Herrkronorna mot OS-guld!
Det ser riktigt bra ut för Tre Kronor i herrarnas OS-hockey! Vi har för en gångs skull klarat av den obligatoriska plattmatchen (0-5 mot Ryssland) tidigt i turneringen. På senare år har vi annars haft en tendens att spara den till kvartsfinalen. Det är inte nu vi ska spela bra. Det är nu vi ska ha det motigt och få jobba oss in i turneringen. Det är mycket svårt att glida sig felfritt igenom gruppspelet och få sin första riktiga utmaning i kvartsfinalen.
Har man inte behövt tända elden tidigare i turneringen och det plötsligt går en emot när det gäller allt eller inget, finns det inte någon glöd att gräva fram. Minns Finland (1-2) i Nagano, Vitryssland (3-4) i Salt Lake City och Tjeckien (1-6) i Stockholm. Tre raka kvartsfinalfiaskon efter lysande svenska gruppspel. Minns också hur Tjeckien närmast mörkade sin form i World Cup-gruppspelet och sedan satte till all fokus och energi i kvartsfinalen. Sverige var totalt överrumplade, efter den tämligen enkla segern man tagit mot samma lag i gruppspelet.
Det är ju knappast heller någon välbevarad hemlighet att svenska hockeylandslag alltid slår bäst ut underläge. Ju hopplösare desto bättre, kan man nästan tycka ibland. Ni har väl inte glömt VM 1992 i Prag? Sverige gick igenom gruppspelet med endast en seger, mot hopplösa jumbon Polen. Vi spelade bland annat 0-0 mot Italien och var chanslösa mot Tyskland (2-5).
När det sedan väl gällde klådde vi Ryssland (2-0), Schweiz (4-1) och Finland (5-2) och tog andra raka guldet. Efter Rysslandsmatchen i torsdags har svenskarna rejält begränsat vidare förväntningar på laget. I motsvarande grad minskar samtidigt pressen. Kanske kan det rent av gå så långt att laget bara skrinnar ut på rinken och har kul? Utan att fundera så mycket på ”sista chansen” och utan att se vitryssar i varje sarghörna.
Vidare minskar nu chanserna att få en ”lätt” motståndare i kvartsfinalen. Med tanke på att de flesta i svenska laget var med i Salt Lake City kan det nog bara betraktas som en fördel. Vi slipper alltså hjärnspöken om en upprepad fiaskohistoria och de krampkänslor som följer av blotta tanken och minnet.
Slutligen är det alltid en fördel att ha förlorat mot en motståndare en gång i turneringen om man möts igen i semifinal eller final. Det är så jämt i världstoppen att det är oerhört svårt att ta två segrar mot samma motståndare i samma turnering. Ryssland har goda förutsättningar att gå långt. Kan vi alltså möta dem igen och då slå ur rejält underläge, är vi plötsligt i samma slagläge som Tjeckiens hade på oss i World Cup.
Med andra ord, i en storförlust förbättrade Sverige genast sina chanser till en lyckad turnering på många olika sätt. Det enda som krävs nu är egentligen en seger mot Lettland, för att säkra kvartsfinalplatsen. Jag ska inte vitsa till det om att det inte är en lätt match. Alla vet det efter att letterna klarat oavgjort mot USA.
Men Sverige ska slå Lettland i åtta matcher av tio. Inte mycket talar för att det skulle vara dags för en ny plattmatch nu. Det blir en knapp men stabil seger. Det enda som oroar mig nu är att Mats Sundin nästan alltid verkar hämmas, snarare än sporras, av Foppas anländande till en turnering. Men oddsen för att Foppa tar sina ljumskar av isen efter tre byten är väl inte så höga. Allt annat ser jag som en bonus i det fallet.
