Briljant Bildt! - Retorikmästaren under luppen
Vilken underbar presskonferens! Alldeles oavsett vad man anser om Carl Bildt som politiker och person är han ett fenomen som retoriker. Den moderate utrikesministern spelade huvudrollen och regisserade sig skickligt igenom måndagseftermiddagens batalj med de svenska medierna. Han tappade egentligen aldrig kontrollen över händelserna, trots en mycket tuff kanonad av mer eller mindre relevanta frågor. Låt oss gå igenom några detaljer som gjorde Bildt särskilt lyckosam, till skillnad från till exempel det klassiska Ringholm-fiaskot.
Välkomnandet. Smaka på det: ”Välkomna! Jag tänkte berätta lite om aktuella frågor i svensk utrikespolitik. …och jag värdesätter starkt det intresse som visas för utrikesdepartementets frågeställningar.” Humor. Avväpnande. Men samtidigt en ironisk spark till media som mer än antyder vad som borde vara mer intressant än utrikesministerns privatekonomi. Sådär lagom Bildt-arrogant.
Han fortsätter med att förklara presskonferensens syfte: ”Det uppkom en del frågor… I stället för att ta emot er individuellt, det förstår ni hade lett till en del problem, så tar jag emot er kollektivt. Jag är i och för sig skeptisk till kollektivism…” Självironi. Även det en effektiv avväpnare. Redan nu framstår han som en avslappnad och småtorrt rolig herre hemma i många stugor. Han har anlagt en uppförsbacke för sina kritiker.
”Inte sådär hemskt mycket att tillföra eller att kommentera.” Bildt antyder att saken egentligen borde vara överspelad redan, men att han på allmän begäran tagit sig tid att reda ut eventuella missförstånd.
”Jag kan som bekant ha synpunkter på ett och annat här i världen, det har förekommit förr…” Ytterligare lite torr självironi för att förklara viss, av Expressen överdriven, skepsis mot media. Alla förstår att det är rimligt att en person som Carl Bildt har åsikter och ingen invände heller nämnvärt.
”I fallet Vostok Nafta som nu tilldrar sig visst intresse…” Bildt börjar närma sig den heta gröten, med ett tonfall som om det är sådär lite i förbigående. Han vill antyda att detta egentligen är ett sekundärt ämne, som några envisas med att haka fast vid.
Därpå följer ett anförande, som i stort går ut på att bagatellisera hela saken, avslutat med den svårmissförstådda sammanfattningen: ”Det är ett gammalt optionsprogram, jag har suttit i styrelsen i fyra år, blivit behandlad på exakt samma sätt som alla andra. Jag avvecklar detta så snabbt det över huvud taget var möjligt.” Underförstått, det här är inget konstigt och den som har något att invända har nog bara inte förstått.
”Det är väl endast två saker som egentligen är lite ovanliga i det här sammanhanget. Det ena är att Vostok Nafta är ett företag som har gått exceptionellt bra.” Ännu ett steg närmare orsaken till att man samlats här. Någon sorts förklaring till intresset måste även Bildt själv komma med. Just formuleringen ”ett företag som har gått exceptionellt bra” upprepar Bildt som ett mantra i bästa Ringholm-stil under presskonferensens gång. Vad han vill säga med detta är förstås att summans storlek berodde på ett av bland annat honom själv gott utfört arbete och inte skall kopplas till förväntade framtida åtaganden.
Han påpekar också utförligt hur Vostok Naftas ”exceptionella framgångar” (och därmed indirekt Bildt själv) har hjälpt till att mångdubbla svenska pensionsfonder. Det ger naturligtvis både goodwill till Bildt och ställer Vostok Nafta i seriös dager, då AP-fonderna uppenbarligen anser företaget pålitlig nog att investera i.
”Det andra som är ovanligt är ju att en person går direkt från engagemang i internationella styrelser till ett regeringsuppdrag. Men jag skulle vilja säga att felet väl snarare är att det inte sker oftare. Det här tillför värdefulla perspektiv och erfarenheter. Vi kan ju inte ha en situation där det råder yrkesförbud inom politiken för de som har konkret verksamhet inom företagsstyrelser.” Här kommer den egentliga förklaringen till medias intresse. Man är vana vid politiska broilers som plockas upp direkt från ungdomsförbund till riksdag och sen regering. En före detta statsminister, fredsmäklare och finansman som plötsligt gör comeback är ovanligare. Ett fullt rimligt argument, som är svårt – på gränsen till omöjligt – att vända sig emot.
