Reinfeldt visar var det blå skåpet skall stå
Slutdebatten i SVT är renare och mindre hätsk än den föregående kväll i TV4. Framförallt får alliansen på ett helt annat sätt fram sin politik och sina argument. Inte minst sedan statsministern själv gått från loj och oengagerad igår till att göra sin kanske bästa debattinsats någonsin idag.
De rödgrönas taktik står ganska klar och tydlig. Det gäller att påpeka så många gånger som möjligt att de fått råd med sina förslag genom att inte sänka skatten för de som har det bäst ställt. Detta upprepas som ett mantra, inte minst av Lars Ohly, till dess att Jan Björklund träffar med en rak höger:
- Du använder ju samma inlägg oavsett vilken fråga vi diskuterar. Nu är det ju så att det fanns en viss brottslighet i landet även innan vi sänkte skatten förra året.Den andra punkten som skall tryckas på är sjukförsäkringen. Det är alliansens akilleshäl att det ständigt dyker upp nya fall i media där folk faktiskt har blivit orimligt behandlade som en följd av reformen. Det är symptomatiskt nog också den enda fråga de rödgröna ställer, tre gånger om, när de har Fredrik Reinfeldt mot väggen. Helt taktiskt riktigt givetvis, då det är nästan den enda fråga de såhär i elfte timmen kan vinna över tveksamma väljare på.
Vad de inte har räknat med är en Reinfeldt i absolut toppform, som ödmjukt erkänner bristerna och är bekymrad över problemen, men som står fast vid den absoluta nödvändigheten av reformen och inte minst dess syfte att bryta ett orimligt utanförskap och hjälpa folk tillbaka till en egen försörjning. Det som skulle bli alliansens fall blir i stället en lysande chans för Reinfeldt att äntligen tala till punkt och svara på kritiken.
Fredrik Reinfeldts utspel under gårdagsdebatten om 20 miljarders underskott i de rödgrönas budget lyser med sin frånvaro här. Orsaken kan vi bara spekulera i. Kanske kom någon strategiker fram till att det var kontraproduktivt och icke trovärdigt, eller så var det helt enkelt ett luftskott som man inte vågade dra längre.
Fredrik Reinfeldt är retoriskt lysande i afton. Han är dessutom lugn och saklig, trots att han ställs mot tuffa ansvar och ifrågasättanden. Han är ödmjuk och erkänner både egna brister och motståndares förtjänster. Han är till och med diplomatisk i vissa frågor när debatten tenderar att hetta till. Han rycker in och försvarar sina allianskamrater när han märker att de hamnar i trångmål. Han visar empati med de svaga och utsatta. 10/10
Lars Ohly lyckas inte upprepa gårdagens bragdinsats, utan fastnar i papegojmantrat om att inte sänka skatten. Den bistra minen är inte lika övertygande. Han till och med svajar lite i ambitionen av att försöka upprepa sina bästa formuleringar från kvällen innan. Ändå vilar han förstås tryggt på sitt starka och ärliga rättvisepatos. 6/10
Göran Hägglund är som konstaterats tidigare långt ifrån 2006 års toppform. Han verkar inte bekväm i debatterna. Det är något som stör eller trycker honom. Kanske är det så att han själv inte är helt nöjd med hur reformen av sjukförsäkringen har utfallit. Han ger ett bättre svar på den frågan i kväll än i TV4, men det tunga lasset där drar ändå Fredrik Reinfeldt. Hägglunds och kristdemokraternas valslogan om ett mänskligare Sverige ter sig mot den bakgrunden närmast som ett bisarrt skämt. Han försvinner dessutom långa stunder i total tysthet. Hägglunds slutanförande är näst intill uselt, där första halvan hade strukits direkt av vilken retorikexpert som helst och andra halvan vigs åt självklara värderingar som alla i panelen delar. 4/10
Maria Wetterstrand har pressen på sig när laget nu toppats efter Peter Erikssons härdsmälta i TV4. Hon lyckas inte riktigt pricka in toppformen den här gången, utan hamnar utanför hetluften långa stunder. Det där passionerade engagemanget som hon är känd för känns lite avslaget och hon är till synes aningen klämd av att behöva försvara socialdemokraterna i alla frågor. Fortfarande en ovan roll för tidigare ”vi är inte höger eller vänster utan framåt”-partiet. 6/10
Maud Olofsson rider vidare på toppformen från gårdagen utan att förstås riktigt kunna upprepa insatsen i varje liten detalj. Men hon fortsätter att vara vass, enkel och rak. Hon tar många poäng på att föra in kvinnoperspektivet i frågorna, i vilket hon överglänser samtliga övriga. 7/10
Mona Sahlin har verkligen vuxit som debattör (skrev jag det igår också?). Hon har lagt av de flesta av sina hånleenden och framstår inte alls som lika bitchig och självgod längre. Hon har anammat lite av Reinfelds exempel av ödmjukhet och diplomati. Hon har blivit mindre anklagande och mer benägen att tala om egna förslag. Det vinner hon mycket på. Idag tyngs Sahlin främst av sitt förflutna och den bild de flesta har cementerat av henne, snarare än av vad hon presterar just nu. 7/10
Jan Björklund har blivit riktigt varm i kläderna de senaste dagarna. Han framstår visserligen sällan som den liberal han i slutanförandet påstår sig vara, men han talar rakt och tydligt. Han har dessutom övertagit rollen som grabben med humor nu när Hägglund går kräftgång. Björklund möter den hårdkokte Ohly med samma medicin. 8/10
