Teodor - Text och digital orientering

 

Tjänster

Nyheter

På gång

Kontakt

Affärsidé

Presentation

Partners

Artiklar


Mission: Impöössibööll - ESC-analysen

Teodor Det gick som förväntat – men ändå inte alls. Av mina tre segerkandidater infriade Ryssland och Grekland förtroendet, medan min absoluta favorit Serbien närmast gjorde fiasko. Sen fick Ukraina den där topplaceringen som jag absolut inte trodde på och fortfarande inte kan begripa. Det är i alla fall sista gången jag ska låta mig undermedvetet ryckas med i den vanliga svenskhysterin och i stället gå efter min första magkänsla. Perrelli var precis så iskall i Europa som jag varnade för redan i Melodifestivalen. Ändå tippade jag henne som femma när det väl gällde, vilket förstås var alltför ”optimistiskt”.

Sen var det de vanliga missbedömningarna, som är svåra att förklara bort. Norge, Israel, Georgien och Portugal funkade … tydligen … och Albanien, Frankrike och Finland gick inte alls hem. Men vi tar det i tur och ordning. En del kan kanske låta som efterhandskonstruktioner, men de fem oprövade bidragen var förstås extra svårbedömda och många artister gjorde nu markanta uppryckningar, alternativt magplask, jämfört med i semifinalerna:

 

1. (mitt tips: 3) Russia, Dima Bilan – Believe
Mitt betyg innan finalen: 7/10
Mitt betyg i finalen: 9/10

Vilken uppryckning! Det illfalska framträdandet i semin förvandlades till ett fullfjädrat toppnummer. Frågetecknen som gjorde att jag petade ned min tidigare segerkandidat till en tredjeplats rätades ut med besked. Visserligen fortfarande bedrövliga uttal och horribelt överspel, men nu funkade det på ett helt annat sätt. Det var till och med vässat med ett par detaljer (ett skrik här och en visk där). En mycket värdig vinnare och på tiden att den ständiga toppnationen Ryssland äntligen fick ta hem en seger. Bööliiiiviiinnn!

2. (12) Ukraine, Ani Lorak – Shady Lady
Mitt betyg innan finalen: 3/10
Mitt betyg i finalen: 4/10

Jag förstår fortfarande inte storheten. Ani bar förvisso ”Perrellis” känning med betydligt hetare kurvor och kråmade sig som värsta strippdanserskan, men låten är och förblir för mig ett riktigt luftslott. Ledsen Europa, men här har ni fel …

3. (2) Greece, Kalomira – Secret Combination
Mitt betyg innan finalen: 7/10
Mitt betyg i finalen: 8/10

Kalomira tillhörde de som vässade till sig när det gällde. Liksom Dima Bilan var falsksången nästan bortslipad jämfört med i semin. Låten är väl ganska snabbt uttjatad, men solklart bättre än Ukrainas.

4. (7) Armenia, Sirusho – Qele, Qele
Mitt betyg innan finalen: 6/10
Mitt betyg i finalen: 6/10

Sirusho höll väl ungefärligt förväntad stil. Inte helt övertygande sång nu heller, men fartigt nummer som var värt sin placering, på ett ungefär.

5. (14) Norway, Maria – Hold On Be Strong
Mitt betyg innan finalen: 5/10
Mitt betyg i finalen: 6/10

Låten växte en aning efter ytterligare något varv, men jag är ändå mycket förvånad över att detta gick hem så brett i Europa att det tycktes dra poäng från alla länder. Jag får klura vidare på hur det kan hänga ihop och återkomma med en analys till nästa år. En sak kan jag dock med säkerhet peka på redan nu: Maria var så mycket mer äkta och jordnära än Perrelli.

6. (1) Serbia, Jelena Tomašević feat. Bora Dugic – Oro
Mitt betyg innan finalen: 9/10
Mitt betyg i finalen: 9/10

Jag är en fågelholk inför detta ”fiasko”. Min solklara etta uppträdde, trots att Jelena inte fått erfarenheten från semin, som den solklara vinnare jag förväntat mig. Tänkbara undanflykter är att den saknade exponeringen från semin; att det är dokumenterat svårt för ett värdland att vinna igen och att det är svårt att vinna med en låt som är alltför lik fjolårssegraren. Enda låten som gav komplett gåshud. Ibland är Europa ett mysterium.

7. (15) Turkey, Mor ve Ötesi – Deli
Mitt betyg innan finalen: 6/10
Mitt betyg i finalen: 7/10

Jag har smågillat den hela vägen, men den växte ytterligare något snäpp när det gällde.

8. (13) Azerbaijan, Elnur & Samir – Day After Day
Mitt betyg innan finalen: 6/10
Mitt betyg i finalen: 6/10

En personliga favorit, men jag underskattade Europas förmåga att ta den till sig. Dock tyckte jag att den onde killen sjöng betydligt sämre i finalen än i semin.

