Lär känna din Sverigedemokrat
Det är mycket hets mot Sverigedemokrater såhär efter valet. Det är förstås lite ironi att de som vill utestänga andra grupper från samhället nu själva är bland de mest utsatta för trakasserier, utfrysning och mobbning. Det är viktigt att komma ihåg att, precis som Sverigedemokraterna själva skiljer på islam och muslimer och invandring och invandrare, är det skillnad på Sverigedemokraterna och sverigedemokrater.
Sverigedemokraterna är ett öppet främlingsfientligt parti. Ja, det vill säga, de använder inte själva just det begreppet, men det är hela innebörden i deras invandringspolitiska program (läs mer här). Men det behöver förstås inte betyda att alla deras dryga 300 000 sympatisörer är medvetet främlingsfientliga.
När vi ändå möter SD med deras egna medel kan vi lika gärna generalisera och spåna lite kring en typisk SD-väljare. Undersökningar visar att partiet mestadels attraherar unga män och det verkar stämma väl överens med de förespråkare jag har mött i diskussioner och debatter av skiftande kvalitet, både i verkliga livet och på nätet.
De Sverigedemokrater jag har träffat har också några andra drag som går igen. Dessa är förstås grovt generaliserade, lite fördomsfullt observerade och väldigt stereotypt uppradade, men inte desto mindre väldigt vanligt förekommande.
Sverigedemokratiska sympatisörer (hädanefter kort och gott Sverigedemokrater, inte att förväxlas med partiet eller aktiva partiföreträdare) utgår sällan från en genomtänkt ideologisk ståndpunkt eller grundläggande värderingar utan snarare från intryck de har tagit i sin egen vardag om problem i samhället. Saker de ser är segregation, så kallade invandrartäta områden, kriminalitet, förortsgäng, arbetslöshet, kulturkrockar och gruppmotsättningar.
Till detta har de köpt en bild av islam som skrämmer dem. En bild som inte minst Sverigedemokraterna har bidragit till att sprida, men som också beror på daglig nyhetsrapportering om terrordåd, protester mot Muhammedkarikatyrer och hedersrelaterat våld. Sverigedemokrater tror i större eller mindre mån på en islamistisk konspiration inställd på att erövra västvärlden genom migration och hög nativitet, samt utövandet av islamistisk fundamentalism med krav på omvärldens anpassning och sikte på att införa sharialagar.
Allt detta leder till att Sverigedemokrater känner en uppdämd ilska och frustration över situationen. De upplever sig åsidosatta och utmanade, rent av hotade, i samhället. Samtidigt talar alla etablerade politiker bara väl om invandring, integration och mångkultur. Det blir helt enkelt en bild som Sverigedemokrater inte får ihop.
Då kommer Jimmie Åkesson som ett ljus i mörkret och ”vågar tala om hur det egentligen ligger till”. I det läget ser de unga männen ingen egentlig anledning att tveka. De ser massor av problem i samhället och det är en enda man som ställer sig upp och talar om precis samma sak som de upplever. Några av dem läser säkert på om vad Åkesson och Sverigedemokraterna egentligen vill göra, men många har nog lockats mer av beskrivningen av problemen än av lösningarna.
Sverigedemokrater älskar statistik och siffror. Ju mer av den varan de kan sprida på nätet och kasta in i debatter desto gladare blir de. Det är allt från kostnader för asylsökande till olika tecken på samband mellan kriminalitet och invandring. Allt stärker förstås den egna bilden av sakers förhållande.
Sverigedemokrater älskar också Sverige, tror de. De älskar landet, folket, flaggan, nationalsången, traditionerna, sederna, Svenska kyrkan, välfärdssamhället och små faluröda stugor med vita knutar. De lever i någon sorts villfarelse att de inte ”får” gilla allt detta då det inte anses politiskt korrekt. Det gör att de på pin kiv älskar det ännu mer och slåss med näbbar och klor för sin rätt att utöva sin nationalism. Vi känner förstås alla igen debatterna om flaggor, nationaldagsfirande, nationalsång, skolavslutning i kyrkan, landslagströjor på skolfoton och rätten att säga negerboll på bred skånska.
