Människosynen hårdnar på arbetsmarknaden
Det blåser en kall vind över vårt svenska samhälle. Den höga arbetslösheten har gjort att kampen på arbetsmarknaden har hårdnat. Du väntas vara i princip felfri för att ha en chans i denna moderna version av ”survival of the fittest”. Det föder på sina håll en skrämmande människosyn. De som väl har ett jobb förväntas sätta det över allt annat. Det finns ju alltid någon annan som bankar på dörren och vill in. Därmed blir det också allt viktigare att peka på andras svagheter. Eliten måste skärma sig från de svagare. Och detta sker i socialdemokraternas Sverige, partiet som säger sig vilja värna om just de svaga i samhället. Resultatet blir i stället ofta det motsatta, genom att klyftan ökar mellan de som har och inte har jobb.
Friåret är ett ogenomtänkt politiskt projekt. Det är för dyrt (det talas om kostnader på två miljarder för 2006) och ger nytta för alltför få människor. Idén som sådan skall dock inte förkastas utan vidare. Har inte en medelålders kvinna som slitit hela sitt liv i vården gjort sig förtjänt av en långsemester? Varför skulle hon inte ta chansen, om nu våra styrande politiker är så generösa? Rimligen borde denna möjlighet motverka utbrändhet och förslitningsskador. Sen är det ju heller inget som säger att man ägnar sitt år till att ligga i tevesoffan och lusfölja såpautbudet. Många gör synnerligen vettiga saker som att vidareutbilda sig, vara hemma med sina barn eller planerar att starta egen verksamhet.
Men den svenska avundsjukan måste givetvis straffa även dessa lyckligt utvalda. Nu deklareras det från flera håll att personer som tagit friår minsann kommer att vara iskalla på arbetsmarknaden framöver. ”Är det någon som tror att ett friår ser bra ut i meritförteckningen när man söker jobb? Skulle inte tro det. Inte så konstigt att arbetsgivarna är skeptiska. Arbetsmoral brukar vara något som uppskattas i de kretsarna.” Så deklarerar självaste ledarsidan på Smålandsposten den 4 oktober. Att man rent politiskt är emot friåret är fullt förståeligt. Men detta skall väl ändå skyllas på förslagets ursprungsparti, miljöpartiet, inte på den påstådda svagheten hos de människor som, helt i sin ordning, dragit nytta av det?
