Snälla, snälla koppla ned mig - Melodifestivalen i Göteborg
Jo, det var så sant. Nu har det ju börjat. Faktum är att jag glömde bort lördagens tragedi lika fort som jag började fixa kvällsmat vid de avslutande ”matcherna”. Spänningen var nere på noll. Det kan knappast bli nagelbitande när man har att välja mellan pest, kolera, dysenteri och digerdöd.
Det är intressant att man tittar på ett par bidrag och konstaterar att det inte var något vidare så långt. Sen, när man har facit i hand (eller snarare har insett vidden av hela katastrofen) och ser snabbreprisen – då var första låten oftast inte så i sammanhanget kass ändå.
Eller jo, den falsksjungande ”Tick Tock”-pinuppan var faktiskt långt från allt vad stil och kvalitet heter. Frågan är hur Sveriges bästa rocksångare, Mats Levén, hamnat som körsångare till den smörjan.
Jimmy Jansson-kopian som kom näst var heller ingen trevlig bekantskap. Måste dessa karikatyrer av från början värdelösa tidigare bidrag alltid vara med? Christer Björkmans lag om ”något för alla”? Nåväl, nu fick jag honom nämnd i alla fall.
Shirley Clamp hade jag lyckats förtränga helt. Hade skrivit ur det dunkla minnet om de andra sju, men var tvungen att kolla upp vem den åttonde var. Dags för Bobby Ljunggren och Ingela ”Pling” att gå i pension nu tror jag. Det här var riktigt uselt. Sen fixade inte Shirley den obligatoriska schlagerhöjningen heller, till råga på eländet.
Scotts var säkert skitkul för de som följt ”Dansbandskampen” och svänger sina lurviga i Folkets hus på lördagskvällarna. För oss med lite större krav på tillvaron var det outhärdligt gäspigt.
Emilia såg fortfarande ut som en liten, liten tjej, på en stor, stor scen. Gulligt när hon var 20 år. Lite konstigt nu när hon är över 30. Låten minns jag inte en ton av. Den gick visst vidare. Får man gissa på att det var en ödets nyck av sympatiröster från folk som mindes den vilsna tjejen i den stora, stora mössan?
Alcazaar har tappat två medlemmar och värvat en ny sedan sist. Det gjorde väl ingen större skillnad, men låten var en sämre kopia på allt annat de gjort. Lina Hedlund … det är inte hon i Singing Bee som är ihop med Martin Stenmarck och anropade försvunnen astronaut va? Utan den andra … Nåja, mindre pinsamt än mycket annat ändå, och givet i finalen.
Caroline af Ugglas … Jag hade förväntat mig något udda. Men ”Snälla, snälla” (jag ska inte vitsa mer kring titeln – det blir för billigt) överträffade allt i föreställningsvärlden möjligt. Tjatigt, och inte bra. Tyvärr.
Låtmässigt var A-Teens-Maries ”Disconnect Me” ett stort snäpp över resten. Att det var en kopia på mer än ett ESC-bidrag från senare år är en annan sak. Den röstades alltså inte ens med bland de fem bästa i den kanske sämsta deltävlingen någonsin. Svenska folket förnekar sig icke. Idioter är ni. Allihop.
Jag är nära att förlåta Christer Sjögren nu faktiskt. Men inte Kicki, Bettan och Lotta.
Petra Mähä var väl varken bu eller bä. Imponerande med alla klädbyten förvisso, men vad ska hon köra med de andra fem lördagarna? Dock ska jag inte säga att jag saknade Kristian Luuk. Han hade nog gjort sitt och slutade på topp (katastrofinsatsen som kommentator i ESC borträknad). Parhästen från ”Morgonsoffan”, David Batra, hade kanske livat upp som medhjälpare?
Sist och slutligen: Freddie Wadling, den gamle hjälten, såg ju bedrövligt gammal och nedgången ut. Var har hänt?
