Det är O:na som gör det
Valdebatten har börjat bli riktigt, riktigt ful och desperationen lyser tydligt på sina håll i TV4:s slutdebatt. Det är nu de sista dagarna tillåtet att ta till nästan vilka metoder som helst, förefaller det. Partiledarna slänger sig med anklagelser, siffror och vida tolkningar som de i vissa fall säkert hoppas att ingen hinner kolla upp innan valet och ingen minns efter.
Jag tror inte att man 2010 vinner särskilt mycket på att påstå saker om motståndarnas politik som antingen inte stämmer eller är godtyckligt användande av statistik, eller är en helt förvrängd tolkning av intentionerna med förslaget. Väljarna är smartare än så och vill veta vad just ditt parti vill göra i stället. Den som lyckas hålla sig renast i debatten kommer också att gå stärkt ur den.
Det eviga tjafset om vilken regering som har orsakat vad i det förflutna är en annan sak som knappast drar in röster idag. Efter att socialdemokraterna systematiskt beskyllde den borgerliga regeringen 91-94 för allt ont i världen under de därpå följande tolv åren har folk sedan länge genomskådat knepet. Håll er till nutid och framtid!
Utfrågaren Malou Von Siewers gör bort sig stort när hon på ett mästrande sätt avbryter Göran Hägglund två gånger mitt i hans framtidsvisioner, när alla de rödgröna tillåtits tala till punkt utan avbrott.
Vad gäller sakfrågorna framstår alliansen generellt som tydligast och mest trovärdiga, enligt den gamla devisen man vet vad man har men inte vad man får. Just vad alternativet är framgår fortfarande inte riktigt med önskvärd tydlighet i debatterna då de rödgröna ägnar alltför mycket tid och energi åt att kritisera alliansen. Det gäller att gå ur oppositionsrollen nu och börja ta kommandot!
Däremot sopar de rödgröna banan rent retoriskt. De framför sina argument med stor övertygelse och passion. Det är mycket ideologi och empatiska brandtal och ganska få konkreta förslag. I skoldebatten är skiljefrågorna tydligast, medan den så viktiga sjukförsäkringen slarvas bort på något abrupt sätt.
Integrationsdebatten blir lite småfånig då sidorna fortfarande vägrar att tala klarspråk om Sverigedemokraterna som vågmästare, utan bara föser över ansvaret på varandra. I övrigt är det egentligen ingen sida som övertygar i just den frågan. De beskriver problemet med bostadssegregation och arbetslöshet, och lösningarna är integration och jobb… No shit, som ungdomarna säger.
När de ombeds att tala väl om varandra märks tydliga skillnader i upplägget. Maud Olofsson talar väl om Peter Eriksson som politiker. Peter Eriksson klarar inte av att hålla ribban, utan tar till ett påhopp. Mona Sahlin pratar enbart om Göran Hägglund som person, medan Hägglund berömmer Sahlin som erfaren politiker. Jan Björklund och Lars Ohly respekterar varandra som motdebattörer. Tanken var nog att de skulle säga något snällt om varandras politik. Det hade åtminstone varit mer intressant.I övrigt har TV4 ett smått virrigt upplägg, där framförallt Peter Jidhes flåshurtiga trams blir helt malplacerat. Tittar man dessutom på webbsändningen blir reklampausernas småintervjuer med deltagarna gränsande till parodi. Axel Gårdh Humlesjö kanske inte är helt fel ändå...
Maud Olofsson överraskar stort efter utfrågningsfiaskot och håller sig kall, skarp och saklig i paradämnet miljö, men sticker även in vassa inlägg i andra områden. Hon redogör och förklarar sakligt för regeringens förda politik. 8/10
Fredrik Reinfeldt verkar inte riktigt i form i kväll. Han brister till och med ut i en okontrollerad utskällning av Lars Ohly. Det är inte likt den korrekte statsmannen. I övrigt försvinner han långa stunder ute på sin kant. 6/10
Göran Hägglund har inte slipat till något bra svar på de väntade känsloattackerna mot den nya sjukförsäkringen. Då det är hans viktigaste uppgift för aftonen kan det inte bli något högre omdöme. Han får inte tillfälle att briljera med sin humor. 5/10
Jan Björklund körde som väntat hårt i utbildningsfrågorna där han tydligt får fram sitt alternativ. Sedan försvinner han lite i övriga frågor. Men när han väl tar till orda är det raka, tydliga rör. 6/10
Lars Ohly tar taktpinnen i vänsterblocket och går ut mycket hårt. Det där retliga leendet är bortsuddat för kvällen. Han ser mycket bister och beslutsam ut. Det är emfas bakom varje argument. Retoriken är lysande. Kvällens vinnare. 8/10
Mona Sahlin har vuxit som debattör. Det är färre plumpa påhopp och lite mindre röda skygglappar på. Här får hon dock finna sig i det märkliga att stå i skuggan av vänsterledaren. Statsministerauktoriteten finns inte riktigt där. 6/10
Peter Eriksson börjar som vanligt stöta ut orden i någon sorts okontrollerad affekt så fort det hettar till lite. Eriksson i en debatt är som en skadeskjuten älg på en motorväg. Det virriga ordsnubblandet gör att han inte framstår som riktigt trovärdig ens i miljödebatten. Maria Wetterstrand lär reparera dett i SVT. 4/10
