Avdi - världens mest mångkulturella människa?
Det går inte att beskriva Avdi Islami utan att beröra den slitna klyschan om eldsjälen. Är det någon som brinner för sina drömmar och idéer så är det han. Skulle någon komma med lite vanliga typiskt svenska invändningar om hur svårt saker och ting är att genomföra i praktiken, blir han bara ännu mer övertygad om att försöka. Trots en stressig tillvaro under första veckan av sändningar på Öppna kanalen i Växjö tar sig initiativtagaren tid att i lugn och ro berätta om hela historien bakom projektet och varför han känner så starkt för det.
Berättelsen om Öppna kanalen börjar när Avdi kom till Sverige från Kosovo i maj 1994. Ganska omgående blev han politiskt aktiv för socialdemokraterna. Han såg stora möjligheter i det svenska samhället, men det var också något som fattades.
- Jag tänkte framförallt på hur ungdomarna skulle kunna göra sig hörda och vara en del av samhället. Då kom jag på tanken på lokalteve. Redan då för tolv år sen tog jag kontakt med politikerna. Det kanske var lite för tidigt. Då fanns inte dagens digitala utveckling. Den analoga utrustningen kostade mer och var svårare att hantera.Avdi fick jobb på TV4 Sydost i Växjö, men släppte aldrig planerna på en fristående lokaltevekanal. Efter några år fick han erbjudande att arbeta som projektutvecklare i det kommunala bolaget Hyresbostäder. Parallellt med att jobba med mötesplatsen Panncentralen i Dalbo fick han även tid att börja undersöka möjligheterna att sända lokalteve.
Han började skapa kontakter med politiker, tjänstemän, ordföranden, VD:s och andra högt uppsatta… ja alla som skulle kunna vara till hjälp i processen. Efter ett par års lobbyverksamhet fick han till ett möte med 21 olika regionala makthavare, som han försökte övertyga.
- Mitt intresse har inte i första hand varit personligt, att jag skulle få en karriär, för det får man inte på en ickekommersiell kanal. Jag har alltid trott på samhället och genom Öppna kanalen hoppas jag få folk att förstå att samhället är vi. Det finns andra tevekanaler, men det handlar inte om teve i sig, utan att ge människor möjligheter. Det kan låta hur dumt som helst, men det är mitt liv. Om jag ser att jag kan påverka något positivt, så spelar det ingen roll om jag tjänar pengar eller inte. Det viktiga är att jag hjälper någon. Nu har jag i alla fall hjälpt till att sysselsätta några människor som kanske annars skulle haft svårt att komma in på arbetsmarknaden.Det var förstås upp- och nedgångar under processen. Första ansökan till ESF-rådet, som fördelar EU-bidrag i Sverige, gav beskedet att pengarna var slut för tillfället. Bildandet av en ideell förening fick skjutas upp, men planeringen fortsatte.
- Oavsett hur dum en idé låter i huvudet så måste jag genomföra det. Jag ger aldrig upp. Om jag tror på någonting spelar det ingen roll om jag har hela världen emot mig.Envisheten gav resultat. Daniel Westergren värvades som projektledare och gjorde en förstudie till kanalbildandet. Föreningen bildades och man fick till slut pengar från ESF. Personal började anställas. Radio och TV-styrelsen gav sändningsförordnande. Hyresbostäder betalade Avdis lön under projektfasen och Växjöhem ställde lokaler till förfogande gratis. Han tror att hans personliga egenskaper har haft en stor del i att Öppna kanalen nu är i sändning.
- Om man har en idé är det väldigt viktigt att fundera på om det är något som just jag vill syssla med och om det är något som kommer att vara bra, inte enbart för mig personligen utan för hela samhället. Även om man misslyckas med själva projektet kommer man att lyckas med vem man själv är. Det har varit stunder då jag har känt mig värdelös, då jag har funderat på vem jag är och vad jag har uträttat här i livet, om jag har något mål. Om jag har ett mål – vad har jag gjort åt det? Politiker kanske säger ”ge upp, det här kostar pengar”, men då har jag bara blivit starkare och fortsatt att kämpa.Idealisten
Avdi är en idealist som vill tro på både den enskildes möjlighet att förändra och samhällets möjlighet att ta hand om alla.
- Jag är mig själv och tänker inte främst på att lyckas personligen utan på att min lycka sitter i att leva i ett bra och tryggt samhälle. Fungerar inte systemet kommer vi aldrig att vara lyckliga även om vi tjänar miljoner. Just den här solidariteten tycker jag är viktig. Den har fått mig att kämpa och offra både familj och fritid ibland. Det krävs en hel del, långa arbetsdagar… Man måste ha stort stöd av familjen för att lyckas. Jag har haft turen att både mina barn och min fru har stöttat mig, även om de undrat när jag ska köpa en säng så att jag kan sova över här på Öppna kanalen också.Han återvänder gärna till vikten av att ungdomarna känner en framtid i samhället.
