Perrelli i hårdrama
Ännu en kväll utan större skrällar, irritationsmoment eller favoritfall bland de tio utsedda finalisterna. Charlotte Perrelli gick till final, trots att det som inte fick hända hände. Hennes värsta mardröm besannades när en hårtest fastnade i munnen mitt i versen. Panik. Men hon skötte det hela mycket diskret, enligt Head Of Delagation Christer Björkman. Vi var alla i chock.
Eller nja, men trots ett riktigt uselt framförande. Det kändes som om den annars hyfsat klämkäcka låten plötsligt gick i slow motion och helt tappat trycket. Precis detsamma som drabbade The Ark förra året. Det varken lät eller såg särskilt övertygande ut. Vi lär få läsa om nya panikändringar de närmaste två dagarna, hoppas jag.
Hyllandet av ukrainskan är för mig fullkomligt obegripligt. En riktigt slät låt som inte borde ha något som helst med toppstriden att göra. Ändå målas hon, åtminstone av Kristian Luuk, Christer Björkman och den svenska kvällspressen, upp som Charlottes värsta rival. Kanske för att båda är lika plastiga och stela på scenen? Sen är det väl en bra story att de sägs ha blivit ”bästa vänner” på hotellet och nu ska tävla mot varandra. Kvällstidningsscoop.
Kul att de lettiska piraterna gick vidare. Dessvärre var även här framförandet lite tamt i förhållande till låtens potential. Bäst i kväll var Albaniens svar på Sibel. Den lilla späda balladtjejen knep också mycket välförtjänt en finalplats. 75 Cent från Kroatien gjorde även de ett stabilt och charmigt intryck med en snygg låt. Turkiet dög också behjälpligt.
Samtliga nordiska länder vidare. Inte för att jag tyckte att Islands minst sagt utdaterade eurodisco eller Danmarks slöa soul var något exceptionellt, men konkurrensen var betydligt mörare i den här semin än i den första, tvärt emot vad några självutnämnda experter påstått. Nåväl, det kanske en gång för alla täpper till truten på de som tjatat om östkonspiration mot oss i Norden efter förra årets gemensamma fiasko. Kan det vara så enkelt som att man går vidare om man har en tillräckligt bra låt och ett tillräckligt starkt framförande?
Den fredsälskande blinda kvinnan från Georgien kunde jag varit utan, men men … Portugals Anna Book gick vidare, detsamma gjorde ganska kurviga tjejer från Island och Norge. Vore intressant att höra Charlotte Perrellis reflektioner om detta. Hur exakt har hennes bortbantade tio kilon hjälpt henne till final?
Cypern vässade till sig ytterligare ett snäpp här, men det räckte som väntat inte till final. Tyvärr, för jag gillade deras Medelhavsretroschlager. Nästan lite synd också om Bulgarien, vilka som vanligt stack ut med lite fräscha dansrytmer. Annars var det mest bara skit vi slapp undan. Skönast förstås att den olidliga vitryska Arnold-latinon inte gick vidare. För att inte tala om Maltas obegripliga hyllning till ren sprit. Litauen, Schweiz, Tjeckien, Ungern och Makedonien var väntade fiaskon.
Hur jag lyckades med konststycket att återigen bara få sex rätt begriper jag inte. Varför tippade jag Schweiz och Makedonien i final? Ungern och Bulgarien kan jag väl med viss tvekan stå för, men … Jo, det är lätt nu när man har facit i hand.
Efter två semifinaler och en hel del frågetecken ytterligare krökta ser jag nu inget som egentligen kan hota Serbiens dubbelseger. Vi kan redan nu börja boka returbiljetter till Belgrad nästa vår. Slutligen: kan inte Kristian Luuk sluta vara så patetiskt Norden-patriotisk? Det är en musiktävling, inget världskrig!
