Pressad Hägglund vann på poäng
En hårt pressad Göran Hägglund svajar under den första halvtimmen en hel del i sina försök att stå emot anstormningen gällande homosexuellas rättigheter, vårdplatser och valfrihet kontra förbud. Hägglund är själva karikatyren av en politiker och utstrålar inte direkt vibbar av en ”man av folket”. Till detta uttrycker han sig gärna som en politiker, vilket faktiskt är helt ute om man vill fånga kräsna väljares intresse idag. Idag är det snarare raka och ärliga rör som gäller.
Detta märks tydligast i oförmågan att svara direkt och tydligt på obekväma frågor. Precis det som Mona Sahlin gjorde så bra misslyckas Hägglund med. Han vill gärna dra hela valsen från början och dra upp tre positiva sidor med förslaget i fråga innan han i slutändan ändå glömmer att medge att det finns nackdelar eller att han kanske kunde ha gjort eller tänkt annorlunda.
Ett exempel är när han får frågan om varför antalet vårdplatser har minskat under mandatperioden och ett mycket invecklat resonemang leder fram till att andra frågor har prioriterats. Spara tiden och svara kort! Framtidslöftet blev inte lättare att tyda:
- Inte ett konkret löfte om x antal platser eftersom det här är en sak för landstingen, men det här är en prioriterad fråga för mig och jag kommer att se till om jag får möjlighet att det blir fler platser. Vi behöver hitta metoder för att tillsammans med landstingen möta den efterfrågan som finns…
En tendens till namnen Perssons klassiska ”nu börjar det vända, nu kan vi satsa” som s-ledaren körde med i tre val kan också skönjas. Befogat kan tyckas, i krisens kölvatten, men ändå föga förklarande till varför skattesänkningar gått före ensamstående föräldrar.Men under den andra halvan slappnar Hägglund av och får äntligen spelrum för sitt starkaste kort – den småtorra humorn. Han kläcker ur sig citat på rad:
- Vi lägger oss i människors liv, kristdemokraterna är inte anarkister.
- Du skulle ha sett våra förslag innan realismen kom med.
- Nästan ingen tycker att politikerna ska bestämma [över föräldraförsäkringens fördelning]. Jag tycker om sill, men jag tycker inte att det ska vara obligatoriskt med sill.
- Ja, visst är det konstigt [vårdnadsbidraget]… I vårt land har det av någon underlig anledning blivit så att det är fint att använda föräldraförsäkringen, men sen går det en slags magisk gräns där man ska idiotförklaras om man väljer att tillbringa mer tid med barnen efter det.
- Jag tittade inte på det… Jag var där. [kronprinsessans bröllop – årets mest sedda tevesändning]
- Själva poängen är inte att vara som genomsnittet utan att acceptera att människor är som de är och gillar det de gillar.
Några direkt nya besked eller revolutionerande idéer kastas inte fram av Hägglund. Det är trygg kristdemokratisk mylla som trampas. Inte heller ger utfrågarna honom chansen att kliva bort från nidbilden av partiets politik som homofientlig och ojämnställd. Jämför med Mona Sahlin som inte attackerades på motsvarande sätt som företagarfientlig skattefanatiker, eller vad man nu hade kunnat tänka sig.
Stundtals sprutas det ut kritiska frågor utan att Hägglund får chansen att prata till punkt. När det sedan verkligen blir intressant att ställa mot väggen, gällande sjukförsäkringen, så droppas ämnet förvånansvärt kvickt.
Det är långt ifrån 2006-form, men tack vare upphämtningen ror Hägglund hem en stark sexa av tio.
(OBS! Valbloggen har haft tekniska bekymmer, men skall nu rulla på med mindre fördröjning. En analys av Jan Björklunds insats kommer inom kort.)
