Gratis konsulthjälp åt socialdemokraterna
Socialdemokraterna har gjort ett nytt katastrofval. Som vanligt förstår de själva ingenting. Jag som mittenväljare valde att åter ge mitt stöd till alliansen. Men jag tänkte vara storsint nog att ge socialdemokraterna lite konsulthjälp – helt gratis. Sverige behöver trots allt sina sossar. Här följer en redogörelse över vad som måste reformeras för att socialdemokraterna skall vara med och tävla om min röst.
Minns moderaternas katastrofval 2002 och hur partiet genomgick en radikal omläggning under Fredrik Reinfeldts ledning för att idag vara nästan dubbelt så stora – rekordstora. Detta kom inte gratis. Reinfeldt sopade rent bland de gamla gubbarna i ledningen och lade om både politik och retorik till närmast oigenkännlighet.
Jag och många med mig hade hoppats att socialdemokraterna skulle ta sina fyra välförtjänta oppositionsår till att göra något liknande under Mona Sahlins ledning. Mona inledde starkt med att peta Göran Perssons kelgris Per Nuder, fria till miljöpartiet och bjuda in vänsterpartiet med armbågen, men sedan kom… ingenting. När politiken väl presenterades inför valet lät det ungefär likadant som det hade gjort fyra år tidigare.
För att socialdemokraterna åter skall bli att räkna med kan de inte isolera sig med vänstern och miljöpartiet på sin kant och hoppas på nya ”vindar” i samhällsdebatten. De måste självrannsaka sig och uppdatera sig till 2000-talet. De måste enkelt uttryckt vinna tillbaka mittenväljarna som moderaterna har snott.
En mittenväljare som jag är generellt sett socialliberal, det vill säga vi vill ha en stark välfärd och ett fungerande socialt trygghetsnät, men med stor respekt för individens fria val och möjligheter att växa och utvecklas. I en tid när centerpartiet, folkpartiet och kristdemokraterna snarare tävlar om vem som kan dra längst till höger om moderaterna saknas ett tydligt socialliberalt alternativ. Moderaterna är trots allt inte där ännu.
Här finns med andra ord en enorm potential för en reformerad socialdemokrati att vinna mark. Men precis som för moderaterna kommer det med ett högt pris och en klar risk för en flykt till vänsterpartiet på andra sidan väljarspektrumet. Det är dock oväsentligt för regeringsmakten, då vänsterpartiet inte har någon som helst annan möjlighet på sin kant än att stödja socialdemokraterna, vare sig det är i regeringen, som samarbetsparti eller passivt.
Det finns några avgörande punkter som gör att jag hittills har hållit behörigt avstånd från socialdemokraterna. Det här blir förstås en lång svordomsramsa i kyrkan för många, men ni behöver förmodligen det uppvaknandet bäst av alla.
* Retoriken om klasskamp och växande klyftor fungerar inte längre. Observera att ni inte behöver ändra era grundvärderingar, men sättet att framföra dessa måste reformeras radikalt. Socialdemokraterna byggde folkhemmet och välfärdsstaten på 1900-talet och det skall ni ha all heder av. Men det går inte att enbart leva på gamla meriter, det är dags att gå vidare nu och se den nya tiden.
Ni kan agitera hur mycket som helst om att de rika roffar åt sig och sparkar på de fattiga, det resulterar bara i att den breda medelklassen drar svansen åt sig och tar ett kliv åt höger i ren indignation. Ett regeringsparti på 2000-talet måste inkludera alla, snarare än att skapa motsättningar och exkludera vissa grupper, hur ädel tanken än är.
* Lägg ned första maj. Seriöst. Jag förstår den historiska betydelsen för er i den gamla kärnan som ”byggde Sverige”, men världen ser annorlunda ut idag. Det var komiskt nog när socialdemokrater under sitt eget långvariga styre gick ut och protesterade mot orättvisor de själva hade skapat eller kunnat undvika. Er kamp idag är inte mot kapitalism, företagande, arbetsgivare, överklass eller vad det nu kan tänkas vara. Inte ens mot den regerande alliansregeringen.Er kamp är att återvinna förtroendet hos en bred väljarbas. Den låter sig snarare skrämmas av arbetarrörelsens slagord, kampsånger och röda fanor än lockas med i stämningen.
* Kapa banden med fackföreningarna. Det som en gång var arbetarrörelsens gemensamma ryggrad har blivit till en förtroendebelastning mycket större än vad partiets företrädare verkar vilja inse. På 2000-talet vill folk kunna välja själva. De vill inte bli tvångsanslutna till vad som utvecklat sig till en närmast sekteristisk rörelse. De vill inte rätta in sig i kamratledet och tåga i gemensam trupp till vallokalen för att lägga sin obligatoriska röst på ”partiet”.
