Därför mobbas Sverigedemokraterna
På förekommen anledning finns det de som idag frågar sig vad som är ”fel” med Sverigedemokraterna. Varför är de så hatade, så mobbade, så politiskt isolerade, så diskriminerade och så förtalade? De vill ju bara diskutera invandringspolitiken…
Man måste respektera detta oförstående. Visst är det bekvämt att i affekt avfärda Jimmie Åkesson som rasist eller främlingsfientlig. Men få tar sig tid att förklara varför man inte bör ta i honom med tång, eller än mindre bjuda in honom till regeringsförhandlingar.
Sverigedemokraterna är paradoxalt nog motståndare till det vi känner som Sverige anno 2010, på en rad väldigt avgörande punkter. Det kan kallas mediekonspiration, politisk korrekthet, ”etablissemanget” eller vad de nu väljer att själva avfärda det med, men faktum kvarstår att de allra flesta inte håller med Sverigedemokraterna. Detta beror inte på att de inte vågar säga något annat, som Sverigedemokraterna gärna hävdar, utan på att de faktiskt inte håller med.
Sverigedemokrater brukar ofta uppmana skeptiker att läsa på om partiets politik, inte bara förlita sig på mediebilden. Faktiskt ett mycket klokt råd! Alla exempel här är tagna från partiets Principprogram, antaget av riksårsmötet den 4 maj 2003 och reviderat på riksårsmötet den 8 maj 2005 samt Invandringspolitiska program, antaget vid riksårsmötet den 19 maj 2007, som båda finns att läsa öppet på partiets hemsida under ”våra åsikter”. Tydligare och mer rättvisande än så kan det alltså inte bli.
Det råder en villfarelse om att Sverigedemokraterna har blivit rumsrena och rensat ut alla tveksamma åsikter och företrädare ur partiet. Det är en sanning med stor modifikation. Det som har hänt är att partitoppen har blivit skickligare på att framföra sina åsikter på ett sådant sätt att de vid en första anblick kan köpas av de flesta.
Till detta hör införlivandet av en rad politiskt korrekta formuleringar, som skall leda väljaren att tro att partiet menar alla väl. Detta är mycket ironiskt sedan partiets företrädare gör sitt bästa att bespotta just politisk korrekthet i debatterna. Vem skriver till exempel inte under på saker som:
”Alla människor är inte likadana. Vi skiljer oss åt på många sätt, inte minst beroende på var vi har vårt ursprung. Vi ser olika ut, talar olika språk, tillber olika gudar och använder oss av olika lösningar för olika problem. Det innebär inte att någon har rätt att förtrycka eller på annat sätt kränka en annan människas grundläggande rättigheter. Tvärtom är respekten för dessa rättigheter en förutsättning för fred, frihet och rättvisa.”
Eller:
”Ett viktigt mål för Sverigedemokraterna är återskapandet av folkhemmet; det fria, öppna och demokratiska samhälle, där alla medborgare är lika inför lagen och har möjlighet att påverka och att känna trygghet, såväl fysiskt som socialt.”
För att inte tala om:”Helt central för oss är också FN:s deklaration om de mänskliga fri- och rättigheterna. Partiet tar starkt avstånd ifrån diskriminering av människor på grundval av kön, religiös och politisk tillhörighet eller etnisk bakgrund.”
Där hade saken nästan kunnat vara till sin ända, om man nu inte bemödat sig med att läsa vidare om vad partiet vill göra av allt detta fina:
”Vi är alla beroende av gemenskaper, människor som på olika sätt liknar oss själva och som vi kan identifiera oss med. Sverigedemokraterna menar att det i första hand är familjen och nationen som ger oss förutsättningarna att uppnå detta. Inga konstruerade kollektiv kan helt ersätta dessa djupt rotade, ursprungliga gemenskaper.”