- Ungdomarna ska inte vara tysta och sitta och klaga, utan de ska vara aktiva och både själva kunna göra väldigt mycket, men även kunna ställa krav på de som har makten. Jag såg att Öppna kanalen kunde vara det forum jag letade efter. Det verkar som om jag hade rätt, för idag kan vi se att väldigt många ungdomar vill syssla med det här med film, redigering och sändning. Och genom detta kan de faktiskt påverka hur samhället utvecklas.
Avdi hoppas också kunna inspirera andra att kliva över hinder och genomföra sina drömmar. Han påminner om att politiker bara är människor, som faktiskt jobbar för oss.
- Har ni ett mål och möter ett hinder - fortsätt och försök ändra på det i stället! Om vi försöker bli av med alla hinder, då lyckas vi. Vi kanske tror att politiker bara är skitstövlar, men det är inte så. De arbetar och engagerar sig på fritiden, då kan man inte bara klaga på att de inte lyssnar, man måste kräva saker och det gör vi inte. Jag hoppas att jag får igång en debatt och på så sätt kunna bidra till delaktigheten.Hittills har projektet utvecklat sig som han hade föreställt sig. Men Avdi är noga med att poängtera att jobbet inte är färdigt än.
- Det blev faktiskt som jag hade tänkt mig. Jag kan säga att jag är väldigt stolt över att ha lyckats så här långt. Jag är glad över att jag kunde trycka på knappen och sända. Men vi har inte nått målet än. Målet är att nå hela länet. När vi har nått det också känner jag att jag kan lämna över till någon annan.Det är närmast ofrånkomligt att Avdi hamnar i centrum då Öppna kanalen diskuteras.
- Det var inte min tanke att bli populär och känd, men det har blivit så. Jag hoppas att det har blivit på ett bra sätt så att inte folk tänker att: ”Den där Avdi är bara ute efter att synas.”, utan att jag har byggt upp någonting som kanske hade dröjt många år till innan någon annan hade kört igång med.Tvivlande röster har funnits längs hela vägen. Men han har en märklig förmåga att omvända alla invändningar till möjligheter.
- Det har varit försök för kanske 15 år sedan att starta lokalteve i Växjö, som då misslyckades. Många har sagt ”ge upp”. Inte ens Mats Harrysson, som var med och körde igång TV4 lokalt, trodde att det gick att lyckas. Då började jag fundera. Jag är lite dum så jag funderar tvärtom. När en sådan människa säger att han har haft de tankarna och räknat ut att det inte är lönsamt, varför ska jag då försöka? Då slog det mig att han tänkte på den ekonomiska lönsamheten. Jag tänker mer på att det ska löna sig strategiskt och samhällsmässigt. Då tänkte vi alltså på olika saker och därmed var det alltså inget hinder för mig. Då körde jag vidare. Häromdagen ringde jag honom och frågade om han hade någon film att visa på vår kanal.När framtiden kommer på tal blir Avdi kryptisk och förklarar hur hans sin syn på familjen och samhället i stort inverkar på hans inställning till Öppna kanalen.
- Jag har blivit erbjuden att komma tillbaks till politiken, men det här projektet är mitt barn och det ska först få en ordentlig uppfostran. Man brukar säga att de tre första åren är väldigt viktiga för barnen, att man ska ta hand om dem hemma i familjen, låta dem installera hårddisken och få den familjära uppfostran och kulturen först och sen efter det kan de gå vidare till dagis och skola. Samma sak gäller Öppna kanalen.- Den här familjestrukturen borde man använda även i stat och kommun. Det är viktigt att försöka att hålla ihop familjen, försöka ha en demokratisk familj där alla medlemmar är likvärdiga och där man tänker på barnens bästa – så borde man tänka även i politiken. Man kan bråka och ha olika åsikter, men ”barnen” är det vi måste kämpa för först och främst. Öppna kanalen är mitt barn och jag vill gärna kunna uppfostra det under några år. När jag ser att det är dags att skicka ”barnet” till förskolan då finns det andra som ska ta över och utveckla det.
I Avdis drömsamhälle är även individens ansvar och initiativförmåga viktig. Samhället ska ge uppmuntran, men får inte glömma att även ge möjligheter att faktiskt lyckas.
- Alla människor har något unikt i sig. Alla människor kan någonting som andra inte kan. Det gäller bara att hitta det, att undersöka sig själv och komma fram till vem jag är och vad som är mitt mål i livet. Vad vill jag åstadkomma? Är inget viktigt för dig? Jag tror inte på det! Alla människor tycker att något är viktigt i livet, även om folk idag är väldigt depressiva.- Samhället idag kanske inte bryr sig om personerna under utveckling, utan ger en klapp på axeln och säger ”åh, vad bra!” eller ”åh, vad tråkigt!” och det hjälper inte. Man måste redan från början se till att ungdomarna får en bra utveckling och att de får ta ansvar. Först med ansvaret får de den friheten de strävar efter. Jag är glad att jag har hittat den friheten själv.
