Tjänster

Nyheter

På gång

Kontakt

Affärsidé

Presentation

Partners

Artiklar

Absurt säkerhetspådrag i Olympiarinken - och dubbelseger för Taif

En ny batalj i Olympiarinken. En helt annan upplevelse än söndagens match mellan HHC och Olofström. Efter skandalen några dagar tidigare hade man från polisens sida taggat upp rejält inför matchen mot Tingsryd. De två ordningsvakter som tjänstgjorde under den oroliga tillställningen senast hade nu fått hjälp av ett tjugotal poliser som bevakade minsta rörelse i hallen. Det hela var så välorganiserat att det slog över totalt åt andra hållet och fick slagsida som närmast löjeväckande. Det föreföll nämligen vara fler poliser än hemmasupportrar på plats. Och Tingsrydsfansen var förvisso högljudda och förfriskade som sig brukligt en fredagskväll, men annars rätt städade.

Jag anlände även den här gången något sent. (Till viss del beroende på att jag satt i en telefonintervju med Lars Ratz i Metalium – mer om det i kommande SRM.) Därför vet jag inte riktigt vad som hände i början. Klart var dock att det från Olofströmsmatchen utvisade gänget småhuliganer även denna gången var på väg bort från matchen efter några minuters spel. Vi (min sambo gjorde mig sällskap) mötte dem nämligen på väg in. Om de blivit portade redan i dörren eller omedelbart utkastade igen skall därför vara osagt. Skillnaden var att denna gången fanns som sagt en minst sagt ansenlig polisstyrka närvarande och höll ingången belägrad. Vi var dock välkomna, hälsade man.

Tryggt, visst, men vilka enorma resurser det måste kostat. Sannolikt mer än vad publikintäkterna gav i kassan från de 436 närvarande. Ramsan ”det finns bara en klack i hallen” har aldrig varit mer talande. Visserligen naturligt, då HHC-klacken gett sig själv matchstraff. Men dock imponerande att så många tillresta Taif-supportrar höll en så härlig stämning att man erövrade hallen och gjorde detta till en hemmamatch. Att klackmatchen vanns råder det ingen tvekan om, men frågan är om det inte också var numerärt överläge för Taifarna på läktaren.

Matchen? Jo, den vann också Taif tämligen komfortabelt. Viss ineffektivitet gjorde det länge rätt jämnt, men att tigrarna skulle gå segrande ur slaget stod klart redan när ledningsmålet petades in i andra perioden. Viktor Fasth var dessutom benhård i kassen och stoppade allt som Redskins understundom hittade på. Hans nolla spräcktes visserligen med någon och en halv minut kvar, men det skall inte förringa hans insats. Taif är på väg mot ännu ett kval. Om det kan bära hela vägen den här gången är en annan historia. Då måste man nog trimma skott och vässa sikten framöver.

Nu kanske någon undrar varför man sympatiserar med båda ärkerivalerna Olofström och Tingsryd. Det är en lång historia, men den korta varianten är att det inte är så konstigt som det kan låta. Jag gick i gymnasiet i Tingsryd och lärde då känna stora delar av laget, som ju dessutom vid den tiden ännu höll sig kvar i allsvenskan och alltså inte konkurrerade med mitt gamla OIK på samma sätt. Det gick till och med så långt att jag fick i uppdrag att skriva en halvofficiell kampdikt till äventyret i (dåvarande) Allsvenskan (på den tiden då två elitserielag flyttades ner mitt under säsongen och mötte de bästa från de olika division ett-serierna) av dåvarande ordföranden. Den långa historien tar vi en annan gång, men jag hoppas att det fortfarande finns sparat ett brev i något arkiv någonstans där jag ansöker om dispens att få gå i gymnasiet i Olofström i stället för i min hemkommun Tingsryd, av hockeyskäl…

 

Läs om skandalmatchen mot Olofstöm...