Här är det plötsligt lite skillnad på folk och folk ändå. Det finns de som står oss närmare och följaktligen måste det finnas de som står oss längre ifrån. Vi läser med spänning vidare:
”Om varje människa är unik är också varje sådan ovan nämnd gemenskap unik - i synnerhet nationen, definierad i termer av en gemensam kultur. Förvisso kan de kulturella gränserna vara ömsom skarpa, ömsom suddiga, men även här gäller samma princip som för människan: vi är mer eller mindre lika. Visst finns det kulturella skillnader mellan svenskar och våra nordiska grannar även om de är mindre än skillnaderna mellan svenskar och människor från kulturellt avlägsna delar av världen. Därför kan det vara mer eller mindre komplicerat att förena olika kulturer med varandra. Ibland blir detta särskilt svårt, eftersom de olika kulturernas grundläggande värdesystem krockar. Som ett led i strävan att undvika konflikter bör den här typen av kulturkrockar förhindras.”
Varje människa är alltså lika värd, ingen skall diskrimineras på grund av sin etniska bakgrund och alla skall ha samma rättigheter. Men kulturkrockar skall undvikas eftersom de kan vara komplicerade. Nåja, argumentationen är inte snörrät, men än så länge hajar vi kanske inte till direkt.
”Den viktigaste faktorn i ett tryggt, harmoniskt och solidariskt samhälle är den gemensamma identiteten, vilken i sin tur förutsätter en hög grad av etnisk och kulturell likhet bland befolkningen. Av det följer att den nationalistiska principen - principen om en stat, en nation – är grundläggande för Sverigedemokraternas politik. Den nationalistiska principen bygger på idén om nationalstaten, att statens territoriella gränser ska överensstämma med de befolkningsmässiga gränserna. I sin ideala form är alltså ett sådant samhälle befolkningsmässigt homogent. De rådande omständigheterna i Sverige och i omvärlden omöjliggör att principen praktiseras till fullo. I många fall är nationerna vidare än statens territorium; så även för Sveriges del. Det lever ett betydande antal svenskar utanför Sveriges gränser, dock främst i vårt eget närområde. Dessutom lever här sedan lång tid tillbaka ickesvenska befolkningsgrupper, som till exempel samerna.”
Nu börjar det hetta till. Vi har introducerats för nationalismen och principen om nationalstaten. Redan här börjar många ta avstånd av princip. Få ideologier har skapat så många konflikter i världen som nationalismen. Den kan också anses tillhöra en förgången och förlegad syn på världen, innan gränserna öppnades och internationella samarbeten och handelsunioner blev normen. Men fortfarande har Sverigedemokraterna sannolikt en majoritet av befolkningen med på noterna. De flesta ser framför sig endast en flagga, en nationalsång, en midsommarstång, ett fotbollslandslag och ett vackert land med röda folkhem. Vidare:
”Statsnationen är nationalstatens motsats, och innebär att det ryms flera nationer inom en och samma stat. Sådana samhällen är ofta mångkulturella, men kan också betraktas som särkulturella där de olika grupperna lever åtskilda snarare än tillsammans. Dessa, och andra, kränkningar av den nationalistiska principen ger upphov till instabilitet och konflikter. Gränstvister och tvister om särskilda rättigheter för olika grupper har genom århundradena fått ödesdigra konsekvenser. Av den anledningen är den nationalistiska principen central och bör eftersträvas i största möjliga utsträckning över hela världen. Låt alla folk vara herrar i eget hus.”
Här blir argumentationen om inte annat virrig. Det erkänns att nationalstatssystemet skapar instabilitet och konflikter eftersom det i sin fulländade form förutsätter etnisk rensning, men slutsatsen blir en än hårdare satsning på just den principen.
”Nationen kan definieras i termer av en gemensam kultur. Enkelt uttryckt tillhör två människor samma nation om de delar samma kultur. Samtidigt är förhållandet mer komplext än så, beroende på vad man väljer att tolka in i kulturbegreppet. Ovan har kultur definierats såsom ”den omgivning av självklarheter, minnen och föreställningar som vi lever i och som vi är med om att forma”. För att vi ska få en mer fullständig definition av nationen, måste sådant som språk, religion, lojaliteter och ursprung tillfogas. Man ska alltså också kunna känna igen varandra såsom tillhörande samma nation. Nationen utgörs av folket och dess särart.”
