Obesvarad egenkärlek
Den andra semifinalens överlägsenhet stod sig än klarare i scenljuset. Det mesta gick enligt planerna. Dana International kunde förstås inte rida på 13 år gamla meriter. Någon måtta får det vara på nostalgin. Vitrysk propaganda gick inte heller hem i stugorna, trots kvällens bästa låt. Anastasiya Vinnikova kunde ha lovsjungit snart sagt vad som helst, utom möjligen Nazityskland, och tagit sig till final, men alla tänker inte rationellt.
Favoriterna Bosnien, Estland, Irland och Slovenien gick vidare. Det gjorde också vår egen spelevink Eric Saade, trots att glasburen blev en rejäl flopp i det här formatet. Välförtjänta finalbiljetter även till Moldavien och Ukraina. Tyvärr gick omgångens tre tråkigaste bidrag vidare: Österrike, Danmark och Rumänien. Detta på bekostnad av de slovakiska tvillingarna, belgisk a capella och holländsk listrock. Jag sörjer inte direkt någon av dessa.
Därmed måste jag med bristande ödmjukhet påpeka att jag prickade in sju av tio finalbidrag, igen.
De tyska arrangörerna hade i alla fall hittat gaspedalen, men programmen som helhet är föga imponerande presenterade, för att säga det snällt. Stefan Raab må vara Tysklands svar på Christer Björkman, men precis som gällande Christer försvarar det inte vilka pinsamheter som helst i rutan.
Nu blir det till att finslipa finaltipset, som borde komma upp under fredagskvällen. ABC, mitt hjärta det bankar…
Norge utslagna i tidernas svagaste Eurovision-semi
I'm In Love... - ESC-tipset