De vill inte få valpropaganda för socialdemokraterna utdelade på sin arbetsplats av fackliga representanter som ”facklig information”. Det sticker i ögonen, snarare än uppmuntrar till gemensam sak. Jag hatar att behöva meddela de dåliga nyheterna, men tiden då arbetarna stod enade bakom ”sitt” parti är förbi. Enligt SVT:s Valu röstade ”bara” 51 procent av LO-medlemmarna på s…
* Skippa ensamrätten på fina ord. Solidaritet och empati är jättegoda saker och något som nästan alla i samhället känner, i förvisso olika grad, med sina medmänniskor. Jaga inte bort folk genom att utpeka dem som empatilösa egoister. Det övertygar bara de redan frälsta. Det är dags att inse att alla etablerade partier (dit räknar jag ännu inte Sverigedemokraterna) vill det gemensamma bästa för hela samhället, men förstås har olika lösningar för att nå dit. Ingen vill medvetet sparka på någon annan i politisk mening. Diskutera gärna de faktiska effekterna som högerförslag får för den lilla människan, men undvik att använda dömande ord mot hälften av Sveriges befolkning.
* Gör en närmast total utrensning i partitoppen. Jämför med moderaterna som skickade ut en förlegad generation med Bo Lundgren, Per Unckel, Gunnar Hökmark och Anders Björk i olika grad av kyla. Nytänkande kräver nytt blod. Vi röstade inte bara bort Göran Persson utan även Mona Sahlin, Per Nuder, Thomas Östros och Wanja Lundby-Wedin. Två är borta, minst två till måste gå. Jag är inte helt säker på att Mona Sahlin måste vara en av dessa.
* Ta en ordentlig funderare gällande er partiledare och statsministerkandidat. Jag tycker att Mona Sahlin har gjort en mycket bra valrörelse. Hon har sakta men säkert slipat sin retorik till att bli mer ödmjuk och inkluderande. Med lite reformeringsstöd i ryggen kan hon bli just den som leder partiet till en ny era.
Men, folks förtroende för henne är av fullt förståeliga skäl minimalt sedan tidigare. Det kan vara en alltför tung börda att bära för en statsministerkandidat. Det går inte att blunda för att många röstade emot personen Mona Sahlin. Ett svårt val, i synnerhet som det inte dräller av tänkbara ersättare. Thomas Bodström är dock en med bredare folkligt stöd (vilket ni själva insett och skickat fram honom som backup på affischerna i valrörelsen). Men han är också relativt oprövad i hetluften.
* En annan funderare måste förstås tas om det rödgröna samarbetet. Till skillnad från de flesta analytiker och tyckare anser jag att det var helt rätt taktik inför det här valet. Enda sättet att på allvar utmana den starka alliansen var att visa upp en gemensam front och ett trovärdigt alternativ. Göran Persson kunde regera vidare i alla väder med lite löst stöd, men det hade inte gått att göra idag. En stor del av socialdemokraternas bekymmer 2006 var just att de ansågs alltför förknippade med maktfullkomlighet inom svensk politik. En ny ordning var nödvändig, där även andra tillåts tillträda i regeringskansliet.
Kanske har Lars Ohlys kommunistiska förflutna och miljöpartiets bensinskatteförslag skrämt en och annan socialdemokratisk väljare från den rödgröna konstellationen, men jag tvivlar på att ett splittrat vänsterblock hade gjort ett bättre sammanlagt resultat.
* Sluta tala om vad som är fel med andras förslag och börja tala om vad ni kan göra bättre. Fredrik Reinfeldts enorma förtroende bygger mycket på hur han har lagt om retoriken i debatten. Han är ödmjuk och talar om vad han tror på och varför, snarare än att ryckas med i käbbel om vad som har gjorts fel i det förflutna. Mona Sahlin blev markant bättre på detta i valspurten, men då var det redan försent.
Ägna mindre energi åt att förtala effekterna av Rut, jobbskatteavdrag, slopad fastighets- och förmögenhetsskatt, vårdnadsbidrag och reformer i sjukförsäkringen och mer tid åt att presentera bättre förslag. Det är inte så att de helt har saknats, tvärtom, men folk slutar lyssna om ni inte börjar med att tala om vad ni själva vill göra i stället.
* Sist men inte minst måste förstås vissa politiska och ideologiska frågor tänkas om:
- Höjda skatter kanske inte alltid per automatik ger mer eller bättre välfärd. Det har mer blivit en ideologisk maktdemonstration än en klok nationalekonomi.
- Fokus måste liksom hos alliansen vara på att skapa jobb, snarare än att bygga upp oändliga trygghetssystem för de som hamnar utanför en stängd arbetsmarknad.
Småföretagare måste bli era bästa vänner, snarare än fiender. Här har faktiskt alliansen inte levererat till fullo och potentialen finns att skridra framåt. Det räcker inte med att anställa fler i offentlig sektor.
- Låt folk bestämma själva i mycket högre grad. Jämställdhet är fint och något som de flesta eftersträvar idag, men låt familjerna själva göra upp om föräldraförsäkringen.Jag ser fram emot att möta Sveriges enda företagarparti Nya Socialdemokraterna 2014.
Valblogg 2010
