Fast i balladträsket (inför Eurovision Song Contest i Oslo 2010)
Som alltid i Eurovision Song Contest gäller det att sticka ut mest på de tre minuter man har till sitt förfogande. Låt, artist och framförande måste klicka med tevepubliken på ett ögonblick och ge så pass bestående intryck att de 24 konkurrenterna bleknar. Därför vore det osannolikt att en ballad vinner i år. Det finns nämligen en hel uppsjö starka ballader och de borde rimligen ta ut varandra. Det innebär att Sveriges chanser får betrakas som ganska små, om än inte obefintliga.
Kanske har Tyskland dragit en vinstlott när man tog en ballad och hottade upp den till en originell popdänga med hjälp av den oerhört charmerande talangtävlingsvinnaren Lena Meyer-Landrut. Jag blir mer och mer övertygad, även om jag möjligen låter mig bedras av min egen förtjusning för bidraget i fråga. Kanske hinner låten inte sätta sig på den enda chansen som Tyskland får i finalen. De är som bekant direktkvalificerade och endast ett direktkvalificerat bidrag har vunnit finalen sedan semifinalerna infördes, Elena Paparizou för Grekland 2005.
Fältet är överlag ovanligt jämnstarkt med få riktigt usla bidrag. Det är också svårt att utse någon klar segrare, men det skrev jag väl å andra sidan förra året också när Norge tog tidernas mest givna seger till slut. Det hela klarnar som vanligt när man sett bidragen i semifinalerna och kan jämföra deras strålkraft mer direkt. Bakom Tyskland skuggar främst Albanien, Lettland, Kroatien och Turkiet.
Semifinal 1:
01 Moldova, Sunstroke Project & Olia Tira - Run Away
Årets ESC brakar igång med en Eurodisco direkt från 90-talet – spetsad med fiol och saxofon. Det låter helt fel när jag beskriver det, men det är medryckande och faktiskt hyfsat fräscht. 7/1002 Russia, Peter Nalitch & Friends - Lost And Forgotten
Ja, vad skall man säga om detta? Ryssarna skickar en nött operaballad som i sin avslagna svalhet faktiskt inte är helt substanslös. Men sångaren är hopplös på alla plan. Någon tätplacering handlar det förstås inte om. 4/1003 Estonia, Malcolm Lincoln - Siren
Det är modern pop, men melodin och sången är mer störig än charmig. Det lär fungera ännu sämre i liveformatet än i den skumma videon. 4/1004 Slovakia, Kristina Pelakova - Horehronie
Det mest etniskt färgade bidraget kommer i år inte från vare sig Balkan eller Kaukasus, utan från Slovakien. ”Horehronie” är vemodig och vacker midtempopop med lite lättare trummor än vi är vana vid i de här sammanhangen. 7/1005 Finland, Kuunkuiskaajat - Työlki Ellää
Det var så här Finland lät på den tiden de prenumererade på sistaplatsen. Etno fungerar för nästan alla – utom finnarna. Vad hände med rocktemat? Klart sämst. 1/1006 Latvia, Aisha - What For?
Ja jag vet, texten är lätt patetisk, men det är något väldigt direkt fästande över den här stillsamt sköna och samtidigt klämkäckt enkla låten. Jag föll totalt för den direkt. 8/1007 Serbia, Milan Stanković - Ovo Je Balkan
Det går inte att förneka att man blir lite medryckt i denna glada etnopop, men låten håller faktiskt inte längre än sina tre minuter. 5/1008 Bosnia & Herzegovina, Vukašin Brajić - Thunder And Lightning
Bosnien har satsat på symfonirock, och det är så fel att det nästan, men bara nästan, blir rätt. Melodin är snygg, men refrängen håller inte. 5/1009 Poland, Marcin Mroziński - Legenda
Intentionen är att göra dramatisk, teatralisk etno, men refrängen kommer aldrig till skott, vilket är en förutsättning på futtiga tre minuter i rampljuset. 5/1010 Belgium, Tom Dice - Me And My Guitar
Belgien har satsat på irländsk gitarrpop och det är varken spännande eller upprörande dåligt. 4/1011 Malta, Thea Garrett - My Dream
Malta är löjligt konsekventa med sina torra balladtjejer som sjunger om sina våta kärleksdrömmar. Det värsta är att det har fungerat några gånger, ända in på 2000-talet. 3/1012 Albania, Juliana Pasha - It's All About You
Albanien håller fast vid att skicka en ung (hm… nåja, närmare 30 den här gången faktiskt) tjej med en fräsch poplåt och jag diggar det i år igen. Julianas riviga röst gör låten lite bättre än vad den kanske egentligen är. 8/1013 Greece, Giorgos Alkaios & Friends - OPA