Nu börjar det bli snärjigt. Här måste man alltså av nöden definiera vem som skall ingå i nationen och vem som vänligen men bestämt bör lämnas utanför. Här får ganska många, även av de som stödjer principen, problem med att få till en gränsdragning. Vi introduceras ofrånkomligen för ett ”vi” och ”dom”-tänkande. Många ställer sig frågande till att dela in grupper av människor på det sättet. Dock lämnar Sverigedemokraterna ett litet utrymme över för att konvertera till svensk, så länge man smälter in och lätt kan identifieras som just svensk:
”För den svenska nationens del gäller följande: svensk är den som av sig själv och som av andra uppfattas som svensk. I praktiken innebär detta ett slags öppen svenskhet, med möjlighet för människor med annat ursprung att tillhöra den svenska nationen. Dock, nationstillhörighet är inte detsamma som medborgarskap. Att helt uppgå i en nation kan ta flera generationer. Däremot ska medborgarskap kunna erhållas även av icke-svenskar, så länge detta inte leder till en allvarlig kränkning av den nationalistiska principen. I huvudsak ska dock svenskt medborgarskap vara ett privilegium avsett för svenskar.”
Nåväl. Så här långt har nog ganska få vänt Sverigedemokraterna definitivt ryggen. De är kanske lite väl nationalromantiska, men knappast främlingsfientliga. Eller? Det är efter invaggandet i denna känsla som pudelns kärna börjar blotta sig:
”Tendensen i modern tid har dock varit en oerhört omfattande invandring från avlägsna länder. Ett uttalat mål att skapa ett pluralistiskt samhälle har medfört ett allvarligt hot mot den svenska nationen och dess homogena sammansättning. Det råder ingen tvekan om att en sådan politik utgör en elakartad kränkning av den nationalistiska principen. Principen omöjliggör inte invandring. Däremot måste invandringen hållas på en sådan nivå att den inte i grunden förändrar befolkningssammansättningen på så vis att etniska enklaver uppstår.”
Här görs det plötsligt tydlig åtskillnad på folk och folk. Ju längre bort från Sverige du kommer, desto större hot utgör du mot den svenska nationen. Den svenska invandringspolitiken har utgjort en elakartad (notera sjukdomsreferensen) kränkning av den nationalistiska principen. Den etniska sammansättningen av befolkningen tillskrivs en stor betydelse. Detta alltså trots att ingen skall diskrimineras på grund av etnisk tillhörighet, enligt formuleringen ovan. Det börjar bli komplicerat för oss som verkligen tror på alla människors lika värde, inte bara i ord utan även i handling. Det är dags att sluta gå som katten kring den heta gröten och ge sig in på det invandringspolitiska programmet.
”Inom detta område finner vi att en alltför stor invandring på ett allvarligt sätt har kommit att hota den svenska nationella identiteten och sammanhållningen i landet. Dessutom har den omfattande invandringen fört med sig sociala problem i form av utanförskap, gruppmotsättningar och kriminalitet, samt stora ekonomiska kostnader, som ofrånkomligen haft en negativ inverkan på svensk ekonomi och som därmed satt det generella välfärdssystemet på svåra prov.”
Ojdå, här har vi plötsligt gått från det gemytliga nationalistiska folkhemmet till att konstatera en rad problem som invandringen för med sig. Plötsligt är det heller inte direkt tal om några kulturella skillnader. Alla invandrare hotar sammanhållningen i landet och för till synes utan urskiljning med sig sociala problem, gruppmotsättningar och kriminalitet.
Redan här kan vi se exempel på grova generaliseringar, fördomar och rädsla för de som är annorlunda, även om det är viktigt att påpeka (för Sverigedemokraterna själva) att man gör skillnad på ”invandringen” och ”invandrarna”. Vi får också ha förståelse för att den här bilden köps av människor som ser problem i så kallade invandrartäta förorter och direkt kopplar detta till just invandringen.
Nu tillkommer också ett moment som är bärande i hela den Sverigedemokratiska argumentationen. Det här kostar pengar. Massor av pengar. Det hotar den svenska välfärden. I SD:s valfilm spelar de på just detta. Vi måste välja mellan barnavlande kvinnor i burka och våra gamla hederliga svenska pensionärer. Argumentationen förefaller vid en första anblick snillrikt logisk. Vi kan rädda den svenska välfärden genom att tänka lite mer på våra närmaste och lite mindre på de där andra konstiga, kriminella socialfallen som bara bråkar. Skulle det vara så förkastligt…?
