Utbrott, virus och bajsmössa
Tiden innan jul präglades av en kamp. Pluttan passade på att gräva fram sina gamla vansinnesutbrott. Varje dagismorgon blev en hård prövning för en hårt jobbande fader. En morgon kunde domineras av två-tre utbrott på 15-20 minuter vardera. De kunde orsakas av saker som väckning, avtagning av pyjamaströja, ovilja att äta frukost eller tandborstning – det vill säga vardagliga rutiner som inte kan ruckas på.
Förmodligen var det någon sorts reaktion på de nya rutiner som pappas nya jobb förde med sig. Lite tidigare och mer stressade morgnar, ingen som sitter hemma vid datorn och jobbar efter dagis och inga varannan måndag med pappa.
När utbrotten väl kom var det inget annat att göra än att vänta ut dem. Det går inte att resonera, trösta eller på annat sätt motverka utgången. Bara se till att hon inte skadar sig själv. Hon kan mycket väl dunka huvudet i väggen eller golvet.
Vid ett tillfälle kastade hon sig handlöst med huvudet före mot marken från sin vagn. Det var utanför dagis precis innan jullovet. Fröknarna såg helt vettskrämda ut, för de kände inte igen den här sidan hos Pluttan. Hon ville nämligen varken sitta i sin vagn eller gå och hålla pappa i handen i stadstrafiken. Då jag inte kunde släppa ut en instabil tvåochetthalvtåring vind för våg fick vi helt enkelt återvända till dagis och sitta på en soffa tills anfallet var över.
Efter ett allvarligt pappa-dotter-samtal om hur man känner om saker och ting och ett par veckors julledighet avtog dock anfallsvågen och morgonrutinerna har övergått till normala strävanden.
Julen förflöt odramatiskt. Vi kunde till och med ta en dagstur till farmor och farfar med bil utan åksjukeincidenter. Då valde vi ändå en extremt kurvig, knölig och dåligt vinterunderhållen genväg på ditresan. Pluttan sov sig igenom det äventyret. Tack vare detta blev det två julaftnar, två tomtar och massor av paket. Det verkade inte Pluttan ha något att invända mot alls.
Tiden efter jul har mest kretsat kring dagisvirus. Att jag är inne på min tionde förkylning sedan september kan jag leva med. Värre är det med maginfluensan (ja, den som kvällstidningarna har döpt om till något onämnbart). Skräcken för den har tagit sig orimligt stora proportioner i min dagliga tillvaro så här års. Inte för min egen räkning – jag har inte haft något sådant på snart 20 år. Men tanken på att någon annan i familjen, och då förstås i synnerhet Nora, skulle drabbas är outhärdlig.
Så fort jag läser en krigsrubrik i kvällstidningarna eller hör någon i andra ändan av landet drabbas, för att inte tala om någon i den omedelbara närheten, får jag ett smärre psykiskt sammanbrott av obehag. Det är ovissheten som är värst. Känslan av att inte ha kontroll.
Och det värsta är förstås att det inte är obefogat. Nora fick sin släng av löpelden på dagis. Jag tänker inte gå in på detaljer, men det ryms förvånansvärt mycket i en så liten mage. När det väl händer går jag in i krischock och agerar kallt och rationellt, om än ymnigt svettandes och skakandes av skräck. Efteråt har det nog tagit mig två veckor av posttraumatisk stress för att bearbeta det inträffade. Det är stunder som dessa jag funderar på om det inte räcker med ett barn trots allt.
Den unga damen blir allt mer välartikulerad (om än på otäckt bred skånska) och det är på sätt och vis lite tråkigt. Det var en charmig fas när man hade egna ord och uttal att slänga sig med, när Danmark hette Panjakk, när banan hette maban och när Bampe, Skutten och Skamlan var på äventyr. Men så länge Askungen heter Klasskungen är jag nöjd.
Nästa fas är i och för sig ganska underhållande den med – den lillgamla. Pluttan har börjat svänga sig med ord och uttryck som låter helt fel från en som inte fyllt tre.
- Hur är det Nora?
- Nu är det förfärligt!- Pappa, vad gör spöket?
- Det sträcker sig efter Alfons.
- Vad gör Alfons då?
- Ja, vad tror du?
- Alfons tycker nog inte att det är så trevligt.- Pappa, varför slutade musiken?
- Skivan tog kanske slut?
- Kanske det är något sorts fel på den!
Noras nya mani är att dra av sig strumporna och pilla bort ludd mellan tårna. Det gör hon flera gånger om dagen, även på dagis.
En morgon när vi skulle klä på oss drog Nora av sig strumpan och började pilla tåludd.
- Dä va lite smuts här, se!
- Jo, fast vi har faktiskt inte tid till det nu. Nu har vi lite bråttom.
- Jaha… då fåå jag göra det på dagis då.
- Ja…
- Fast fröknarna säger att jag ska inte det. Dom säger att jag ska ha strumporna på, haha!