Låten är en klämkäck etnodans av god medelklass. Men frontmannen Giorgor Alkaios är en trist gubbe i total avsaknad av karisma. En Elena Paparizou hade kanske kunnat göra en vinnare av detta, men i nuvarande framförande blir det en parentes. 6/1014 Portugal, Filipa Azevedo - Há Dias Assim
Den här balladen har Portugal skickat minst en gång förut, på 80-talet. Den hörde bättre hemma där, även om den för all del inte är dålig. 5/1015 F.Y.R. Macedonia, Gjoko Taneski - Jas Ja Imam Silata
Makedonierna har skickat en ganska tråkig rocklåt utan särskilt mycket driv. Det lyfter lite mot slutet med inslag av rap och ett gitarrsolo, men inte tillräckligt för att utmärka sig i mängden. 5/1016 Belarus, 3+2 - Butterflies
Ännu en smäktande klassisk ballad. Åter påminns man om att tre minuter kan vara plågsamt långa. 4/1017 Iceland, Hera Björk - Je Ne Sais Quoi
Island lyckas inte alls följa upp förra årets balladsuccé. Det här är inte charmigt på någon ledd, bara utdaterat. 2/10Till final: Moldavien, Estland, Slovakien, Lettland, Serbien, Bosnien, Belgien, Albanien, Grekland och Portugal.
Semifinal 2:
01 Lithuania, InCulto - East European Funk
Som titeln antyder rör det sig om klämmig funk med den självironiska glimten i ögat. Jag älskar frontmannens analys av texten i en intervju på eurovision.tv: ”Den handlar i grova drag om att vi vill att ni går upp och dansar till vår östeuropeiska funk. För den är bra. Och den är från Östeuropa. Om du vill lyssna mer noggrant till texten så handlar den om att vi vill att ni går upp och dansar till vår östeuropeiska funk. Jag tror vi upprepar det åtminstone tjugo gånger i låten, så budskapet borde vara ganska klart…” 6/1002 Armenia, Eva Rivas - Apricot Stone
Angelina Jolie-lookaliken Eva Rivas framför en låt som börjar som en tjusig ballad med lätt etnodarr och utvecklas med en poppig midtemporefräng. Vackert men inte omvälvande. 6/1003 Israel, Harel Skaat - Milim
Israel fortsätter sig eurovisionella kräftgång. Den här balladen gör anspråk på att vara både dramatisk och lidelsefull, men faller helt platt och förmedlar inget av värde. 2/1004 Denmark, Chanée & N'evergreen - In A Moment Like This
Danskarna kör på en riktig 80-talspoppare med lite ”Every Breath You Take” i grunden, ett stänk av ”The Winner Takes It All” och kryddat med ”Allt som jag känner”. På något märkligt sätt blir det nästan oemotståndligt charmigt och rätt. 7/1005 Switzerland, Michael von der Heide - Il Pleut de L'Or
Schweiz har inte presterat något i ESC sedan de lånade in Celine Dion 1988. Det här är anonym pop utan minsta finalchans, men ändå inte direkt löjeväckande. 3/1006 Sweden, Anna Bergendahl - This Is My Life
Tyvärr. Jag gillar både Anna och låten och för första gången på flera år slipper man skämmas över att vara svensk i de här sammanhangen. Men är det något som inte sticker ut i år så är det unga blonda tjejer med ballader. Det bör bli final, och med ett perfekt framförande kan det bli en bra placering, men någon reell vinstchans är det orimligt att hoppas på.Med perfekt framförande menar jag för tydlighetens skull så där äkta och ärligt som det kändes i kvalet i Melodifestivalen. I finalen var det redan slipat till lite mer ”professionell” anonymitet och jag befarar att den svenska delegationen går i den vanliga fällan att fila bort alla mänskliga skavanker för att få till ett sånt där kliniskt Perrrelli-framträdande med alla blinkningar i rätt kamera. Jag hoppas att Anna får vara Anna! 7/10
07 Azerbaijan, İctimai Safura - Drip Drop
Med risk för att bli tjatig är det ännu en tjej med en ballad. Det här är tillika en av de sämre. 5/1008 Ukraine, Alyosha - Sweet People
Alyosha är en av alla dessa blonda balladtjejer som Anna Bergendahl har att slåss om uppmärksamheten med. Det är själfullt och säkert framfört, men försvinner lite i mängden. 6/1009 The Netherlands, Sieneke - Ik Ben Verliefd (Sha-la-lie)
