Avslut på ett avslaget VM
Då var det snart över för denna gång. Som alltid när ett stort mästerskap avslutas blir det en känsla av tomhet i rutan. Men sen kommer vardagsidrotten igång igen och allt återgår till det normala. Fast man måste fråga sig om fotbolls-VM 2006 verkligen levde upp till förväntningarna. Det var säkert en enorm upplevelse och fest på plats. Men vad har vi egentligen fått se genom teverutan? Inga skrällar. Till skillnad från Japan/Sydkorea har VM i Tyskland varit närmast befriat från minsta tendens till överraskningslag. Visserligen gick debutanterna Ukraina till kvartsfinal, men detta mest på grund av en tursam åttondelslottning mot Schweiz – där man vann på straffar.
Spektakulära mål? Jo, ett par snygga träffar har vi fått se. Men på rak arm kan jag inte nämna något mål som verkligen etsat sig fast i minnet. Många mål? Verkligen inte. Den här turneringen kan faktiskt gå om målsnåla Italien 1990 i kasst målsnitt om de sista matcherna blir igentäppta. Fantastiska matcher? Nej, inte direkt. Gruppspelet var oväntat odramatiskt och målfattigt. Än värre blev det när cupspelet började. 1-0-segrar och straffavgöranden har varit vanliga slut. Några svängiga och direkt klassiska bataljer har vi inte sett röken av.
Profiler? Nja. Några nya profiler har inte direkt slagit igenom. De väntade genombrotten för Zlatan, Christiano Ronaldo och Wayne Rooney har varit ganska avslagna. De gamla profilerna har snarare kvalat in under rubriken ”stofilerna”. Visst har till exempel Zinedine Zidane glimtat till, men de flesta har haft en klar stämpel av utgånget bäst före-datum. Svenska framgångar? Nej, en åttondel med nödrop, men inte längre. Det hann aldrig bli 94-feber över den svenska midsommaren.
Nu är också drömfinalen Tyskland-Brasilien en omöjlighet. Jag har inte alltför höga förhoppningar på de fyra återstående matcherna. Semifinaler och finaler har på senare år blivit extremt tillknäppta historier som ofta slutat i förlängd pina och straffar, eller med något enstaka slumpmål. Så här långt in i turneringen är man dessutom lite mätt på det hela. De intressanta lagen är ute och kvar är de ”smarta” som vet hur man vinner med minsta möjliga ansträngning. Men jag tror och hoppas att värdnationen Tyskland tar hem detta till slut.
Jag har alltid haft ett gott öga till tysk fotboll, enda sen Hans-Peter Briegel agerade kraftfull köttmur i Mexiko-VM 1986. Tyskarna har kanske inte alltid haft den bländande tekniken, men en imponerande kraft, effektivitet och vilja i sitt spel. I förra VM gick de till final utan att egentligen ha imponerat i en enda hel match. Nu har de trots allt levererat mest av de fyra återstående lagen. Men ett gnetande Italien, eller ett rutinerat Frankrike ska inte underskattas. Portugal spelar nästan alltid bra fotboll, men har hittills (till skillnad från de övriga tre) aldrig nått enda fram. Det vore en skräll om de gjorde det i år. Nåja, snart börjar ju hockeyn igen…