”Jag kan bara nämna som exempel, i början på hösten hade Natos generalsekreterare ett internt seminarium för Natos medlemsstater, för att diskutera den europeiska energipoltiken och utvecklingen i Ryssland. Där var det då undertecknad som var inbjuden som huvudtalare. Det var på grund av att de ansåg att jag hade en viss erfarenhet och en viss kompetens i de där frågorna.” Bildt understryker sitt eget argument med fakta som borde få även hans värsta kritiker att erkänna vilken kompetent utrikesminister de borde vara glada över att ha fått.
”Jag ska under försök till ordnade former försöka svara på frågor.” Det kan verka som en obetydlig mening sagd i förbigående, men det är sannolikt ett väl uttänkt sätt för Bildt att påpeka att det inte alltid råder ”ordnade former” när pressen är i farten. Kanske i synnerhet inte under söndagens TV4-intervju, där Bildt ständigt avbröts av utfrågare Ulf Kristoffersson.
”Vi hade vår debatt igår…” Bildt passar på att ge nämnde Kristoffersson en känga till genom att nobba honom första frågan. En klassisk härskarteknik som här funkar obemärkt eftersom givetvis alla de andra i församlingen också vill ha första frågan.
”Det fann jag ingen anledning att göra. Det är ersättning för ett styrelsearbete i ett exceptionellt framgångsrikt företag.” Det enda egentliga svaret, ur journalisternas synvinkel, på frågan om han någonsin funderade på att avstå från optionerna. Kort och konsist. Han har rätt till sin lön och detta skall inte misstänkliggöras. Om han hade svarat att han funderade länge på hur detta skulle påverka hans ställning som utrikesminister hade han ju indirekt också erkänt att media nu har rätt.
”Det finns ju ingenting som ni nu diskuterar som inte var känt i oktober. Mer än det exakta utfallet i form av pengar.” Bildt klargör i en och samma mening att han minsann lagt alla kort på bordet direkt och att den enda anledningen till medias intresse nu beror på storleken på ersättningen. Storleken har som bekant ingen betydelse, så här vinner Bildt en klar poäng.
”Jag har aldrig varit med om annat än att vi har följt rättschefens rekommendationer.” Bildt förklarar sin inställning till jäv. Han antyder att han kommer att följa juristens påbud, men lämnar samtidigt en öppning för eventualiteter. Han hänvisar sedan konsekvent till juridiska experter angående anklagelser om mutbrott och spekulationer om framtida jävsituationer. Det kan förstås ses som undvikande svar under andra omständigheter, men Bildt får det att framstå som en förtroendehöjande taktik.
”Jag har förstått frågan, det är inte det som är problemet…” SVT:s reporter KG Bergström får en vag antydan om att problemet i alla fall inte ligger hos Bildt.
”Jag välkomnar alla granskningar.” Självklart. Den som inte har något att dölja, har inget emot att bli granskad. Något annat svar är rent mediasjälvmord.
”Och?… bandet kan säkert köras som underhållning på bästa sändningstid i TV4…” Återigen en känga till Kristoffersson, som nu formulerat om den fråga som han inte ansåg sig fått svar på under söndagens intervju. Bildt vägrar helt sonika att svara och ironiserar över den uppmärksammade intervjun, där han framstått som irriterad och trängd. Samtidigt ger han en känga till hela kanalen i fråga som ihop med kvällstidningarna gått i spetsen för drevet. Ironin går hem och TV4 framstår som boven i dramat.
”Han kunde ha ställt frågan att jag skulle ha bytt slipsfärg också.” Bildt låter lätt trött i tonen när någon undrar vad han hade gjort om statsministern krävt att han avstått från optionerna. Det här kan ses som ett ögonblick av vacklande för den i övrigt djupt koncentrerade utrikesministern. Visst är resonemanget hypotetiskt, men inte alls helt orimligt. Det berör också det misstänkta förhållandet att Reinfeldt kanske inte har helt och hållet pli på sin forma ledare och föregångare. Här hade Bildt haft chansen att avväpna den misstanken genom att ödmjukt böja sig för statsministerns hypotetiska vilja. Men då hade han å andra sidan också indirekt lagt över en del av ansvaret på regeringschefen, som nu uppenbarligen inte ställt just den frågan.
”Det får de avgöra som har något större kompetens i de frågorna än vad jag har. Jag säger detta med ett drag av blygsamhet…” Självironins mästare har slagit till igen. Alla, inte minst han, själv vet att Bildt anses som lätt överlägsen, arrogant och besserwisser. Här visar han att han kanske inte alltid vet bäst trots allt, samtidigt som han glider undan frågan. I sak har han dock rätt. Det är inte hans uppgift att avgöra om han är jävig eftersom han är just jävig i den frågan.