9. (20) Israel, Boaz – The Fire In Your Eyes
Mitt betyg innan finalen: 2/10
Mitt betyg i finalen: 3/10

Ytterligare en låt som måste upp till seriös analys. Visst, någon pinne kanske den växte, men jag kan fortfarande inte förlika mig med en placering på topp-tio. För mig förblir låten anonym och slät och Boaz gnällig och osäker.

10. (9) Bosnia & Herzegovina, Laka – Pokušaj
Mitt betyg innan finalen: 6/10
Mitt betyg i finalen: 6/10

Ett av de bättre tipsen. Det här fungerade i nästan exakt den graden jag förväntade mig. Stabil insats, kul inslag och en välförtjänt topp-tio. Lite förvånande dock med den svenska tian kanske …

11. (24) Georgia, Diana Gurtskaya – Peace Will Come
Mitt betyg innan finalen: 3/10
Mitt betyg i finalen: 4/10

Dianas röst låter som en korsning mellan Aqua-Lene och Tatu, vilket ska betraktas som positivt faktiskt. Låten klättrade något litet steg även hos mig och framförandet fungerade, trots handikapp. Men elva? Nej, det var smått överraskande.

12. (11) Latvia, Pirates Of The Sea – Wolves Of The Sea
Mitt betyg innan finalen: 6/10
Mitt betyg i finalen: 6/10

Man kunde inte anklaga letterna för att vara tighta och tonsäkra, men de var mer äkta pirater än vad Perrellis leenden var äkta.

13. (23) Portugal. Vânia Fernandes – Senhora Do Mar (Negras Águas)
Mitt betyg innan finalen: 4/10
Mitt betyg i finalen: 3/10

En låt som lyckades med konststycket att bli sämre i mina öron, men ändå lyckas betydligt bättre än tippat. Totalt ogreppbart att detta kom annat än botten fem.

14. (17) Iceland, Euroband – This Is My Life
Mitt betyg innan finalen: 5/10
Mitt betyg i finalen: 5/10

Inte mycket att säga om. Låten var medioker, men äkta glädje säljer.

15. (19) Denmark, Simon Mathew – All Night Long
Mitt betyg innan finalen: 4/10
Mitt betyg i finalen: 4/10

En liten skräll att den gick så bra ändå. För mig var den bara ett mycket litet snäpp roligare än Storbritanniens låt.

16. (22) Spain, Rodolfo Chikilicuatre – Baila El Chiki Chiki
Mitt betyg innan finalen: 4/10
Mitt betyg i finalen: 5/10

Lite småskojigt var det faktiskt. Det funkade bättre live än vad jag hade trott. Men det här var absolut max vad man kunde få ur det hela.

17. (4) Albania, Olta Boka – Zemrën E Lamë Peng
Mitt betyg innan finalen: 7/10
Mitt betyg i finalen: 8/10

Vad hände? Tafatta ballader som Israels och Portugals kom högt, men det här fantastiska numret i all sin spröda enkelhet (som jag av 25 låtar att välja på haft i huvudet hela natten) var inte i närheten av att gå hem – någonstans. Här, mina europeiska vänner, gjorde ni en blunder.

18. (5) Sweden, Charlotte Perrelli – Hero
Mitt betyg innan finalen: 6/10
Mitt betyg i finalen: 5/10

Jag sågade visserligen Perrelli i ord – men tippade henne lite fegt på en femteplats. Så nu blir det lite paradoxalt när jag ska förklara fiaskot för ett bidrag som jag innerst inne aldrig trodde på. Men jag ska också passa på att erkänna att även jag är lite förvånad över att det gick så dåligt som det gick. Charlotte skulle alltså inte ens ha gått till final om inte en expertjury valt ut det tionde bidraget i varje semifinal.

Förklaringarna är dock enkla, och dessa har jag påpekat hela tiden: Skäggen på Sebastien Telliers kör var mer äkta än Perrellis leenden. Allt var för perfekt och tillrättalagt. Det var för typiskt svenskt. Två miljoner i PR-budget var horribelt bortkastade pengar. Vem bryr sig om Charlotte besökt Montenegro när det är tre minuter av lördagkvällen i TV-rutan som gäller? Har det haft någon effekt alls är det antagligen att folk tröttnat på Perrellis igenspacklade nuna.

De där tio kilona hade nog behövts för att fylla ut silverklänningen. Kurviga tjejer som ukrainskan, norskan och portugisiskan gick hem, chockbantade Perrelli gjorde det inte … ”Showen” som Christer Björkman och våra svenska kvällstidningar hyllat, var egentligen en stel koreografi från småstjärnorna; där Perrelli desperat letade upp kamerorna snarare än drog dem till sig.

Men Charlotte sjöng klockrent, till skillnad från många andra, det ska man ge henne även i denna stund. Och låten har en rätt stark refräng i all sin tillrättalagda svenskpoppighet. Lite förvånad är jag, som sagt. Inte desto mindre skadeglad. Mest gentemot det svenska folket, som har så svårt för att sätta in ”vår” musik i ett europeiskt perspektiv, och mot den allmänt hopplösa figuren Christer Björkman.