Sverigedemokrater känner sig väldigt orättvist behandlade och missförstådda. De anser att ett svårdefinierat ”etablissemang” bestående av framförallt media och de etablerade politiska partierna försöker hindra dem från att framföra sina åsikter. Men inte bara i det offentliga rummet. Sverigedemokrater hävdar också att de tystas i vardagslivet av politiskt korrekta väktare som ropar ”rasist” så fort de vill diskutera invandringspolitik. Och ingen vill ju vara rasist, egentligen…
Sverigedemokrater tolkar detta sammantaget som att de inte tillåts diskutera invandringsfrågor – att ingen tillåts diskutera invandringsfrågor. Vilket gör att de blir än mer övertygade i sin sak och diskuterar invandringsfrågor ännu mer. Det har blivit som en religion de vill predika. De anser sig själva som upplysta och klarsynta och den passiva majoriteten som antingen tystad eller förblindad. För Sverigedemokrater är fast övertygade om att nästan alla ”vanliga” människor egentligen håller med dem, fast dessa alla inte vågar säga det högt, alternativt inte förstår det själva.
Sverigedemokrater hatar som en konsekvens av detta allt som de uppfattar som politiskt korrekt. Samtidigt gör de allt de kan för att uppträda just politiskt korrekt i debatter. De mest slipade vet extremt väl vad de ”får” säga utan att gå över den politiskt korrekta gränsen. Det rimmar dock sällan med deras innersta åsikter om man skrapar på fasaden. Antingen visar det sig att de egentligen inte alls håller med Sverigedemokraterna, förutom just i beskrivningen av vissa problem i samhället, utan bara vill provocera. Eller visar det sig att det döljer sig en hel uppsjö av fördomar och främlingsfientliga uppfattningar bakom den polerade ytan.
Sverigedemokrater känner ett tvång att innan de börjar tala/skriva ursäkta sig med ett: ”Jag är inte rasist, men…” följt av ”…man måste ju kunna diskutera kostnaderna för invandringen” eller ”…jag är kritisk mot islam”.
Det är dock ytterst få som hyser medvetet rasistiska värderingar. De flesta är nog snarare en produkt av sin vardag, sitt sällskap och sitt ensidiga intresse för att sätta sig in i saker som stärker deras uppfattning. De flesta har goda vänner som är invandrare och tror sig därmed ha ett alibi mot främlingsfientlighet.
Sverigedemokrater älskar att spela martyrer. De fullkomligt suger åt sig kritik och påhopp eftersom det stärker deras bild av att de är utsatta för en politiskt korrekt komplott. De blir gärna avstängda från diskussionsforum då det förstås är ett bevis på försök att systematiskt tysta ned och censurera dem.
Sverigedemokrater gnäller gärna över att ingen vågar ta debatten. Det är bara det att Sverigedemokraters definition av en debatt är att de skall få säga vad de tycker och därefter skall det levereras spridda bifall. Om någon verkligen tar debatten och ifrågasätter dem blir de snabbt ointresserade av sakfrågan och försöker gå på motståndarens syften i stället. Tillhör denne PK-maffian, är den blind för verkligheten, har den köpt medias skönmålning, bor den i ett ”tryggt” område utan kontakt med förortsproblematiken, är den kommunist, vågar den inte erkänna att den egentligen håller med, och så vidare…
Sverigedemokrater älskar och hatar Aftonbladet. Det är källan till all visdom. Där kan de gotta sig i artiklar om hedersmord, stenkastning i förorten, kriminella gäng, strafflindring, gruppvåldtäkter och allt annat som de på ett eller annat kan relatera till sin uppfattning. De hatar Aftonbladet därför att de så sällan anger etniskt ursprung på förövarna. Sverigedemokrater anser denna information vara av yttersta vikt och att en konspiration försöker mörka invandrares överrepresentation i brottsstatistiken.
Sverigedemokrater själva nämner alltid etniskt ursprung på förövare till brott eller kränkningar de på ett eller annat sätt anser sig eller sina närmaste utsatta för. De är alltid lika oförstående till varför just denna vinkel alltid tar fokus från händelsen i fråga och skapar debatt om främlingsfientlighet. Sverigedemokrater ser också till att via högerextrema sidor och forum på nätet ta reda på etniskt ursprung på förövarna i aktuella Aftonbladetartiklar.Så tar du (inte) debatten
Hur bemöter man då en typisk Sverigedemokratisk sympatisör? Det finns inga enkla svar. Däremot går det med ganska stor precision att säga vad som inte fungerar – om man verkligen har som mål att omvända personen i fråga.