Stanna upp här och tänk efter. Jag ämnar inte argumentera mot Sverigedemokraternas siffror. Det är lönlöst. Dels för att jag anser att medmänsklighet får kosta och därför vore det kontraproduktivt att argumentera för att den inte gör det i just fallet invandrare. Men vi börjar också få andra, mer intressanta, problem med argumenten. Är alla invandrare kriminella? Nej. Är alla invandrare socialt utslagna? Nej. Bidrar alla invandrare till gruppmotsättningar? Nej.
Det finns förstås massor av exempel på goda samhällsmedborgare som har invandrarbakgrund. Det inser Sverigedemokraterna också. Det är därför de hela tiden försöker formulera sig så att det finns kryphål för dessa som de vill få att framstå som undantagen. Men huvudlinjen är att vi har en konflikt i samhället mellan ”svenskar” och ”invandrare” – ”vi” och ”dom” – ”pensionärer” mot ”burkatanter”.
Är det här verkligen en syn som vi alla delar? Många av oss kanske ser problemen som beskrivna ovan och kopplar dessa till invandringen generellt, utan att reflektera närmare över att vi samtidigt har anammat en människosyn som faktiskt inte ger alla människor ett lika värde, som faktiskt diskriminerar på grund av etniskt ursprung och som faktiskt är fördomsfullt.
”Det primära målet med Sverigedemokraternas politik är att återupprätta en gemensam nationell identitet och därmed också en stark inre solidaritet i det svenska samhället.”
Och där har vi så att säga crescendo. Vi har nu retoriskt byggt upp oss själva till herrefolket och skaffat oss en gemensam fiende, ett hot. Nu gäller det att sluta sig samman och agera mot hotet innan vår tillvaro bryter samman. En härskartaktik lika gammal som människosläktet.
Här bör vi än en gång stanna upp och fundera. Lever vi i ett land med gruppmotsättningar? Ja, åtminstone finns det en tydlig segregation som innebär ett problem. Vill vi lösa det här problemet, innan det eskalerar till en konflikt? Ja, självklart. Vad gör de etablerade politiska partierna åt saken? Tja, inte mycket som vi ser några konkreta resultat av… Vilka vill ta tag i saken? SD, så klart, det står ju här…!
Har SD några lösningar på problemen? Öh…? Segregation, gruppmotsättningar eller etniska konflikter löser man inte enkelt. Men det finns bara en väg: genom att bygga upp ett ökat förtroende och en ökad ömsesidig förståelse mellan grupperna, att bjuda till och få. Att ta i med hårdhandskarna har i närmast alla exempel i historien där etniska grupper lever sida vid sida slutat i en eskalerad konflikt och i värsta fall katastrofala krig.
Så bara för att vi som herrefolk anser oss ha rätten att ställa krav på nya medborgare, innebär det inte automatiskt att det leder till en lösning på de motsättningar vi eventuellt upplever. Den slutgiltiga lösningen är förstås en etnisk rensning, men så långt vill inte ens Sverigedemokraterna gå. Alltså sitter vi med problemet i knäet och måste besluta oss för om vi vill göra det värre eller minska det.
Sverigedemokraterna har intagit en tydlig konflikthållning. De vill skruva upp, de vill öka motsättningarna, de vill ta upp kampen mot ”hotet”. Detta bör varje väljare vara medveten om. Vill ni fortfarande vara med på tåget?
”Partiet tar avstånd från mångkulturalism […] Med mångkultur avser Sverigedemokraterna ett samhällssystem där främmande kulturer jämställs med, eller värderas högre än, ursprungskulturen och där staten på olika sätt uppmuntrar invandrare att behålla, eller förstärka, sina ursprungliga identiteter.”
Här går det definitivt överstyr om man fortfarande tillhör de som värnar om alla människors lika värde och så vidare, som vi började med långt ovan. SD tar avstånd från mångkultur. Sug på innebörden. De vill att invandrare skall ge upp sina ursprungliga identiteter för att få den äran att leva i det här landet. Nu snackar vi inte rimliga krav på språkkunskaper och laglydighet längre, utan om en allvarlig inskränkning av individens fri- och rättigheter.