- Jaa…
- Då fåå jag gömma mig!
- Gömmer du dig?
- Ja, jag fåå gömma mig och pilla tårna då!
Vi hade nästan ropat hej och konstaterat att vår dotter nu äntligen, efter två och ett halvt år börjat sova hela nätter. Det skulle vi inte ha gjort. Nu är hon vaken igen. Varje natt kommer hon intassande till oss och ligger och vrider, studsar och vänder sig i flera timmar. Ibland blir vi så trötta att vi turas om att lägga oss på madrassen i hennes rum i stället, med eller utan henne i sin säng.
En mycket tidig morgon ligger jag sömnlös på denna madrass och tänker att nu… nu måste hon väl ändå ha somnat?
…när ett litet huvud sticker upp över sängkanten och ler förtjust:
- Pappa, vi sovör inte…!
En annan sak hon inte är så bra på är att hålla hemligheter. Inför min födelsedag komer mamma och Nora hem. Den senare pillemariskt glädjestrålande:
- Vi har faktiskt en hemlis till dig! Och det är STRUMPOR!!!Fantasin får allt mer spelrum i vardagen. Just nu är det monster, spöken och vilda djur som gäller. De dyker upp överallt och när man minst anar det. Då måste man springa, gömma sig, smyga eller ta fram sin monsterpangare av duplo.
- Pappa, det sitter en dinosaurie på din toalett!!!
- Å nej, inte nu igen. Jag har ju sagt till honom att han inte får vara där…
- Men det är han i alla fall pappa. Kom och se!- Men pappa, troll och spöken finns ju inte på riktigt. Det är ju bara i sagor och på TV. Fast de finns i Afrika.
- Du gillar verkligen pasta med pesto. Är det din favoriträtt?
- Nä, dä ä faktiskt inte min favoriträtt. Min favoriträtt är ris och soja.En morgon när jag kommer in och ska väcka Nora ligger hon redan och läser en Alfonsbok.
- Jaså, ligger du här och läser?
- Nää… jag läser inte, för jag kan inte det. Jag tittar bara i den…Nora tittar fascinerat på en match under handbolls-VM:
- Men pappa, var ÄR Zlatan?- Dä ää lite snö där, se. Jag vill inte ha mer snö nu.
- Är du trött på snö?
- Ja, jag vill ha sommar! Men fösst så blir det vår!
- Ja, men inte riktigt än.
- Nä, men snaart äää det sommar!
- Vad ska du göra då?
- Då ska jag BAADAAA!!! ...och plaska och stänka! Min mormor ska bada med mig och så ska jag stänka på mormor och morfar och mamma. Men inte på dig pappa!Lunch: Raggmunk, bacon och sylt. Jättegott, tror pappa David. Nora äter ett paket bacon, doppade i sylt. Hon smakar raggmunken, det gör hon...
- Jag vill inte ha den. Dä vaa ost i den.
- Nej, det är inte ost, det är riven potatis.
- Jag vill inte ha potatis.
Efter maten:
- Nu ska jag osså laga pannkakor.
- Jaså, du åt ju inte ens dem jag gjorde.
- Men jag har inte ost i mina.
- Det var inte ost, det var riven potatis.
- Men jag har inte heller ost i mina.En VAB-dag, klockan 06.30:
*PANG*
*KLONK*
(Det var hemskt vad mamma var högljudd idag...)
*KLINK*
(Vad gör hon? 06.30...? Ska hon ta ett senare tåg?)
*DONK*
(Det låter som om hon... leker med Noras nya leksaksspis!)
- Pappa, jag äää uppe nu...
- Ja, jag hör det... Men du, det är inte riktigt morgon än. Det är jättetidigt, du är sjuk och du somnade jättesent...
- Men jag äää uppe nu...
- Men idag kan vi ju sova hur länge vi vill. Vi skulle ju ha sovmorgon.
- Men pappa, du kan sova så kan jag va uppe och leka. Så kan vi säga!
- Men Nora, du kan leka med ditt kök hela dagen, vila en stund till annars kommer du att bli jättetrött sen.
- Men pappa, du kan sova så äää jag uppe. Så kan vi säga!- Pappa, ska du ha den mössan idag?
- Ja, den andra blev ju skitig om du kommer ihåg…
- Ja… var det en katt eller en fågel som bajsade på den?
- En fågel tror jag, eftersom det kom från himlen…
Nästa dag:
- Ska du ha den… bajsmössan?
- Öh… ja.
- Får jag se?
- Se vaddå?
- Får jag se bajset!
- Men jag har ju tvättat den så klart. Jag går väl inte ut med en mössa med bajs på…
- Men får jag se där bajset var!
- Här…
- Jag ska inte bajsa på din mössa pappa, jag bajsar bara på toaletten!
- Tack…- Pappa, jag ska växa och bli stor som du!
- Jaså…
- Då kan jag nog inte ha min pyjamas längre…
