Ta ert ansvar mot Sverigedemokraterna!
Som det ser ut nu är risken överhängande att främlingsfientliga Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen. Det är illa nog. Vad värre är förefaller det dessutom som om det blir i rollen som vågmästare mellan allianspartierna och de rödgröna.
Det är många i det svenska folket som är mycket oroade över situationen som kan uppstå och vill ha tydliga besked innan valet om vad som kan komma att hända. Men våra ledande politiker har valt att hellre bedriva sin bunkerblockpolitik än att svara rakt och tydligt på frågan. Ingen verkar ta den riktigt på allvar, även om alla bedyrar att de minsann aldrig skulle kunna tänka sig att bli beroende av SD.
Som en sammanfattning av utfrågningar, dueller och debatter kan man konstatera följande:
1. Det block av alliansen och de rödgröna som vinner över de andra kommer att bilda regering.
2. Ingen vill ta i SD med tång och vinnande alternativ kommer därför att sondera terrängen med partier på andra sidan blockgränsen. I de rödgrönas fall med centern eller folkpartiet och i alliansens fall med miljöpartiet.
3. Ingen kan tänka sig att ingå i ”de andras” regeringsalternativ. C och fp vill inte regera ihop med ”kommunisten” Lars Ohly. Mp tycker att alliansen redan har satt sig i SD:s knä och att de kan stanna där.
Frågan är om det här bara är ett spel för galleriet för att visa upp sin enighet inom respektive block. I så fall har de kapitalt missbedömt var galleriet vill ha – nämligen noll inflytande för SD och en majoritetsregering, oavsett sammansättning i övrigt. Det är rent ut sagt ynkligt att det inte kan ges ett rakt svar på den saken, där alla även är beredda att ta ansvar vid en förlust för den egna sidan, inte bara vid en seger.
Utspelen från allianspartierna mot vänsterpartiet är inget annat än rent trams (för att använda ett fint gammalt politiskt begrepp) i sammanhanget. Det är enbart ett försök att vinna billiga poäng på kommunistspöket. Hur förlegad man än kan tycka att vänsterpartiets politik är så är den inte odemokratisk och definitivt inte i strid mot mångfald, religionsfrihet och alla människors lika värde. Det borde till och med Göran Hägglund och Maud Olofsson kunna erkänna.
Det är förstås likaledes tramsigt av Maria Wetterstrand att påstå att alliansen hellre vill regera i minoritet med SD som stöd än ihop med miljöpartiet. Något sådant har aldrig uttalats i partiledarutfrågningarna, som Wetterstrand påstod.
Sverige behöver en majoritetsregering, utan beroende av populisterna i SD, mer än vad vi behöver ett eller annat av de båda alternativen i minoritetsställning. OM de rödgröna hade varit nära det målet i opinionen innan valet hade jag lagt min röst på miljöpartiet. Nu är förhållandet det motsatta och jag kan därmed inte aktivt påverka utgången på samma sätt. Jag hoppas bara att de som av en eller annan anledning väger mellan blocken i alla fall är på det klara med att vi gemensamt måste ta ställning MOT Sverigedemokraterna.
Jag hoppas också (om det värsta inträffar) att våra partiledare tar ansvar när det väl gäller, även om de har förlorat valet ur sin synvinkel.
Om någon fortfarande betvivlar vad Sverigedemokraterna står för så tycker jag att de talar om det själva på ett alldeles utmärkt sätt i sin omtalade valfilm. Vill man ha mer av fördomar, ”vi” och ”dom”-tänkande, hatpropaganda, konflikt och konfrontation genom att ställa olika grupper i samhället mot varandra, segregation, utanförskap, pajasartat kulturkramande och (varför förneka det?) främlingsfientlighet – då är SD rätt parti. I alla andra fall är det fel.