”Man ska alltid vara försiktig när man har suttit i fyra år i en styrelse… ehh… aldrig!” Frågan var hur många gånger man i Vostok Naftas styrelse diskuterat den planerade gasledningen i Östersjön. Bildt tänker verkligen efter – och ger därefter ett tvärsäkert svar. Kändes mycket äkta och förtroendeingivande. Ett tvärsäkert svar direkt hade kunnat vara planerat och bara tvekan hade förstås verkat svävande.
”Ta reda på det själv!” Arrogansen är på sätt och vis Bildts adelsmärke. Den kan vara så underbart dräpande i sådana här situationer. Ja, varför ska han göra journalisternas research och nämna svenska företag som ger styrelsemedlemmar optioner i ersättning?
”Hade jag sett det som min uppgift i livet att tjäna pengar så hade jag gjort helt andra saker. Jag avstod från rätt mycket.” På sätt och vis var det bra att Bildt inte snärjde in sig mer i självömkan och självrättfärdigande än så här. Kort och lite trött konstaterade han att han faktiskt uppoffrat ganska mycket för att ta det ärofulla uppdraget som utrikesminister, och att han samtidigt inte drivs (enbart) av ekonomisk vinning.
”Det är en god fråga!” Han var inte bara elak mot de samlade journalisterna. Ett par gånger mötte han tuffa frågor med beröm. Det framstod mitt i all överlägsenhet som hans person normalt utstrålar som ödmjukt. Han markerade det sedan vidare genom att på ett ärligt sätt ta ett par sekunders eftertänksam paus innan han formulerade sitt svar.
”Nä. Nä, jag menar, det är inte… Jag har varit med förr.” Svaret är på frågan om han ångrar sig idag, när han ser all uppståndelsen. Vad Bildt menar att det här trots allt fortfarande är en storm i ett vattenglas och han vet att media trots allt tröttnar efter ett tag om man bara orkar rida ut.
”Hur jag kommer att deklarera? Till skattemyndigheten hade jag tänkt mig…” Frågorna börjar spåra ur och Bildt deklarerar detta i sedvanlig god stil. Mycket iskallt och humoristiskt svar, som tyvärr kom när TV brutit sin sändning. Bildt tog sig annars noggrann tid att svara på alla frågor, även de icke relevanta, upprepande, okunniga och fientliga. Han svarade alltså till och med på allt som frågades efter att han egentligen avslutat presskonferensen (utom när någon ville diskutera Somalia-kriget som avslutning på dagen).
”Peter Eriksson är oppositionspolitiker. Han ska per definition kräva att regeringen ska avgå.” Hur ser han slutligen på avgångskraven? Ja, ett självklart svar som media faktiskt borde ta åt sig. Det kanske inte är en löpsedelsnyhet att en oppositionspolitiker tar tillfället i akt och ropar på avgång vid tillfälle.
Enda gången Bildt framstår som direkt tveksam är när han (ironiskt nog) tvärsäkert påstår att han inte haft någon som helst kontakt med representanter från Vostok Nafta efter hans utträde ur styrelsen. Är det verkligen rimligt att han låter dessa kontakter, som dessutom ska avgöra om han får 4,8 miljoner, helt bero under tre månader? Ja förvisso, om han verkligen är fullt koncentrerad på sin nya uppgift och så pass stadgad ekonomiskt att summan för den sakens skull inte är livsavgörande intressant. Men att han, eller någon i hans stab, inte skulle ha något som helst att göra med att Vostok Nafta lagt upp ett klargörande av sina förfaringsprinciper i sådana här fall på sin hemsida är direkt tveksamt. Bildt pressas i frågan och blir faktiskt osäker. Om det avslöjas att han ljög eller slingrade sig undan sanningen här kan det mycket väl bli hans fall, trots att det knappast skulle vara klandervärt i sig om han erkänt det från början.
Rent allmänt fick man intrycket att Bildt faktiskt svarade efter bästa förmåga. Även om han i många fall kan uppfattas som arrogant, visade han här också upp en mycket ödmjuk sida. Flera gånger erkände han helt enkelt att han inte visste svaret på frågan. Det kan i vissa situationer framstå som okunnighet, men här framkallade det nästan enbart sympatier. Även Bildt är en vanlig människa som inte kan och vet allt således.