Kalla inte honom (för det är som sagt påfallande ofta en han) för rasist. Det känns både rätt och skönt i många fall, men det är precis det han vill allra mest. Då blir debatten väldigt enkel för honom, då han kan luta sig på martyrskapet. Är det något Sverigedemokraten älskar är det att bli kallad rasist och få spela förorättad.
Dessutom bör du vara medveten om att Sverigedemokraten har en definition på rasist som är hämtad från 1800-talet och där ingen nu levande människa lyckas kvalificera sig. Han definierar gärna begreppet åt dig. Likaledes är det kontraproduktivt att använda tillmälen som främlingsfientlig, islamofob, xenofob, inskränkt idiot, bonnläpp och… ja, fast det gäller egentligen i alla debatter. Vill du ändå ha den absolut värsta förolämpningen Sverigedemokraten kan tänka sig att få kastad mot sig laddad i bakfickan så är det ”svenne” som gäller.
Det är helt omöjligt att övertyga en Sverigedemokrat med statistik. Han har alltid mer på lager och är fullt och fast övertygad om att det är hans siffror och tolkningar av dessa som gäller. Sverigedemokrater älskar internet. Där kan de dela med sig till varandra om varenda liten nuffra som talar för deras sak. Det går säkert att motbevisa eller vinkla om det mesta men det skulle kräva en massa jobb och Sverigedemokraten skulle ändå inte lyssna.
Det är också svårt att vädja till förnuft. Det som du själv ser som rimligt och rationellt finns inte på Sverigedemokratens mentala karta. Det är som att försöka övertala en troende om att Gud inte finns genom att använda vetenskapliga argument. Det går inte, eftersom ni inte talar samma språk. Sverigedemokraten älskar sin enkla och snäva världsbild och han ser ingen anledning att ompröva den bara för att du har invändningar.
Att köra på ett ideologiskt plan och tala värderingar är som att köra huvudet i en vägg. Sverigedemokraten kommer benhårt att avfärda dina allra vackraste formuleringar om människors lika värde som politiskt korrekta floskler som inte gäller i verkligheten. Familjen och nationen står dig alltid närmast när det väl kommer till kritan…
Att ta avstånd från Sverigedemokraten har föga verkan annat än symboliskt. Det är bara vad han förväntar sig och det stärker honom i hans martyrskap att bli hånad, mobbad, utfryst, censurerad, förtalad och idiotförklarad.
Så vad göra?
* Respektera hans åsikter, även om det tar emot, åtminstone till den grad att du skiljer på sak och person.
* Låt honom tala (eller skriva) och lyssna (läs). Det finns alltid något att lära även av den djupaste meningsmotståndare med de klumpigaste formuleringarna. Försök förstå den äkta rädsla som ofta ligger bakom de ibland mindre genomtänkta åsikterna och lösningarna.
* Håll med om att det finns problem och kostnader som kan förknippas med invandringen. Det är egentligen ganska självklart. Att blåneka detta förstärker bara Sverigedemokratens syn på sig själv som upplyst och alla andra som förda bakom ljuset eller tappade bakom en vagn.
* Bemöt argumenten sakligt och i hövlig ton. Tala gärna om när ni är fundamentalt oense, men försök undvika att bli högtravande och långdragen.
* Påpeka gärna logiska krumbukter och tveksamma samband, men förvänta dig ingen omedelbar avbön. Inget är så osynligt som ett riktigt bra motargument.
* Uppmuntra gärna till eftertanke i värderingsfrågor, i stället för att gå i Sverigedemokratens statistikfälla.
* Grip i halmstrån. Väldigt få är emot alla invandrare eller alla aspekter av mångkulturen. De flesta gillar kebab och har någon invandrarvän. Diskutera gärna detta på ett lättsamt sätt, men undvik att blir svartvit och kategorisk. Självklart kan man rösta på Sverigedemokraterna och äta kebab. Kom igen! Bättre kan du…
* Var storsint och självkritisk. Sverigedemokraten har faktiskt rätt i en del saker. Visst har det förekommit att rasistkortet har slängts upp för hastigt i en och annan debatt. Visst har det hänt att Sverigedemokrater har tystats ned, ignorerats, bemötts otrevligt och rent av mobbats för sina åsikter. Visst har den offentliga integrationsdebatten stundtals varit otillräcklig.
* Var noga med att poängtera att Sverigedemokraterna inte har någon lösning som är kompatibel med 2000-talet.
* Föregå med gott exempel. Älska dina medmänniskor.Nästa gång går vi in mer i detalj på argumenten.
