Lars Ohly kallar sig inte längre kommunist
Lars Ohly kallar sig inte längre kommunist. Nähä. Men han är ”trogen sina ideal om bland annat det rättvisa och klasslösa samhället”. Vad är skillnaden?, frågar sig då vän av ordning och tydligt definierade begrepp. Ohly själv menar att media och politiska motståndare av ren illvilja eller okunnighet har förtalat begreppet kommunism. Jag skulle vilja hävda att sanningen är den motsatta.
De har mycket väl begripit var kommunismen egentligen innebär. ”Tanken var ju fin, men…” hör man ofta i debatter om kommunismen som ideologi. Jag tycker ärligt talat inte ens att tanken är fin. Mest skrämmande är dock de konsekvenser den får i praktiskt utförande. ”Kommunismen har aldrig testats i verkligheten”, heter det bland tillskyndarna av ideologin, och med detta menar man att de stater som kallar/kallat sig kommunistiska inte varit det.
Men faktum är att kommunism, för att kunna genomföras i praktiken, är i det närmaste oförenligt med det demokratiska västerländska samhälle vi idag känner till. Kommunism i större skala innebär i princip att alla invånare i samhället som ett långsiktigt åtagande måste ställa upp på det politiska systemet. De som inte gör det skulle i en eller annan form bli förtyckta. Det skulle fortfarande gå att välja sina politiska representanter, men de skulle alla vara bundna vid att föra samma politik och inte kunna ändra på systemet.
Tanken på det gemensamma ägandet, jämställdhet mellan alla och samhällets trygghetsansvar må vara lockande som utopi. Men konsekvenserna i praktiken är mörka. Det kräver ett samhälle som förändras från grunden och kastar omkull det mesta vi idag är vana vid. Alltså en revolution i en eller annan bemärkelse. En revolution som inte är genomförbar av ens en knapp majoritet av en befolkning, som vid ett vanligt riksdagsval, då den skulle förutsätta ett förtyck av minoriteten som inte står i paritet med vanlig demokratisk opposition.
Incitament för individuella initiativ och framsteg skulle tyna bort. Människor med strävan efter individuell bekräftelse kommer dock alltid att finnas. Den enda karriären att tala om som du skulle kunna göra blir den politiska. Därför kommer politiken, precis som i forna Sovjet och andra ”kommuniststater” i praktiken att locka till sig de som är minst attraherade av den kommunistiska rättvisetanken - de som vill skapa sig en grund för eget välbefinnande.
I längden skapar det ett samhälle som är skarpt klassindelat mellan maktmaskinen och folket och där de förra skor sig på de senare. Raka motsatsen till den ”fina” tanken alltså. Kommunismen har gång på gång misslyckats i praktiken. Det är ingen tillfällighet. Det är hög tid för Lars Ohly och många andra att erkänna det för sig själva nu.
