Dom andra - Skånepartiet skålar och fylledillar
Det finns förstås andra partier än de sju riksdagspartierna, med mer eller mindre verklighetsförankring. Ett av dessa är Skånepartiet. Skånepartiet och dess starke man Carl P. Herslow framstår nästan som en elak karikatyr på den skånska främlingsfientligheten. Partiets övergripande politiska mål är att göra Skåne självständigt och driva ut islam.
Observera att detta vill man göra ”inte i motsättning till våra muslimska vänner utan för att hjälpa dem att lämna den förfärliga vidskepelsen.” Detta vill man i sin tur göra ”inte med våld utan genom bearbetning av individerna med information för omvändelse och avläggande av en befriande trosbekännelse, exempelvis: ”Jag tror på Skåne och inte på islam, skål!” (varvid skålen utbringas i någon alkoholdryck).” Det finns ingen hejd på omtanken och hjälpsamheten.
Just alkoholbruk är för övrigt något ytterst viktigt för Skånepartiet. Bland de viktigaste politiska punkterna återfinns systembolagets avskaffande. Det hela hänger ihop mer än vad man inledningsvis kan tro när man läser informationen om vad islam har gjort i Skåne. Jag för min del hade ingen aning om att vi hade problem med halshuggningar, folk som stenade varandra till döds, självmordsbombare, slaveri, månggifte och skadliga bönetider, men tackar givetvis Skånepartiet för upplysningen i frågan.
Det känns skönt att detta bara gäller islam. Som kristen kan jag fortfarande underkasta mig min tro, bedriva bön på skadliga tider och spola kröken.
En annan mycket viktig fråga för Skånepartiet är att stoppa den planerade spårvägen mellan Rosengård och Malmö central. Riktigt på vilket sätt detta skall få våra muslimska vänner att bryta med sin religion är oklart, men kanske får de tillfälle att reflektera över tillvaron när de promenerar in till centrum i stället?
