Finaltipset: Tyskland och Turkiet i rysarduell
1. Germany, Lena - Satellite
Att Tyskland skulle slå till med något så originellt, kaxigt och färskt hade jag gett upp hoppet om för länge sedan. Lena är både charmig och säker på sin låt. Om det håller hela vägen beror förstås på det oprövade framträdandet, men det sticker ut och ”Satellite” kommer definitivt att tillhöra mina topp tre-favoriter när årets ESC skall summeras. 9/102. Turkey, maNga - We Could Be the Same
Turkiet har precis som 2008 satsat på rock. Då blev det en femteplats och nu är låten betydligt starkare. Refrängen sitter som en svettig hurring. Med semifinalernas starkaste framförande växte paketet ytterligare en tum. 9/103. Norway, Didrik Solli-Tangen - My Heart Is Yours
Ännu en typisk Kempe-låt. Fredrik Kempe, alltså. Stilfullt men trist. Norge skulle ha valt Keep Of Kalessin, som hade rört runt rejält i det här balladträsket med magnifika ”The Dragontower”. Har ni inget bättre för er kan ni alltid diskutera vilken musikal låten varit med i tidigare. Men det kommer att gå hem hos Jöback-tanterna och sätter sig även mot all vett och vilja. 7/104. Greece, Giorgos Alkaios & Friends - OPA
Låten är en klämkäck etnodans av god medelklass. Men frontmannen Giorgor Alkaios är en trist gubbe i total avsaknad av karisma. En Elena Paparizou hade kanske kunnat göra en vinnare av detta, men även i nuvarande framförande blir det en topplacering. 7/105. Denmark, Chanée & N'evergreen - In A Moment Like This
Danskarna kör på en riktig 80-talspoppare med lite ”Every Breath You Take” i introt och versen och ett stänk av ”The Winner Takes It All” i refrängen, kyddat med ”Allt som jag känner” och "Lost in Paradise" (90-talsduett mellan Erika och Jan Johansen). På något märkligt sätt blir det nästan oemotståndligt charmigt och rätt i all sin förutsägbarhet. 7/106. Armenia, Eva Rivas - Apricot Stone
Angelina Jolie-lookaliken Eva Rivas framför en låt som börjar som en tjusig ballad med lätt etnodarr och utvecklas med en poppig midtemporefräng. Vackert men inte omvälvande. Fungerade bäst i sitt slag i semifinalerna, trots mördande konkurrens i genren. 6/107. France, Jessy Matador - Allez Olla Olé
En Ricky Martin-dänga direkt från 90-talet. Inte fullt så fel som det kan verka. Det här är Frankrikes mest medryckande bidrag på… någonsin! Och med tanke på balladdominansen är det fördel för allt som svänger. 6/108. Azerbaijan, İctimai Safura - Drip Drop
Favoritskapet här är lite svårt att förstå. Safura är osäker på tonerna, framträdandet i semifinalen var stökigt och låten är inte en av de bättre i "tjej med halvballad"-facket. Men allt tyder på en topp-tio-placering. 5/109. Serbia, Milan Stanković - Ovo Je Balkan
Det går inte att förneka att man blir vansinigt medryckt i denna glada etnopop och låten har växt för varje gång. Milan har scencharmen som krävs för att bära detta - trots den legendariska pottfrisyren. 6/1010. Israel, Harel Skaat - Milim
Israel fortsätter sig eurovisionella kräftgång - i teorin. Den här balladen gör anspråk på att vara både dramatisk och lidelsefull, men faller helt platt ut i gapigt överspel och förmedlar inget av värde. Ändå verkar folk som borde veta bättre att älska den, så... Kul för er. 2/1011. Ukraine, Alyosha - Sweet People
Alyosha är en av alla dessa unga balladtjejer som slåss om uppmärksamheten. Det är själfullt och säkert framfört, men också lite svårt. 6/1012. Albania, Juliana Pasha - It's All About You
Albanien håller fast vid att skicka en ung (hm… nåja, närmare 30 den här gången faktiskt) tjej med en fräsch poplåt och jag diggar det i år igen. Julianas riviga röst gör låten lite bättre än vad den kanske egentligen är. 7/1013. Moldova, Sunstroke Project & Olia Tira - Run Away
