Presentation
Vad lyssnar jag på just nu? Kolla in Last FM!
(Observera att det endast listas musik som spelas via datorn i en eller annan form. Till detta kommer förstås minst lika många spelningar på stereon, i freestylen och mp3-spelaren. All vinyl spelas av naturliga skäl på stereon.)
Teodor är en enskild firma bestående och beroende av undertecknad i rollerna som chef, ekonomiansvarig, marknadsföringsansvarig och producerande kraft som: skribent, webbredaktör, fotograf, textrådgivare och mediamogul. (I egenskap av chef är jag dock missnöjd med vad jag hittills har åstadkommit i egenskap av marknadsföringsansvarig.)
Då som synes hela verksamheten idag vilar på mig, förefaller det på sin plats att presentera sig mer utförligt. Min tro är att om man verkligen ska nå målet om att erbjuda sina kunder en personlig service, i en annan mening än som en död floskel, måste man börja med att bjuda på sig själv. Så… här är jag:
Namn: David Bergström
Född: Nyköping 1977
Familj: Fru och ett barn
Bor: Söder, Helsingborg
Vänner på Facebook (110227): 155
Teodor var mitt öde. ”Guds gåva” fick jag berättat för mig att det betyder, långt efter registreringen (där många andra förslag behandlades). Egentligen är det efter min farfar, Teodor Bergström, vilken jag dessvärre aldrig fick förmånen att träffa. Sedan fick jag till det lite snitsigt som en förkortning av Text och digital orientering. Vilket i sin tur är en analogi på min mediautbildning på Växjö universitet: Journalistik och digital publicering.
Men för att återvända till farfar så fann jag ett postumt band till honom när jag läste hans dikter och sångtexter från tiden i den finska armén på 1930-talet. Att låta honom klä namn på mitt företag var ett sätt att sluta cirkeln och hedra mitt svenskfinska arv.
Det var också en logisk utveckling på de utbildningar och erfarenheter jag samlat på mig genom åren. Att jag skulle sikta på att bli journalist var en idé som fanns redan innan tonåren. Skrivit har jag alltid gjort, eller åtminstone sedan min syster lärde mig det i femårsåldern. (Hon är lärare nu för övrigt, men måste ha varit väldigt pedagogiskt lagd redan då.)
Släkt och vänner har samlat på sig en rad egenhändigt tillverkade publikationer - allt från serietidningar till diktsamlingar. Känslan för att formulera sig har alltid funnits någonstans i ryggmärgen, men har sedan undan för undan slipats tekniskt, stilistiskt och akademiskt. Jag lär mig dagligen något nytt. Fullt nöjd lär jag aldrig bli, vilket säkert är någon sorts sundhetstecken.
I vilket fall som helst har jag utvecklat en förmåga att granska texter i allt från stavning och meningsbyggnad till budskap och känsla. Faktum är att det alltid är enklare att jobba med andras texter än med sina egna. Det var någonstans där som företagsidén tog form. Jag såg ett helt internet fullt av vrålflashiga och tekniskt brakavancerade sidor, där datornördarna satta till att leka webbmasters alltför ofta saknat intresse att sedan fylla och uppdatera sidorna med något läsvärt. Det var här jag tänkte rida in som den räddande hjälten och fixa till innehållet; korrekturläsa, producera redaktionellt material, fotografera och ha synpunkter på användarvänlighet och saknade inslag.
Jag började dock mitt entreprenörskap som reguljär frilansskribent. Det gick skapligt. Inom kort hade jag jobbat med och för Växjö universitets kurskatalog, Visit (kulturtidskrift i Kronoberg), Magazinet (gratistidning i Kronoberg), Sweden Rock Magazine och webbmagasinen Metal Covenant och Power Of Metal.
Genom dessa uppdrag fick jag intervjua psykologer, konståkare, dansare, florister, bilhandlare, protesmakare, älguppfödare, restaurangägare och förstås rockstjärnor som: Eva Dahlgren, Udo Dirkschneider, Blackie Lawless, Joacim Cans, Ralf Scheepers, Jon Schaffer och Lenny Blade (se hela listan). Jag fick även springa runt på hundratals konserter och på allvar lära mig fota den ögonblickliga verkligheten (några exempel finns i artikelarkivet under Bilder).
Jag gjorde till detta ett gott - men med facit i hand mindre framgångsrikt - försök att starta upp en skrivkurs i samarbete med Panncentralen i Växjö, en mötesplats för människor med olika etnisk och kulturell bakgrund. Idén var god, men behövde lite mer finslipning för att slå. Läs om detta här.
Samtidigt försörjde jag mig i huvudsak på att jobba halvtid på Coops lager i Växjö. Det var dags att ta nästa steg, vilket skedde naturligt när min sambo fick jobb i Skåne. Efter ett halvårs slitsamt veckopendlande för henne bröt vi upp och flyttade till Helsingborg. Det kändes som en stad full av möjligheter även för mig. Det innebar dock ett avslut på alla uppdrag utom de musikrelaterade. Dessa utökades å andra sidan med det mycket hedersamma uppdraget som redaktör för Sweden Rock News.
Det var sannerligen ingen lek att börja om i en ny stad, helt utan kontaktnät. Efter en tids flyttstök, tvivel, (nära) sammanbrott, halvhjärtat uppdragssökande, pappaledighet och grubblerier om vad jag egentligen borde satsa på, har jag äntligen, fyra år efter flytten, nått fram till en punkt där jag ser en klar struktur på framtiden.
Sweden Rock News har väckt nya idéer om hur man kan arbeta som inhyrd webbredaktör. Textrådgivningsidén är fortfarande värd att testa och marknadsföra på allvar. Och förstås finns jag fortfarande tillgänglig som konventionell frilansskribent och fotograf när detta efterfrågas.
Jag har också sedan länge beslutat mig för att lansera mitt första helt egna webbmagasin – Uno. Mer om det här. Uno var för övrigt namnet på min fars farbror (Teodors bror, med andra ord), som gick bort 2006. Uno ska i korthet vara ett nyhetsmagasin för internationella och mångkulturella nyheter. Redaktionen av frilansskribenter ska bidra med bredast möjliga bakgrund i form av: etnicitet, kultur, religion, utbildning och samhällsklass.
Sidan finns, har utgivningsbevis och är klar att skjutas av när som helst. Men projektet har likväl legat i träda - länge. Jag behöver en samarbetspartner att bolla idéer med och som kan ge ett kontaktnät av skribenter. Men var förvissade om att det kommer!
Om detta funkar blir det en dröm i uppfyllelse. Då har jag hittat ett sätt att kombinera mina journalistiska ambitioner med min egentliga huvudutbildning, fyra år på Internationella samhällsvetarprogrammet (även det i Växjö), med integrationsproblematiken som huvudintresse. Slår det någorlunda enligt den blygsammaste versionen av planen finns det en hel hög med andra webbaserade idéer på lut.
Det här var det jag ansåg relevant just idag. Då har jag inte alls nämnt min tid som sergeant i marinen, när jag jobbade som köttpackare i Nordirland, pluggade ledarskap i USA, filmade dokumentär i Kosovo eller föreläste om integration och konflikthantering. Men för en mer detaljerad och kronologisk historia över utbildningar och andra erfarenheter, se länkarna nedan. För lite smakprov på texter, besök artikelarkivet. Bär i minne att du där hittar överblivet material av skiftande kvalitet och bearbetningsgrad (inte utan en del guldkorn dock).
Eder tillgivne
/David Bergström