19. (6) France, Sébastien Tellier – Divine
Mitt betyg innan finalen: 5/10
Mitt betyg i finalen: 6/10

Så mycket för att jag fuktade fingret och vädrade en småskräll. Det blev sedvanligt franskfiasko. Men jag tyckte ändå att Tellier charmade på scenen. Jag trodde inte att stämningen i den småmysiga videon skulle gå att få till live, men det gick. Ändå, en bottenplacering. Jaja, man kan inte begripa allt.

20. (16) Romania, Nico & Vlad – Pe-o Margine De Lume
Mitt betyg innan finalen: 5/10
Mitt betyg i finalen: 4/10

Ett av få bidrag som sänkte sig sedan semin. Det tidigare magiska ögonblicket när hon skulle göra entré föll platt. Rösten saknade riv, dränktes i kören och klänningen hade bytts till en tantig variant.

21. (10) Croatia, Kraljevi Ulice & 75 Cents – Romanca
Mitt betyg innan finalen: 6/10
Mitt betyg i finalen: 6/10

Jaja … det gick inte hem i stugorna, men jag gillade det.

22. (8) Finland, Teräsbetoni – Missä Miehet Ratsastaa
Mitt betyg innan finalen: 3/10
Mitt betyg i finalen: 3/10

Så går det när man ska vara smart. Låten hamnade exakt där den borde hamna, men jag försökte tänka steget längre och fick av någon anledning in den på topp-tio i mitt tips.

23. (18) Germany, No Angels – Disappear
Mitt betyg innan finalen: 5/10
Mitt betyg i finalen: 1/10

Hade jag fått en chans att höra de här brudarna framföra den värsta falsksången sedan Makedonien 2000 i semin hade jag inte tippat den så ”högt”. En okej låt slaktades in till bara benet.

24. (21) Poland, Isis Gee – For Life
Mitt betyg innan finalen: 3/10
Mitt betyg i finalen: 3/10

Låten var lika blek som Isis tänder och då hjälpte det inte att hon somnat i solariet.

25. (25) United Kingdom, Andy Abraham – Even If
Mitt betyg innan finalen: 2/10
Mitt betyg i finalen: 2/10

Jag lyckades i alla fall pricka in ett rätt. Det var å andra sidan som att sno godis från småbarn.

I övrigt kan nämnas att Kristian Luuk (med bisittare) var lika katastrofal som kommentator för ESC som han var briljant som programledare för Melodifestivalen. Den totalt okritiska svenskblindheten var bara pinsam till slut. Vem bryr sig om Sverige får en etta här och där när det pågår en rafflande toppstrid om slutsegern? Att Sverige inte var med där borde Luuk kunnat konstatera redan efter tredje nollan och sen släppa det. Nu blev ältandet rena parodin. Det här är en musiktävling – inte en uppvisning i nationalpatriotism. Carl Bildt var dock stabil som alltid.

Till sist måste jag få citera Expressen Anders Nunstedt, som får personifiera den svenska ESC-dumheten:
”Resten var en enda lång förnedring för det fenomenala schlagernummer Perrelli satt så snyggt på nytt i Beograd Arena i natt. Visst kunde man hitta småmissar. Men jämfört med 90 procent av konkurrenterna var Perrellis nummer så nära perfektion det kan bli. Och avslutningen var - som vanligt - fenomenalt elegant.”

Här uppvisas på några få rader den totala ignorans och okunnighet som de flesta svenskar verka stå för i de här sammanhangen. Att kalla Perrellis nummer för ”fenomenalt” är naturligtvis inte förankrat i någon som helst sorts verklighet. Att svenskar aldrig gör fel, aldrig kunde gjort bättre och alltid har hundra saker som andra gjort (eller den elaka slumpen åsamkat oss) att skylla på är ingen nyhet. Minns Magdalena Forsbergs avsaknad av svenska köttbullar i Nagano. Hur många sångerskor fick inte hår i munnen i semifinalen och finalen utan att någon Head of Delegation behövde återupplivas med defibrillator?

Varför över huvud taget bara anta att Europa röstar på perfektion? Finns det något som tytt på detta tidigare? Verka Serduchka? Lordi? Alf Poier? Visst har Sertab, Ruslana och Elena Paparizou bjudit på ”snygga” nummer tidigare, men de har framförts med hjärta och mänsklighet, inte som en programmerad robot. De har tillåtit sig själva att göra fel utan att hela staben, mediakåren och folket hyperventilerar i kollektivt trauma.

Perrellis placering beror inte på ”småmissar”, det beror inte på att man ”bara” spenderat två miljoner i promotion, det beror inte på att ukrainskan snodde hennes klänning – det beror på att ESC är större än vår Melodifestival och låten inte var så utstickande i sammanhanget som Björkman, Luuk och Nunstedt trodde och på att Perrelli såg ut som Christer Lindarw och dansade som Amy Diamond.

 

Inför Finalen ...

 

 

 

 

Teodor

Pappabloggen går in i trotsåldern. Läs här!

På nya äventyr med pappabloggen

Teodor