En sak är säker. I framtiden lär vi få se fler av Avdis idéer bli till färdiga projekt. Vilka är än så länge något som inte ens han själv kan gissa.
- Jag går redan och funderar på vad som saknas i samhället ytterligare. Om ett par år är det inte alls omöjligt att jag kör något nytt projekt. Det kan jag faktiskt skryta om. Jag brukar säga: ”Hellre skryta än ljuga.” Och skryter jag om något är det faktiskt något jag drömmer om. Man behöver beröm ibland, man behöver få skryta lite ibland och man behöver vara barnslig ibland, annars funkar det inte.Idésprutan
Idéer är det ingen brist på. Snarare tvärtom, har mängden blivit ett problem för Avdi.
- Mina drömmar höll på att bli mina fiender. Jag drömde en sak på natten, men drömmarna fortsatte på dagen. Jag gick och funderade och planerade olika projekt. Sen började de här drömmarna säga: ”Varför skapar du oss och sen inte utvecklar oss och ger oss liv?” Det blev psykiskt käckande ett tag. Jag gick till och med en krispsykologiutbildning. Men nu har jag lärt mig att hantera det. Nu kan alla drömmar vänta lite. Jag har en ursäkt och det är Öppna kanalen. Jag vågar inte säga något om framtida projekt. Det maler i huvudet, men jag har inte fokuserat på något konkret än. Det finns väldigt mycket här i samhället som man kan satsa på.
Avdi ser sig själv som mångkulturell. Lite skämtsamt har han till och med påstått sig vara väldens mest mångkulturella människa. Han har både behållit sin ursprungskultur och anpassat sig till det svenska samhället. Han försöker se varje människa som just en människa, inte som en representant för en viss etnisk grupp.
- Människor är inte rädda för varandra om de bara möts någonstans. Det är därför vi måste skapa de här mötespunkterna och öppna de här portarna så att människorna kommer igenom. Man behöver bara visa vägen, lysa lite. Sen får var och en köpa sin egen ficklampa och belysa sin väg. Men att just från början säga att här finns jag… När jag kom till Sverige träffade jag människor som var anti invandrare. Men i stället för att undvika dem tog jag kontakt och till sa exempel till någon: ”Bjuder du inte på kaffe idag?” Han bara tittade på mig med en förskrämd blick, men jag tror han mjuknade till och började fundera. Han bjöd aldrig på kaffe, men han fick en tanke i bakhuvudet om varför han reagerade som han gjorde.- Vi måste våga! Vi måste tänka på oss som människor, inte som svenskar och albaner. På så sätt blir man mångkulturell, det blir man inte bara genom att det finns olika människor i samhället. När man sitter ner och pratar och inte tänker på att den är en invandrare och den en svensk, då tror jag att vi är mångkulturella och jag har faktiskt lyckats med det. Aldrig någonsin tänker jag på att jag pratar med en svensk. Jag är mig själv och det inga problem.
En viktig del i Avdis tillvaro är tryggheten som han får genom islam.
- Att jag är en troende muslim har nog hjälpt mig jättemycket under den här tiden. Man vågar visa vem man är. Det är väldigt viktigt med en egen identitet och den egna identiteten stärks om man tror på något också. Sen behöver man inte vara muslim eller kristen, det är ändå samma sak, men man måste tro på någonting. Det har gett mig en trygghet att jag vet vad islam säger. Jag använder inte fula eller diktatoriska metoder för att lyckas, jag genomför mina projekt på ett fredligt och demokratiskt sätt. Jag har gjort precis så som islam säger att jag ska göra.Det har också inneburit att han har haft lättare att umgås med människor ur kyrkan.
- De som känner mig och vet att jag är muslim förvånas över att jag fortfarande håller fast vid min tro, men det är det som gör mig mångkulturell och unik. Jag mår bra om människor kan lära sig något av mig och kanske få en tankeställare. Jag läste en förbön i domkyrkan en gång – en muslim, en imam dessutom. Efteråt trodde tanterna att jag var kristen präst. De trodde jag skojade när jag sa att jag var imam.Men alla är naturligtvis inte lika öppensinnade och förstående.
- Sorgligt nog finns det rasism. Och då talar jag inte om de som är ute på gatorna och visar det öppet, utan rasism på hög nivå, folk i kostym och slips. De använder politiken som ett verktyg och pratar mjukt och fint när folk hör på, men bakom kulisserna har de helt andra tankar. Men det ska jag ta tag i med mitt nästa projekt...