Är du fortfarande på Sverigedemokraternas sida har du plötsligt fått allt färre bredvid dig i befolkningen i stort. För det första är det en logisk kullerbytta. Sverige och svensk kultur är uppbyggt av århundraden av migration och utbyten med andra kulturer. Vi har alltid varit ett relativt öppet och inkluderande land. Att bryta mot detta är att ta död på en del av det SD vill värna om: det ”fria, öppna och demokratiska samhället”.
Kan man då inte göra något sorts undantag i just den här frågan? Det finns trots allt fortfarande vissa ”problem”… Nej. Det finns ingen hållbar argumentation för att kräva assimilering till en kultur som bygger på integrering, öppenhet och utbyte. Man kanske inte skall övertolka begreppen? SD menar ju som vi hade det på 70-talet… Då var det väl bra? Okej, vi läser väl vidare.
”Massinvandringen, tillsammans med den höga nativiteten hos vissa invandrargrupper och frånvaron av en assimileringspolitik, innebär att svenskarna inom några decennier riskerar att bli en minoritet i det egna landet. Denna utveckling kommer att påverka alla aspekter av samhällslivet och förvandla vårt land till oigenkännlighet.”
Stämningen trissas upp som i en katastroffilm. Från den lilla röda stugan med flaggstången till det mörka hotet och nu till den annalkande domedagen. Sverigedemokraterna ser sig själva som den där typen som i början av filmen springer omkring och varnar folk för vad som kan hända, men som de ondsinga makthavarna vägrar att lyssna på.Massinvandringen! Man får lite ”10 000 tyska bögar”-vibbar redan där. Men inte nog med att de väller in över gränserna (Jimmie Åkesson jämför det på fullt allvar med en översvämning i en valfilm på hemsidan), de som redan är här förökar sig som kaniner också…
Invandrarna (alltså de som var så lika värda, som inte skulle diskrimineras på grund av etniskt ursprung etcetera…) föder en massa barn! Slutsatsen kan bara bli en (eller?). De är alla en del i en stor konspiration som går ut på att bosätta sig här, föröka sig och så småningom ta över landet, eller åtminstone ”förvandla det till oigenkännlighet”. Vi är på väg att bli en svensk minoritet! Skrämmande va?
Allvarligt talat. Har du inte börjat tvivla innan borde du reagera nu. Det här är ingen bra människosyn! Oavsett vad man tycker om de problem som kulturkrockar och segregation kan föra med sig borde man reagera på brandtal som detta. Utan att dra överdrivna referenser är det precis samma retorik som har föregått alla stora etniska konflikter världen över. Du vänder den egna gruppen mot ett hot i form av den andra och manar till att göra gemensam sak i handling. Det leder inte till ett bättre samhälle. Inte för någon. Vi läser vidare:
”Massinvandringen har också medfört enorma kostnader. Följden har blivit minskat utrymme för välbehövliga välfärdssatsningar och försämrade möjligheter att förbättra stödet till de verkligt nödställda människorna i världen. […] Den mångkulturella samhällsordningen är i dag ett allvarligt hot mot den inre sammanhållning och stabilitet som utgör grunden för hela den solidariska svenska välfärdsmodellen.”
Nu råder det inga tvivel längre om vad som är partiets egentliga (och enda) ståndpunkt: vår solidariska svenska välfärdsmodell hotas av massinvandringen. Det är vad i stort sett hela Sverigedemokraternas politik går ut på, och alltid har gjort. Visst har de lite allmänna åsikter om vård och omsorg för att smycka ut kärnan, men vari hela det politiska intresset bottnar råder det ingen tvekan.
”Det är mycket orättvist mot världens fattiga att den lilla del av befolkningen som har råd, ska kunna köpa asylpaket av flyktingsmugglare, ta sig till Sverige och här erhålla livslång försörjning.”
För att rättfärdiga den radikala hållningen räcker det inte längre med att peka på förortsproblemen och kostnaderna, man måste nu även ge invandrarna skurkaktiga avsikter från grunden. De kommer hit för att ”erhålla livslång försörjning”. Med andra ord (rätta mig om jag tolkar fel) vill de åt vårt generösa bidragssystem. Konflikten trappas upp…
”Även de migranter som faktiskt varit flyktingar, har med tiden kommit att omvandlas till bosättare eftersom de valt att kvarbli i landet även efter det att deras skyddsbehov upphört. Detta har de kunnat göra genom den svenska praxisen att nästan undantagslöst utfärda permanenta uppehållstillstånd och att inte aktivt verka för återvandring.”