Årets ESC brakar igång med en Eurodisco direkt från 90-talet – spetsad med fiol och saxofon. Det låter helt fel när jag beskriver det, men det är medryckande och faktiskt hyfsat fräscht. Sopar fullständigt bort Islands försök i samma gren. 7/1014. Georgia, Sofia Nizharadze – Shine
Ännu en av alla dessa tjejer med smäktande ballader. Ni börjar förstå problemet… Liksom så många andra håller den klass utan att kunna sticka ut i mängden. 6/1015. Russia, Peter Nalitch & Friends - Lost And Forgotten
Ja, vad skall man säga om detta? Ryssarna skickar en sävlig operaballad som i sin avslagna svalhet faktiskt inte är helt substanslös. Men sångaren är hopplös på alla plan. Tydligen skall han vara rolig på något sätt. Det är han inte. Någon tätplacering handlar det förstås inte om, men Ryssland kan aldrig räknas bort helt. 4/1016. Belgium, Tom Dice - Me And My Guitar
Belgien har satsat på irländsk gitarrpop och pojkaktig charm och det är varken spännande eller upprörande dåligt. 4/1017. Belarus, 3+2 - Butterflies
Ännu en smäktande klassisk ballad. Åter påminns man om att tre minuter kan vara plågsamt långa. Det här är riktigt, riktigt lent för öronen men surt för magen. 4/1018. Iceland, Hera Björk - Je Ne Sais Quoi
Island lyckas inte alls följa upp förra årets balladsuccé. Det här är inte charmigt på någon ledd, bara utdaterad eurodisco med en sångerska med utstrålning som en ladugårdsvägg. 2/1019. Cyprus, Jon Lilygreen & The Islanders - Life Looks Better In Spring
En kille med gitarrballad. Låten är en klassisk pojkbandssnyftare som skulle kunna ha skrivits av Ronan Keating, men aningen sämre än Belgiens snara exemplar. 4/1020. Ireland, Niamh Kavanagh - It's For You
Det var med den här typen av ballader som Irland vann vart och vartannat år på 90-talet, bland annat med just Niamh. Men det är andra tider nu, tack och lov. Lite Titanic-flöjt höjer helheten, men man får en märklig lust att sjunga på Norges refräng i stället. 5/1021. Bosnia & Herzegovina, Vukašin Brajić - Thunder And Lightning
Bosnien har satsat på symfonirock, och det är så fel att det nästan, men bara nästan, blir rätt. Melodin är snygg, men refrängen håller inte och det här är fullkomligt ofarligt. 5/1022. Romania, Paula Seling & Ovi - Playing With Fire
Titeln är så missvisande den rimligen kan bli. Den här låten saknar totalt glöd och Shania Twain-lookaliken Paula Seling har en rent enerverande stämma. Textraden: ”you and me, can’t you see we’re playing with fire – tell me now, do you feel this burning desire…” säger resten om vilken nivå vi snackar om. Årets mest obegripliga finalavancemang, men här måste det ta stopp. 3/1023. Portugal, Filipa Azevedo - Há Dias Assim
Den här balladen har Portugal skickat minst en gång förut, på 80-talet. Den hörde bättre hemma där, även om den för all del inte är dålig. Chanslös i konkurrensen. 5/1024. Spain, Daniel Diges - Algo Pequeñito (Something Tiny)
Det är dramatiska zigenartoner och jag kan inte helt avfärda det trots en viss motvilja mot cirkuskänslan, men allt annat än en bottenplacering är en skräll. Anmärkningsvärt ur svensksynpunkt är att man hyrt in Pippi Långstrump som bakgrundsdansare. 4/1025. United Kingdom, Josh - That Sounds Good to Me
Av de fyra rötäggen har Storbritannien visat sig vara det allra ruttnaste. De visar gång på gång närmast förakt mot tävlingen genom att skicka totalt hopplösa bidrag utan minsta utsikt att förvalta den direktkvalificerade finalplatsen med värdighet. I år har man skickat prinsessan Diana, reinkarnerad till en ung pojke, och en lättviktig discolåt som inte ens hade fungerat på 80-talet. Sämst. 1/10
