"Det är roligt att sälja skivor!"
Det finns inga stora pengar att tjäna på en skivmässa. I bästa fall går det runt med resa och andra omkostnader. Per-Olof Wallin står på ett tiotal mässor om året. Det här är första försöket i Växjö och han är ganska nöjd.
- Det har varit bra respons. Folk verkar tacksamma över att jag har lagt ner en hel del jobb på att tvätta skivorna, lyssna igenom så att de är ok och lägga dem i plastfickor, berättar P-O.
Vari ligger egentligen tjusningen med att åka runt på skivmässor med sina backar?
- Det är roligt att sälja skivor! Det är en enorm tillfredsställelse när det kommer personer som letar efter en speciell titel – ”jag tror inte att du har den här, men jag tänkte i alla fall fråga…” – och sen kan man leta upp precis den skivan åt dem. Den behöver inte ens vara speciellt dyr eller sällsynt, det räcker med att man letat efter just den ett tag.Självklart samlar P-O själv. Först var det Elvis som var föremål för intresset. Men när det inte längre var någon riktig utmaning sålde han hela samlingen.
- Det är jakten som är det roliga, att ha ett mål. När man spårat upp det där riktigt ”svåra” och fäller sitt byte känner man en enorm tillfredsställelse. Nu letar jag ett nytt projekt. Jag funderar på Rolling Stones. Det ska vara lite att bita i.När man reser runt som försäljare och träffar och observerar folk upptäcker man vissa mönster. Skivköpare är flockdjur, hävdar P-O.
- Har ett par stycken samlats vid ett bord börjar andra genast titta ditåt för att se vad det är som är intressant. Till slut samlas man en hel hög och trängs på samma ställe, fast det kanske inte finns något särskilt just där. Man är rädd för att missa den där grejen. Det är en masspsykos, en positiv drog…Under vårt samtal kommer ideliga instick från Ingvar ”DJ Koko” Georgsson, som står och letar 50-60-talssinglar hos P-O Wallin. Ingvar har samlat på musik sen 1954 och har inga planer på att sluta än. Just nu håller han på att skapa ett musikhistoriskt arkiv i datorn.
- Jag har inga begräsningar. Jag köpte Lena Philipssons senaste häromdagen, berättar Ingvar.
Det spelar egentligen ingen roll vad man är ute efter, det är själva samlandet som förenar fantasterna på en skivmässa. Plötsligt har lokalen börjat tömmas på både besökare och försäljare. DJ Koko betalar för sina singlar och vi bryter upp för denna gång.
Han beskriver sig själv som genuint musikintresserad. Han har bland annat arbetat som discjockey i femton år (1974-1989). Helst lyssnar han på gammal hårdrock som Led Zeppelin och Black Sabbath, eller kanske lite 60-talssoul av Otis Redding.
- Jag har säkert 30 000 skivor på lager. Och jag har faktiskt lyssnat igenom dem alla åtminstone en gång. Att vara DJ är ett hantverk och du måste lyssna igenom allt för att hitta det som kommer att funka. Någonstans i bakhuvudet skulle jag nog känna igen de flesta plattorna i samlingen efter några sekunders lyssning.