De inte bara kommer hit, de blir kvar också. Har vi en gång släppt in en invandrare blir vi inte av med denna. Retoriken snörs åt allt mer. Nu gäller det att stänga gränsen fort… Vi kan inte vänta!
”Att gömma utlänningar som vistas illegalt i landet skall kriminaliseras och kunna ge fängelsestraff. Den som vistas illegalt i landet ska inte kunna få sin sak prövad, utan skall avvisas omgående.”
Det är inte bara hårdare tag mot ”utlänningar” som gäller, utan även mot de svenskar som hjälper dessa.
”För att undvika att epidemiska farsoter som HIV och tuberkulos sprids i vårt land skall även obligatoriska tester för dessa sjukdomar lämnas av den som söker asyl eller uppehållstillstånd.”
Som om det inte vore illa nog kommer de även hit och sprider sjukdomar… Jovisst skulle det lika gärna kunna vara ett rimligt politiskt förslag lagt av till exempel folkpartiet, men i sitt sammanhang blir tolkningen en helt annan.
”Hårt segregerade och invandrartäta kommuner skall också kunna begära och få ett undantag ifrån socialtjänstlagens krav på försörjningsansvar för samtliga personer som vistas i kommunen. Undantaget skall då gälla personer som under de senaste åren erhållit temporärt uppehållstillstånd.”
Snaran dras åt. Nu skall vi lämna dem åt sitt öde, kanske med förhoppningen att de skall ge upp och ”åka hem”. Vad hände med att alla skulle vara lika inför lagen och känna social trygghet?
”Massinvandringen till Sverige, och frånvaron av en assimileringsprocess, har skapat stora motsättningar och en mängd andra problem i det svenska samhället. För att motverka denna problematik skall invandringen av personer från kulturellt avlägsna länder begränsas till ett minimum. Om dagens massinvandring får fortsätta kan det dock bli nödvändig med ett tillfälligt totalstopp för icke-västlig invandring, till dess att situationen i landet har blivit så stabil att en restriktiv sverigedemokratisk invandringspolitik kan börja implementeras.”
Skillnaden på folk och folk upprepas igen. Nu kan det nästan kvitta. Vi har förstått mönstret. De tar inte ord som mer eller mindre värda i sin mun, men det är ingen tvekan om att Sverigedemokraterna ser olika människor som mer eller mindre önskvärda.
”Integration innebär att två grupper, i det här fallet svenskar och invandrare, ger upp en del av sitt väsen och sammanblandas till en ny enhet. Sverigedemokraterna anser dock att svenskarna har en absolut rätt till att behålla och vidareutveckla sin kultur och identitet i Sverige och motsätter sig därför integration som en lösning på de problem som har uppstått som en följd av den oansvariga invandringspolitiken.”
Klarspråk igen. Vi skall inte integrera oss med invandrare. Vi skall närmare bestämt inte rucka på oss en millimeter för att närma oss någon annan. Det är inte direkt några utsträckta armar i ett Sverigedemokraternas Sverige, där alla som vi vet ”är lika värda och ingen skall diskrimineras på grund av etniskt ursprung”.
”Sverigedemokraterna vill avskaffa det totalhavererade mångkulturalistiska samhällsexperimentet. Vi vill istället se en återgång till en assimileringspolitik liknande den som fördes i Sverige fram till mitten av 1970-talet. Den självklara målsättningen skall vara att de invandrare som har för avsikt att stanna i landet skall anpassa sig till det svenska levnadssättet och på sikt uppgå i den svenska nationen.”
Ord och inga visor. Mångkulturen har allstå totalhavererat. Men hur var det nu med assimileringen på 70-talet? Hur kom pizzan och kinamaten till Sverige? Gränsdragningarna som i ena tanken kan förefalla självklara blir genast luddiga när vi åter stannar upp och reflekterar.
