Inget semi-drama i Eurovision (chock-bloggen rasar vidare)
Första semin innehöll ett par riktiga skrällar och några överraskningar. Största skrällen var förstås att vitryssen Petr Elfimov inte tog sig till final, trots en hygglig låt och ett framträdande utan anmärkningar. Han tillhörde helt klart kvällens fem-sex bästa.
Den näst största skrällen var att Israels bedrövliga låt och stundtals riktigt svagt sjungande fredsduvor gick till final. Det är inte ens en fråga om smak. Det här var objektivt dålig musik.
Den största positiva överraskningen stod Island för. Låten växte i och med det glimrande framförandet av Yohanna från en blek trea till en stark åtta inför finalen. Maken till omvärdering kan jag inte minnas, någonsin. Vilken röst, vilken sval elegans och vilken vacker melodi. Inget av detta framkom i klippet från den inhemska finalen. Förstås gjorde här användandet av den pampiga scenen i Moskva sitt till.
En som däremot gjorde ett riktigt blekt framträdande var Rumäniens Elena. Trots detta räckte den klämmiga refrängen till en final, men knappast mer än så.
Blek var också Malena Ernman, både bildligt och bokstavligt. När samtliga andra länder använde den magnifika scenen till att sätta färg på sina bidrag hade Björkman & Co. satsat på vitt, vitt, vitt. Det var som en enda stort bländvitt sken på scenen och någonstans där drunknade Ernman totalt i sitt vita hår och sin vita klänning. Effektfullt? Nej. Färglöst. Ja. Ernman lyckades faktiskt med konststycket att bli ännu mer anonym än i den svenska finalen.
På pluskontot skall nämnas att Malena själv verkade aningen mer avslappnad och mänsklig, även om svenska Eurovision-leenden kan vara det mest vältrimmat falska som finns. Allt annat var i stort sett bara tamt. ”Finalen” med körens masker blev förstås riktigt fånig när andra länder satsat enormt på dräkter och accessoarer. Nåväl, det var skönt att få ett kvitto på att det inte blir någon svenskskräll i år i alla fall. Bered er på en ny placering på undre halvan.
Rent bedrövligt dålig var Bulgariens operavariant, där kören skar sig så illa mot sångarens helskumma oktav att det lät på gränsen till outhärdligt. Föll gjorde också Montenegro, av mina tips, men till mitt försvar skall ju nämnas att det var något jag stoppade in som utfyllnad. Den platsen ger jag med glädje till Armenien, som gjorde ett bra framträdande. De får dock stå tillbaka rejält i finalen där Moldavien gör etnodansgrejen ännu mycket bättre.
Finland lyckades inte alls få till sitt framträdande och körbrudarna var sjukligt veka och osynkade. Ändå höll det till final, vilket de ska vara mycket tacksamma för. Hoppas de hinner slipa lite på formen. Eller skicka dit Nana Hedin och skruva ned alla andra mikrofoner!
Portugals avancemang var däremot glädjande och välförtjänt. På tiden att lite svala Sydeuropeiska toner funkar i Eurovision. Bosnien storimponerade och låten växte minst två snäpp. Snacka om snygga kostymer och framträdande värdigt låten. Ny favorit härifrån, tillsammans med Island.
Andorra-Susannes lättsmälta pop och äkta leende charmade mig rejält, för övrigt, även om det inte var aktuellt för final.
Andra semin gick än mer enligt planerna. Åtta av tipsen satt. Den första som föll var föga imponerande balladtjejen från Polen. Hon bleknade bort fullständigt efter isländskans uppvisning i tisdags. Den andra var min personliga favorit Slovenien, som dock inte riktigt satte sitt framträdande till fulländning. Idén med fioldisko och den mystiska tjejen bakom skynket var bra och låten riktigt skön, men det saknades någon sorts grädde på moset.
Danmark var min första reserv och tog en plats, även om jag förstår varför Boyzone ratade låten. Därmed gick alla nordiska länder till final, men inte exempelvis Slovenien, Serbien, Montenegro eller Makedonien. På tal om att Balkanländerna skulle gynnas av Jugoslaviens splittring då …
Dock kan jag absolut inte begripa var folket hittade Litauen någonstans i någon sorts intressesfär. För min del satt jag och strök ett fett streck över den när jag tog ut min sista finaluppställning och det är inget jag ämnar radera i efterhand. Måste ha skett något tekniskt fel där i alla knapptryckningar.
Norge har växt storligen under veckan inför semifinalerna och jag, liksom de flesta andra, håller den bland de absoluta segerfavoriterna. Dock var det bara ”bra” i semin, inte fantastiskt som i youtubeupptagningen från norska finalen.
Ukraina satte däremot sin udda skapelse som en smäck och seglar upp som en annan mycket stark segerkandidat. Imponerande artisteri och ja, kvinnliga trummisar är otroligt sexiga. Estland växte någon centimeter, även om jag vidhåller att refrängen är för blek. Även den gravt överspelande greken gick till final. Det räcker så, hoppas jag.
Moldavien är outsider efter att ha infriat mina högt ställda förväntningar på ett charmigt och glatt framträdande. Albanien-bruden kunde sjunga live och då var det förstås inget snack där heller. Skönt med favoriter som håller. Mer än en snygg video/studio-version har fallit genom åren när det väl har gällt i liveformatet.
Komiskt är att Ryssland nu två kvällar i rad har gjort värre parodi på sig själva än vad Tingeling-gänget lyckades med (minns protesterna från ryska ambassaden …) I princip alla ingredienser i Tingeling-numret har nu förekommit i arrangörslandets egna potpurri: militärkören, porrbrudarna (tATu), dansande björnar och babushkadockor.
Vad som är mer tragikomiskt är programledarparet. Jag får vibbar av Tutti Frutti-Bruno Winzell och, hm… vad hette den korkade fotomodellen som totalfloppade som ledare för just Melodifestivalen? Vendela Kirsebom! Hur som helst ytterst penibelt illa. Inte minst själva presentationen av de finalklara bidragen blev fjantig, flamsig och seg. BARA TRYCK PÅ KNAPPEN OCH HÅLL KÄFT!
Återkommer med uppdaterade betyg inför finalen …
