Turkiet till Europa!
Tillhör Turkiet Europa? Ja, en liten strandremsa norr om Dardanellerna och Bosporen svarar någon. För så säger ju kartan. Den där vi fick plugga in på geografilektionerna i grundskolan. Den med alla gränserna på, som delar upp människor i olika stater och andra mer eller mindre godtyckliga landområden.
Visserligen har kartböckerna med jämna mellanrum fått ritas om (vissa skolor har inte ens haft råd att uppdatera sin uppsättning) då länder återförenats, splittrats, förklarats självständiga och försvunnit. Men ändå känner vi någon sorts trygghet i dessa gränser. Människan är väl skapt så. Vi vill att saker och ting ska gå att kategorisera och göras enkla att förstå. Du bor på andra sidan gränsen och jag bor här. Vi hör inte ihop.
Men åter till inledningsfrågan. Självklart hör Turkiet till Europa! Varför stänga någon utanför? Varför framhärda en gräns som faktiskt går rakt genom ett land bara för att den råkar passa in med ett par sund? Valet mellan att välkomna och förskjuta, och nu talar jag förstås om den Europeiska Unionen, finner jag helt självklart.
Motståndet mot Turkiets kandidatur är stort i vissa medlemsstater sägs det. Det ligger förvisso förmodad sanning i detta. Men frågan är om man bör låta trångsyntheten och fegheten styra? Själv tycker jag att det är smått fantastiskt att Turkiet faktiskt vill vara med oss, och därmed indirekt överlämna lite inhemskt inflytande till allas våra gemensamma intressen.
Turkiet är blir ett av EU:s mäktigaste länder säger andra, som ett motargument. Jaha? Skulle vi utesluta nya partier i svenska riksdagen också eftersom de får för många röster i opinionsundersökningarna? Det äger väl bara sin demokratiska riktighet att ett stort och folkrikt land också skulle bli en maktfaktor i unionen.
För övrigt tror jag att en turk mycket väl skulle kunna representera mina åsikter och intressen väl så bra som en svensk socialdemokrat, om inte bättre. Den dagen vi lär oss att se bakom gränserna, den dagen kommer vi förhoppningsvis att hitta fler saker som förenar folk än som skiljer oss åt. Nya grupperingar kommer att bildas efter politiska intressen. Men det vore sannerligen en lättnad om dessa baseras på just intressen och inte hudfärg, etnicitet eller sedan länge hädanfarna kartritares föreställningar av världen.
