Vägen mot nytt fiasko är stakad
Då var alltså samtliga bidrag till Melodifestivalen 2011 presenterade. Man bör nog med detta underlag inte hålla andan för en svensk seger i Eurovision Song Contest i maj. Visst, låtarna skall höras också, men artistunderlaget är rent av skralare än på många år. På pappret är det väl egentligen bara halvt bortglömda rävar som Christian Walz, Dilba och Melody Club som ser det minsta intressanta ut. Dessvärre brukar liknande Melodifestivalförsök att vinna tillbaka en karriär oftast sluta i fiasko.
Varför man i mångfaldens namn måste ha med slagpåsar som Babsan, Linda Bengtzing, ”Bettan” Andreassen och Lasse Stefanz övergår mitt förstånd. Samtidigt blir det närmaste tung rock vi kommer Backyard Babies sångare Nicke Borg som skall framföra en ballad… Motvilligt får jag erkänna att Sveriges hopp förmodligen står till att Eric Saade har begåvats med en mindre irriterande låt den här gången.
När det gäller upphovsmän (för det är en mansdominerad bransch tydligen, ”Pling” Forsman till trots) står Thomas G:son och Fredrik Kempe som vanligt för halva startfältet, med Alexander Bard, Bobby Ljunggren, ”Dille” Diedricson och de andra gamla bekantingarna i släptåg. Dock har vi fått in RedOne på ett hörn, mannen bakom bland annat en rad Lady Gaga-hits. Sedan gäller det förstås att tidigare helt oprövade Love Generation kan leverera hans verk.
Det finns för all del en hel del oprövade kort också, bland både artister och låtskrivare. Större under har skett förr och man skall minnas att till exempel Lena Meyer-Landrut var en tidigare helt okänd förmåga som hittades genom en Idolliknande tävlingsform i de tyska uttagningarna. Men för säkerhets skull får vi nog redan nu rikta in oss på ett nytt Eurovision-fiasko i Berlin. Detta alltså trots att Christer Björkman nu har närmast oinskränkt makt över Melodifestivalen…