”Svenska traditioner, värderingar, regler och lagar skall vara normgivande i hela det svenska samhället. […] Det offentliga stödet till invandrarföreningar och alla andra verksamheter som syftar till att befrämja främmande kulturer och identiteter i Sverige skall dras in. Lovdagar i anslutning till religiösa högtider skall endast omfatta traditionella svenska och kristna högtider. Den skattefinansierade modersmålsundervisningen skall avskaffas. […] Invandrare som, trots att de genomgått eller haft möjlighet att genomgå, SFI-undervisning, anser sig behöva, eller av myndigheterna anses behöva, tolk i kontakten med svenska myndigheter skall själva stå för denna kostnad.”
Det är förstås bara en logisk följd av assimileringspolitiken, men det förtjänar att broderas ut i klartext. Ingen hänsyn skall över huvud taget ges till något annat än ”svenskar” och svenska traditioner. Behöver jag påminna om hur komiskt det blir varje gång någon ber en sverigedemokrat att definiera vad som är typiskt svenskt? Sök på Sverigedemokraterna Filipstad på youtube…
”Svenska Kyrkan och dess aktiviteter är en omistlig del av den svenska traditionen. Svenska Kyrkan ska därför ges möjlighet att verka i samarbete med skolorna, på det sätt den alltid har gjort i vårt land. De barn, vars föräldrar känner sig störda av Svenska Kyrkans medverkan i skolan, beviljas ledighet vid sådana tillfällen. Övriga religiösa samfund hänvisas till att bedriva sin verksamhet utanför det svenska skolsystemets ramar.”
Den hårda linjen är tydlig. Vi skiter i om ni känner er ovälkomna eller diskriminerade, men vi skall på ett övertydligt sätt krama gamla traditioner oavsett om vi egentligen inte ens tror på dem själva längre... Vad hände med religionsfriheten? Är inte den en viktig del i det gamla fina svenska folkhemmet? Tydligen kan sådant ruckas på vid behov:
”Då det finns en överhängande risk för att religiösa friskolor, med en religiös inriktning utan koppling till den svenska historien och kulturen, ökar segregationen och motverkar assimilering, skall statligt och kommunalt stöd endast utgå till religiösa friskolor som vilar på judeo-kristen grund och som följer angivna regler. Inga religiösa byggnader, med en för svensk byggnadstradition, främmande arkitektur, skall få byggas. Iögonfallande religiösa eller politiska symboler, som till exempel slöja eller turban, skall inte vara tillåtna att bäras i yrkesutövningen av offentliganställd personal, då det riskerar att skada medborgarnas tilltro till den offentliga verksamhetens objektivitet. Heltäckande slöjor skall inte få bäras i skolan av omyndiga elever.”
Här börjar det så sakteliga krypa fram att det är i synnerhet en grupp invandrare som bör hållas särdeles kort. Den som tvivlar på den saken behöver bara läsa Jimmie Åkessons debattartikel i Aftonbladet, lyssna en stund på den mindre tungslipade andremannen Björn Söder eller se den berömda valfilmen. Muslimer är vårt största hot… Men åter hävdar SD att det inte är muslimerna de vill åt, bara deras religion.
”Assimilering är en lång och svår process som inte alltid lyckas och som i vissa fall kan ta flera generationer att fullborda. De invandrare som istället föredrar att återvända till sitt gamla hemland skall ges ett generöst stöd till frivillig återvandring. Den engångssumma som idag betalas ut till hemvändande invandrare skall höjas kraftig och vid sidan av detta skall även ett individualiserat och behovsprövat återvandringsstöd kunna betalas ut varje månad under de första åren av återetableringen i hemlandet. En förutsättning för att få återvandringsstöd är dock att man avsäger sig sitt svenska uppehållstillstånd och eventuella medborgarskap för all framtid.”
Ett mycket fint (och för all del generöst) sätt att framföra det gamla rasistiska slagordet: ”Åk hem”?
Du kanske inte delar mina tolkningar och kanske är du fortfarande övertygad om att Sverigedemokraterna representerar dig och dina åsikter i riksdagen. Det är, antar jag, din demokratiska rättighet. Men förhoppningsvis har du nu i alla fall fått ett svar på din fråga om vad det är som upprör oss andra, vad det är vi protesterar emot, varför det förefaller som om hela världen – förlåt: ”etablissemanget” – är emot Sverigedemokraterna. Det är ett främlingsfientligt parti.
