Med Slobodan Milosevic dör en intressant man
Slobodan Milosevic, före detta president för Serbien och Rest-Jugoslavien, avled den 11 mars i sin cell i Haag. Det är naturligtvis beklagansvärt att Milosevic aldrig till fullo fick stå till svars för sina handlingar och beslut, vilka ledde till att han på 66 punkter stod åtalad inför den internationella tribunalen för krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten.
Samtidigt går det inte att undgå att fascineras över vilken komplex och vriden person han verkade vara. I studier av etniska konflikter och politisk psykologi är Milosevic dessutom en ovärderlig källa som går förlorad. Vem kan bättre svara på de många frågor som finns om uppkomsten av etniskt våld, än den man som anses ha startat tre krig?
När man läser böcker om Milosevic får man en ganska entydig bild av en småbarnslig man som agerat ömsom tjurskalle, ömsom lustigkurre och som på något sätt verkade avfjärmad från konsekvenserna som hans förehavanden fick på omvärlden. Med stor nyckfullhet verkade han ständigt gå omkring med det fuktade fingret i luften för att känna av de senaste stämningarna. Sedan antog han den hållning som skulle gynna honom mest för stunden. Ena dagen var det att starta krig på etniska grunder, trots att han själv egentligen var en högst moderat nationalist. Nästa dag var det att ta på sig fredshjältens roll.
Slobodan Milosevic höll sitt ökända brandtal vid Kosovo Polje 1989 för att stärka sin egen maktposition, inte för att han verkligen trodde på den nationalistiska propagandan han predikade. Det var oroliga stämningar mellan serber och albaner i Kosovo och pragmatikern Milosevic såg en opportunistisk möjlighet. Två år senare startade han krig mot utbrytarstaterna Slovenien och Kroatien. Slovenien slank undan lindrigt då landet var i stort sett etniskt homogent. I Kroatien däremot fanns en stor serbisk minoritet som Milosevic på något sätt kände personligt ansvar för.
Efter ett relativt kort krig i Kroatien vändes dock intresset mot Bosnien. Där fanns mer realistiska förhoppningar om att utöka det Serbiska riket genom att försvara och i längden annektera Republika Srpska. Exakt hur stort inflytande Milosevic hade på Bosnienserbernas ledare Radovan Karadzic och överbefälhavare Ratko Mladic är inte till fullo utrett, men att det var betydande är ställt bortom all rimlig tvivel.
Till en början försökte fredsmäklarna Robert Owen och Cyrus Vance, enligt framförallt amerikanska önskemål, ignorera Milosevic och ta vägen via mer moderata serbiska krafter som dåvarande presidenten i Rest-Jugoslavien, Dobrica Cosic. Snart märkte man dock att det satt en annan herre och ryckte i trådarna, och att Cosic i praktiken var en galjonsfigur.
När internationella sanktioner drabbade Rest-Jugoslavien började Milosevic vackla som krigsherre. Till en början var det med trotsig motvillighet han satte press på sina Bosnienserbiska kamrater. Men väl i fredsförhandlingar med Richard Holbrooke och Carl Bildt i Dayton verkar han ha varit villig att göra närmast vad som helst för att bli fredshjälte.
Bosnienserbernas representanter blev inte bara brutalt överkörda av sin delegationsledare, utan informerades inte ens om dennes förehavanden. Milosevic köpslog om träsk, klippor och ödemarker för att skrapa ihop till minimikravet på 49% landyta för Republika Srpska. Milosevic lovade att ”ta hand om” Bosnienserberna i efterhand om de protesterade.
Freden i Bosnien bärgades faktiskt, men snart hade Milosevic ögonen på ett nytt problem – Kosovo. När serbiska bröder åter var i problem, glömde han snabbt sin fredsmäklarimage. Krigsherren visade åter sitt buttra ansikte. Denna gång fanns ingen nåd att hämta från omvärlden. Milosevic hade förbrukat allt eventuellt diplomatiskt förtroendekapital.
Nato bombade helt sonika bort honom från Kosovo - och i förlängningen från makten. Sedan 2001 har han suttit i Haag i väntan på sin dom. Nu får vi kanske aldrig veta hur den lille märklige mannen resonerade inför alla sina kovändningar. Världen har sluppit en hänsynslös och grym diktator, men förlorat en del av lärdomen man skulle kunnat dra av honom.
Cohen Leonard J., “Serpent in the Bosom – The Rise and Fall of Slobodan Milosevic”, Westview Press, Boulder, 2001
Bildt Carl, “Uppdrag fred”, Norstedts Förlag AB, Stockholm, 1997
Holbrooke Richard, “To end a war”, Modern Library, New York, 1998
Owen David, “Balkan Odyssey”, Harcourt Brace & Company, New York, 1995
