Redskins klack skämde ut sig mot Olofström
Kvällstidningarna hade väl beskrivit söndagens hockeyafton i Helsingborg som en skandal. Och det var om inte annat en mycket pinsam situation som utspelade sig när Helsingborgs egna små huliganer fick ett utbrott.
Det råder ingen tvekan om att gemene helsingborgare i första hand håller sig till HIF och Olympia. Och att de som mot all förmodan hyser ett hockeyintresse tar sig till Ängelholm och Rögle. Men jag tänkte ändå ge HHC Redskins en chans att fånga mitt intresse. Det kan vara trevligt att följa ett hockeylag runt knuten. Fast i ärlighetens namn gick jag dit för att stödja mitt gamla Olofströms IK, det första hockeylag som jag började följa aktivt i min ungdom, någon gång under 80-talets sista halvår. Från den tiden jag fortfarande följde OIK regelbundet finns nu bara backen Mathias Lönqvist kvar i laget (eller rättare sagt – är återkommen efter utflykter till Borås och Mörrum).
Mitt intresse avtog nämligen en bit in på 90-talet när laget äntligen nådde det under många säsonger snubblande nära målet att gå upp i allsvenskan. Detta då styrelsen gjorde det horribla misstaget att sparka hjältetränaren Jari Laakonen och ersätta honom med floppen Jan-Åke Andersson, som införde en väldigt o-Olofströmsk tråkdefensiv (och som så småningom fick sparken när laget åkte raka vägen ned i ettan igen).
Men åter till söndagseftermiddagens batalj. Först tog det en stund för mig att hitta till ishallen. Den visade sig ligga något längre bort än beräknat, lite halvt utmobbad till kanten av Olympiaområdet. Det visade sig också vara en gammal äcklig islada av omodernaste snitt. Redan där kan man konstatera att det här är en stad utan hockeykultur, som heller aldrig haft intentioner att skaffa sig någon sådan utan överlåtit detta till storebror i Ängelholm. Trots hallens trånghet såg de 367 betalande minst sagt glesa ut i raderna. Runt en tiondel var dessutom ditresta bortafans.
Vid min sena ankomst hade jag missat nio minuter och ett mål för vardera laget. Första perioden avslutades i princip med att Olofström spelade i boxplay i sex minuter i sträck. Därav blev spelet jämnt. Redskins visade nämligen upp det beskedligaste tänkbara powerplay. Olofström gjorde däremot mål, vilket domare Daniel Lindgren först godkände. Efter protester från hemmalaget (och konsultation med linjemannen) ändrade han sig dock och dömde plötsligt bort det. Man skulle kunna tycka att detta borde gjort honom populär hos hemmapubliken, men motsatsen skulle snart visa sig.
En gäng pubertala tonårspojkar hade samlats med flaggor och konfetti för att utgöra Redskins stolthet på läktaren. Man må beundra deras initiala ihärdighet, där de sjöng sig igenom hela första perioden. Förvisso hellre än bra, men det skänkte ändå en viss stämning i den öde hallen. Men sällskapet skulle så småningom spåra ur fullkomligt och skämma ut både sig och klubben.
I andra perioden var det inget snack om saken. När Olofström understundom fick chansen att spela fem mot fem (och till och med fem mot fyra) gjordes processen kort med Helsingborg. Målen trillade in med jämna mellanrum, det ena snyggare än det anda. Perioden vanns med 5-0 och puberteten på läktaren slaknade betänkligt.
Sista perioden skulle väl närmast bli en transportsträcka, men det blev lite match igen när Helsingborg knapade in så sakta på OIK:s ledning och 1-6 blev 4-6. Men dessförinnan hade dagens skandal utspelat sig. Domaren visade ut en olofströmsspelare, som fällts och ramlat på pucken, för ”avsiktligt fördröjande av spelet”. Hur han fick ihop detta kan man fråga sig, men det borde ju gjort hemmapubliken mild i sinnet kan man tycka.
Men när samme domare sekunderna senare fick för sig att kompensera med en helsingborgsutvisning blev det ett smärre upplopp bland pojkarna på läktaren. Ett par mindre mogna frukter rusade ner till sargen och började banka på plexiglaset och skrika fula ord efter domaren. Då det hela utspelade sig alldeles intill den utvisade olofströmsspelaren passade denne på att med en finger för munnen hyssja de små liven. Det gjorde förstås ”upploppet” än värre och nu skulle utvisningsbåset intas och olofströmsspelaren pryglas.
De två väktarna som tjänstgjorde vid matchen fick förvisso undan de störande elementen tillbaka upp på läktaren, men någon vidare åtgärd verkade man inte finna nödvändig. Då ingrep domare Lindgren och vägrade helt enkelt att blåsa igång matchen igen förrän huliganerna avlägsnats från hallen (vilket för övrigt var det enda vettiga han lyckades åstadkomma i matchen). Att visa ut ett par föga skräckinjagande barn borde inte vara någon svår insats, men ingen ansats till att ordna detta gjordes av väktarna.
I stället följde tio minuters diplomatiska förhandlingar varunder en officiellt ackrediterad klubbrepresentant kommer fram och försöker elda upp ”klacken” ytterligare. Det är fullt möjligt att han bara menade väl, att han bara ville byta ut ”hata domaren och Olofström” mot ”heja Redskins”. Men tilltaget var i situationen lika klumpigt och opassande som när Birgit Friggebo ville sjunga i Rinkeby.
Den sansade delen av publiken väntade tålmodigt på att slynglarna antingen skulle inse sig besegrade och gå frivilligt eller att vakterna skulle göra en ansats att åtgärda domarens krav. Till slut blev det faktiskt killarna som gav sig. Pinsamt för klubben. Det är en sak att överrumplas av oväntade horder av bortasupportrar som kommit för att bråka, men att inte ha tumme med sitt eget folk på en match med 367 besökare är inget annat än skandal i arrangörssammanhang. Först efter matchen anlände polis till platsen, då de ilskna pojkarna (enligt HD:s nätupplaga) krossat en ruta på Olofströms buss. Pinsamt.
Det blev alltså såväl dramatik som spänning på slutet. Det dog när Redskins skulle ta ut målvakten på slutet. När han var halvvägs ut till båset tappade laget pucken. Det hjälpte inte att den stackars målvakten slängde sig heroiskt. Närmare än en klubbspets på pucken kom han inte. Den dalade in i tom kasse och slutresultatet 4-7 var spikat. Jag kommer att återvända till Redskins hydda redan på fredag. Men då för att se mitt andra gamla lag, Tingsryd. Om jag kommer att återkomma för Redskins i framtiden är väl tveksamt, i synnerhet med tanke på deras fans uppträdande.