Holland kan man lita på. Alltid lika värdelösa. I år har de överträffat sig själva i att vara efter. Normalt sett brukar de köra på 80-talsschlager, eller till och med 90-talspop, men i år är det dansbandstrall från 70-talet, komplett med blås och allt. Ingemar Nordström hade inte gjort det bättre. 1/1010 Romania, Paula Seling & Ovi - Playing With Fire
Titeln är så missvisande den rimligen kan bli. Den här låten saknar totalt glöd och Shania Twain-lookaliken Paula Seling har en rent enerverande stämma. Textraden: ”you and me, can’t you see we’re playing with fire – tell me now, do you feel this burning desire…” säger resten om vilken nivå vi snackar om. 3/1011 Slovenia, Ansambel Žlindra & Kalamari - Narodnozabavni Rock
Det är i alla fall originellt, det måste man ge slovenerna. En ganska torftig etnolåt med en dam i folkdräkt blandas med en halvrivig rocklåt med en långhårig rebellkille. Det fungerar sådär fram till det lysande ögonblicket då ett dragspel och en elgitarr möts i en soloduell. Så fel att det faktiskt blir lite rätt till slut ändå. 5/1012 Ireland, Niamh Kavanagh - It's For You
Det var med den här typen av ballader som Irland vann vart och vartannat år på 90-talet. Men det är andra tider nu, tack och lov. Lite Titanic-flöjt höjer helheten. 5/1013 Bulgaria, Miro - Angel Si Ti
Bulgarien har satsat på en discodänga med den fattiga textraden ”oooooo ooo oooo oooo oooooo oo oo oo” i refrängen. Det är lite Robert Miles över melodin, om någon minna denna 90-talsprofil. 4/1014 Cyprus, Jon Lilygreen & The Islanders - Life Looks Better In Spring
En kille med ballad. Det känns nytänkande… Låten är en klassisk pojkbandssnyftare som skulle kunna ha skrivits av Ronan Keating. 4/1015 Croatia, Feminnem - Lako Je Sve
Äntligen en ballad från Balkan, men dock för lite vemod och för modernt sound för att vara en äkta balkanballad. Ändå växer den dramatiskt vackra biten snabbt till en av de absoluta favoriterna. 7/1016 Georgia, Sofia Nizharadze – Shine
Ännu en av alla dessa smäktande ballader. Ni börjar förstå problemet… Liksom så många andra håller den klass utan att kunna sticka ut i mängden. 6/1017 Turkey, maNga - We Could Be the Same
Turkiet har satsat på rock i år och det med den äran. Refrängen sitter som en hurring. Lite väl många politiska budskap i videon kanske, men det hör på något sätt till den småpunkiga stilen. En svart häst med rätt framförande. 8/10Till final: Litauen, Armenien, Danmark, Sverige, Ukraina, Irland, Bulgarien, Kroatien, Georgien och Turkiet.
Finalklara:
France, Jessy Matador - Allez Olla Olé
En Ricky Martin-dänga direkt från 90-talet. Inte fullt så fel som det kan verka. Det här är Frankrikes mest medryckande bidrag på… någonsin! 6/10Germany, Lena - Satellite
Att Tyskland skulle slå till med något så originellt, kaxigt och färskt hade jag gett upp hoppet om för länge sedan. Det kanske inte håller hela vägen, men det sticker ut och ”Satellite” kommer definitivt att tillhöra mina topp tre-favoriter när årets ESC skall summeras. 9/10Norway, Didrik Solli-Tangen - My Heart Is Yours
Ännu en typisk Kempe-låt. Fredrik Kempe, alltså. Stilfullt men trist. Norge skulle ha valt Keep Of Kalessin, som hade rört runt rejält i det här balladträsket med magnifika ”The Dragontower”. Det här kommer ingen att minnas sekunden efter att Didrik har lämnat scenen, annat än möjligen för att diskutera i vilken musikal låten varit med i tidigare. 6/10Spain, Daniel Diges - Algo Pequeñito (Something Tiny)
Det är dramatiska zigenartoner och jag kan inte helt avfärda det, trots en viss motvilja mot cirkuskänslan. Anmärkningsvärt ur svensksynpunkt är att man hyrt in Pippi Långstrump som bakgrundsdansare. 4/10United Kingdom, Josh - That Sounds Good to Me
Av de fyra rötäggen har Storbritannien visat sig vara det allra ruttnaste. De visar gång på gång närmast förakt mot tävlingen genom att skicka totalt hopplösa bidrag utan minsta utsikt att förvalta den direktkvalificerade finalplatsen med värdighet. I år har man skickat prinsessan Diana, reinkarnerad till en ung pojke, och en lättviktig discolåt som inte ens hade fungerat på 80-talet. 2/10
