Svensken och ”Schlager-EM”
Varje år är det likadant. Man kan reta sig till vansinne på svenskarnas förhållande till Eurovision Song Contest. För det första att man envisas med att kalla det ”Schlager-EM”. Det är åtminstone tjugo-trettio år sedan det var en tävling för schlagermusik. Ändå hänger öknamnet med och svärtar ned tävlingens rykte. Aftonbladet har till och med en egen sida för detta ”Schlager-EM”.
Svenskens inställning till hela arrangemanget styrs närmast helt av kvällspressen. Och där är det bara Charlotte Perrelli som gäller. Ny löpsedlar varje dag om Charlotte i storbråk, Charlotte som storfavorit, Charlotte förföljd av sina fans och Charlotte som rasar (antingen i vikt eller i största allmänhet). Det här med storfavoritskapet som Sverige genom sina kvällstidningar tror sig ha varje år börjar likna parodi på sig självt.
Och vi lär oss aldrig. Vi går på det varje år och blir lika besvikna när det ”bara” blir en (faktiskt sensationell) femteplats för Carola och skyller på diverse östkonspirationer. Tanken att vi inte alltid är bäst tycks inte finnas där för en sekund. Jag kan varna er redan nu för att östländerna kommer att dominera även i år: Ryssland, Serbien, Armenien, Azerbaijan, Albanien … Ni kan börja fila på konspirationsteorierna redan således.
Detta späs förstås på av förhandsprogrammen. Där är det regel att man måste ge alla nordiska bidrag 4-5 i betyg. Oavsett om Norge skickar en intetsägande ballad hyllas den till segerfavorit. Bara när Finland skickar hårdrock kan det finnas visst utrymme för reservationer (helt berättigat i år för övrigt). Endast norrmannen Jostein Pedersen vågade på sin tid uttala minsta lilla kritik mot Sverige – och blev givetvis hängd i den svenska kvällspressen för dessa ”attacker”.
Så svårt är det nu inte att faktiskt försöka se lite objektivt på de nordiska bidragen i tävlingen och bedöma dem efter samma kriterier som de övriga. Den danske transvestiten och den norska tanten förra året till exempel. Var det verkligen någon som på fullaste allvar trodde att de skulle ha en finalchans?
På detta sätt luras tittaren/läsaren att tro att tävlingen snurrar kring Sverige och Sveriges bidrag. Visserligen är Svante Stockselius boss över hela tävlingen numera, men annars har Sverige varit en parentes i sammanhanget under 2000-talet. Ett tydligt exempel på detta är Aftonbladets omröstning på nätet: Är Schlager-EM lika roligt som Melodifestivalen? Alternativ: Ja/Nej. Hur tänkte man här? Eller rättare sagt, hur kan man inte ens tänka tanken att det här är så inivassens mycket större och mer intressant än vår sunkiga vägsåpa? Jag har inte sett frågan: Är fotbolls-EM lika roligt som Allsvenskan? Ja/Nej … Den är ungefär lika relevant annars.
Kvällstidningarna verkar också värdesätta professionalism, stjärnstatus och promotion väldigt högt i sammanhanget. Charlottes chanser värderas i andra artisters uttalanden om hur ”proffsig” (det vill säga på klarspråk = stel, robotaktig, känslokall, inrepeterad, falsk, tråkig, plastig och så där störande perfekt) hon är. Att bli förföljd av fans på platsen och kräva extra säkerhetsarrangemang är det också hög status på. Och ju mer man reser runt och frotterar sig i schlager-Europa, desto mer ”promotion” har man gjort för sin låt.
Men såvitt jag vet är det fortfarande så att den absoluta majoriteten av tittarna hör och ser bidragen för första gången hemma i TV-soffan på lördagkvällen och ringer och röstar på det som sticker ut mest där och då. Har man till äventyrs sett någon översminkad plastblondin leka linslus veckan innan tävlingen har man antagligen mer stört sig på henne än bestämt sig för att lägga sin röst på Sverige.
Att Charlotte repat in varenda steg och falskleende rakt in i kameran absolut prickfritt har knappast heller någon avgörande betydelse för att vinna folks hjärtan i soffan. Minns ni den Moldaviska mormorn med trumman? Sånt sticker ut. Sånt charmar. Sånt vinner röster. Koreografi från helvetet gör det inte. Och ärligt talat, är det någon som på allvar tror att Perrelli har fanatiska beundrare ute i Europas TV-soffor? Heh … Christer Sjögren har fler.
Slutligen, ikväll börjar det. Första semifinalen. Mitt tips finns sedan länge uppe här på sidan. Men vi svenskar får inte rösta. Man får bara rösta i den semifinal där ens eget land deltar. Detta motiveras med att undvika taktikröstning på bidrag som ens eget land eventuellt skulle ha större chans mot i finalen. Hm …? Ursäkta min trögtänkthet, men är det inte precis lika stor risk för taktikröster i den semifinal man själv deltar i, i så fall? Såvitt jag vet kan man ändå aldrig rösta på sitt ”eget” bidrag. Nåja. Vi slipper ju pinsamheten av att ha medverkat till att rösta kalkonen till final i alla fall.
