Avrättningen av Saddam leder inte till något bättre
Tidigt på lördagsmorgonen avrättades Iraks exdiktator Saddam Hussein. En på många sätt tragisk händelse.
Först och främst tragiskt för kurderna, som nu aldrig kommer att få laga upprättelse för de massakrer som Saddam beordrade på 80-talet, som tog livet av tiotusentals kurder i norra Irak. Diktatorn dömdes för en i sammanhanget mindre massaker, då 148 shiamuslimer från staden Dujail dömdes och avrättades efter ett mordförsök på Saddam 1982. Många är de brott som nu för alltid kommer att leva som känslomässiga sår och oförklarliga tragedier.
Förfarandet kring Saddams dödsdom kommer också förmodligen för överskådlig framtid att leda till olika konspirationsteorier om hur USA velat ha död på sin svurne fiende, utan att behöva gräva för djupt i sitt eget stöd till diktatorn under 80-talets Iran-Irak-krig. President Bushs kommentarer talar inte direkt för att USA skulle vara missnöjda med det som skett. Svårt dessutom för ett land som tillåter dödsstraff att ha kritiska synpunkter på det hela.
En tredje aspekt, om man är emot dödsstraff, är att det naturligtvis är beklagligt att det 2006 förekommer hängning i vad som skall vara en nyfödd demokrati, oavsett vem som är offer. Men just traditionen att ta livet av störtade makthavare borde definitivt tillhöra förgångna århundraden. Rättvisa är en självklar del i en stats läkande och återuppbyggnad – blodshämnd leder dock så sällan som aldrig till något bättre. Brådskan med avrättningen omöjliggjorde en fullständig process av nådeansökningar och överklaganden. Och förstås en mängd på tur följande åtal. Att Saddam var skyldig råder det förvisso inga tvivel om, men under vilka omständigheter, med vilka motiv, med vilkas (aktiva eller passiva) stöd – och inte minst vad som bör vara konsekvensen – är fortfarande inte oomtvistat.
För irakierna själva väntar förmodligen ett nytt år av våld och död. Saddams frånfälle innebär i alla fall ingen rimlig lindring på det. I värsta fall blir han en martyr för sina anhängare, vilket skulle göra att hans forna gärningar glorifieras inom vissa kretsar i stället för att genomlysas i öppen dager i domstol.
