Teodor - Text och digital orientering

 

Tjänster

Nyheter

På gång

Kontakt

Affärsidé

Presentation

Partners

Artiklar


ABC, du är mina tankar...

Teodor Det är en målmedveten ung person som tassar omkring här hemma. För tillfället har hon siktet fullt inställt på att lära sig alfabetet. Detta med närmast samma frenesi som hon en gång i tiden använde för att lära sig vända sig från rygg till mage. Varje kväll vid läggdags plockar hon fram sin ordbok för barn passligt benämnd "den långa boken" och beordrar sin fader att repetera bokstäverna, minst två gånger. Pappa bönar och ber om att få läsa en saga i stället (som mamma får göra) men det är inte aktuellt. Åtminstone inte förrän efter kvällens lektion. Nu kan hon alla bokstäver utantill, utom G, I, J, U och Å.

 

Något som däremot inte går framåt är potträningen. Det är fortfarande ett näst intill totalt ointresse för den biten, trots att vi tjatar, bönar och uppmuntrar om vartannat. Vi hade väl hoppats att de lite äldre barnen på dagis skulle utgöra en inspirationskälla, men hittills har bekvämligheten med blöja vägt upp alla dylika influenser.

En ny favoritfigur har lite otippat visat sig vara Mumintrollet. Pluttan fattade plötsligt tycke för sin dittills enda dvd, ”Mamma Mu och Kråkan” så till den grad att hon ett tag tittade på den en gång om dagen. För att erbjuda ett alternativ inhandlade jag i ren desperation ett par nya tecknade filmer, en med Nalle Puh och en med Munintrollet. (Det var nämligen dessa som fanns att välja på i den lokala matvaruaffären…) Nu är det bara Mumin som gäller. Man kan alltid hoppas att den breda skånska hon till pappas förtvivlan har lagt sig till med blandas upp med lite finlandssvenska.

En annan fascination som har växt allt mer är det här med vilda och farliga djur. Det är hajar, krokodiler, lejon och tigrar som springer omkring och bits om varandra här hemma. Häromdagen bakade dottern och jag kokosbollar. Det vill säga, jag bakade kokosbollar och dottern kokosormar… Dags för en ny tur till Tropikariet!

Tandborstningen har under en tid haft en helt ny rutin, som mormor och morfar infört. Det är hur roligt som helst att ”överraska” den förälder som inte fått den äran att borsta tänderna med att man redan har gjort det med den andra. Då springer Nora triumferande genom huset och utbrister:
- Vi haa bosstat TÄNDERNAAA!!!
Varpå man skall svara:
- Näää? Det skulle ju PAPPA göra!
Men det är inte slut där. När detta är avklarat skall de två som utförde borstningen gömma sig under en filt i mammas och pappas säng och sedan får den tredje personen gå och låtsas leta. Detta moment upprepas sedan ytterligare minst en gång.

Att ”gömma” sig är över huvud taget mycket populärt. Alternativt dra en filt över huvudet och leka spöke.

En morgon försökte jag förklara för dottern att jag hade fått nackspärr och att hon därför gärna fick vara lite extra foglig. Hon svarade genom att få ett av sina allra värsta utbrott vid påklädningen:
- Pappa har jätteont här i nacken.
- Då fåå du nog gå till tandläkaren.
- Nja, jag tror inte att tandläkaren kan hjälpa mig.
- Då fåå du berätta föö mamma att du haa ont. Jag kan berätta det föö mamma osså sen eftö dagis.
(Senare på dagis):
- Du får berätta för fröken att du var jättearg idag på morgonen.
- Jag va jätteaaj. Jag spaakade och puttade pappa. Nu haa han ont dää i nacken, se…
- Ja, fast just det är ju inte ditt fel.
- Nä, dää ää hans eget fel.

- Pappa! ... Pappa! ... PAPPA!!!
- Ja, vad är det?
- Sara vill inte ha den hää klänningen...
- Jaså, jag tycker hon blev jättefin i den.
- Nää, hon tycköö inte den ää så fin. Bara lite brun å röd.

- Pappa, kan du hällpa mej å hitta dom andda bapparna?
- De är väl där under ditt täcke?
- Nä, du fåå komma å leta med mej!
...
- Titta, här ligger de ju under Poppe...
- Jag menaa dom bapparna som brukarr ligga hää, under min hund.

En morgon vaknade jag vid sju av att någon i huset började hamra. Pluttan kom intassande strax därefter...
- Pappa, dää äää något konstitt med min dörr.
- Är det något konstigt med din dörr?
- Ja, dä låter som om någon knackar på den.
 
- Vill du komma och sitta på pottan?
- Ja, dä vill jag. Dä göö flickor och pojkar. Mamma kissar alltid på toaletter. Pappor osså. Mammor å pappor å flickor å pojkar... Men inte dinusarrier! Dom kan ba-aa krrypa.
 (Sedan fick jag höra en lång och något osammanhängande historia om dinosaurier som blev uppätna av ormar och någon pottsittning blev det aldrig.)

Så gott som varje natt/morgon kommer Pluttan in och lägger sig i mammas och pappas säng när hon vaknar till. En morgon låg hon och tittade på mig i en halvtimme när jag halvslumrade. Men vid sju tröttnade hon:
- Pappa, nu äää dää faktiss morron, se! Nu tycköö jag att vi ska gå upp.
- Mmm... fast det är ju rätt skönt att bara ligga och mysa lite i sängen. Vi kan sova en halvtimme till.
- Nä, nu fåå du faktiss gå upp! Ska jag hjälpa dej? Tycköö du dä?

På väg till dagis (efter en sedvanligt stabil grötfrukost):
- Pappa, dää ä inte brra i magen.
- Jaså, vad är det med magen då?
- Den vill ha mer mat. Möcke mer mat!
- Ojdå, det blir kanske lite svårt att ordna nu. Du får vänta tills ni får lunch på dagis.
- Dä äää jääättelänge dit...
- Nja, så länge är det nog inte.
- Lite, lite länge...

En stressig morgon på väg ut ur dörren råkade jag välta ned hennes vällingflaska från diskbänken och lät den ligga så länge.
- Vad VA det pappa?
- Jag tappade något i golvet bara.
- Va föönått?
- En flaska.
- Va föö flaska?
- Din vällingflaska.
- Då fåå du ta upp den!
- Ja, så klart.
- Haar du tagit upp den?

Vid frukostbordet:
- Hur går det egentligen?
- Dää gårr SÅÅ brra.
- Men du äter ju inget?
- Dää äää fööö att jag vill inte dee.
- Nähä, varför vill du inte det då?
- Dää äää fööö att jag äää kall om tummen.

 

Tidigare äventyr

 

 

 

Teodor

Pappabloggen går in i trotsåldern. Läs här!

På nya äventyr med pappabloggen

Teodor