrämd blick, men jag tror han mjuknade till och började fundera. Han bjöd aldrig på kaffe, men han fick en tanke i bakhuvudet om varför han reagerade som han gjorde. Vi måste våga! Vi måste tänka på oss som människor, inte som svenskar och albaner. På så sätt blir man mångkulturell, det blir man inte bara genom att det finns olika människor i samhället. När man sitter ner och pratar och inte tänker på att den är en invandrare och den en svensk, då tror jag att vi är mångkulturella och jag har faktiskt lyckats med det. Aldrig någonsin tänker jag på att jag pratar med en svensk. Jag är mig själv och det inga problem.En viktig del i Avdis tillvaro är tryggheten som han får genom islam.
- Att jag är en troende muslim har nog hjälpt mig jättemycket under den här tiden. Man vågar visa vem man är. Det är väldigt viktigt med en egen identitet och den egna identiteten stärks om man tror på något också. Sen behöver man inte vara muslim eller kristen, det är ändå samma sak, men man måste tro på någonting. Det har gett mig en trygghet att jag vet vad islam säger. Jag använder inte fula eller diktatoriska metoder för att lyckas, jag genomför mina projekt på ett fredligt och demokratiskt sätt. Jag har gjort precis så som islam säger att jag ska göra. Det har också inneburit att jag har haft lättare att umgås med människor ur kyrkan. De som känner mig och vet att jag är muslim förvånas över att jag fortfarande håller fast vid min tro, men det är det som gör mig mångkulturell och unik. Jag mår bra om människor kan lära sig något av mig och kanske få en tankeställare. Jag läste en förbön i domkyrkan en gång – en muslim, en imam dessutom. Efteråt trodde tanterna att jag var kristen präst. De trodde jag skojade när jag sa att jag var imam.Men alla är naturligtvis inte lika öppensinnade och förstående.
- Sorgligt nog finns det rasism. Och då talar jag inte om de som är ute på gatorna och visar det öppet, utan rasism på hög nivå, folk i kostym och slips. De använder politiken som ett verktyg och pratar mjukt och fint när folk hör på, men bakom kulisserna har de helt andra tankar. Men det ska jag ta tag i med mitt nästa projekt...Tillbaka sid 1, 2
Öppna kanalen Växjö
