Bland pojkar och getter
(inför Eurovision Song Contest-finalen i Düsseldorf)
Tänk att det som verkade omöjligt att tippa för någon vecka sedan plötsligt kan te sig helt klart. Det är förstås mycket lättare med facit i hand, det vill säga framträdandena från semifinalerna. Låtar och artister växer eller faller bort när det blir allvar. Det gäller bara att få in ”de fem” i gänget också. Dessa med all rätt utskällda länder kommer nu att ta hem en andra raka seger till mutkollektivet. Det blir dock ingen tysk dubbel utan ett första franskt besök på tronen i modern tid. Men Amaury Vassili kan vänta sig hårt motstånd från de brittiska öarna.
1. Frankrike, Amaury Vassili – Sognu – Oj… Saade-söt kille sjunger mäktig opera. Man blir ohjälpligt kär direkt och det här lär bli en seglivad poängplockare. Låten i sig är egentligen inte mer originell än Fredrik Kempes Norgebidrag från förra året, som floppade, men det här har mer känsla i framförandet.
2. Storbritannien, Blue – I Can – Britterna visar i vanlig ordning upp en synnerligen fingertoppslös sida av sig själva i Eurovision. De har skickat ett pojkband, 15 år för sent. Blue var rent av med på en hörna när det begav sig, som kopior på Backstreet Boys-kopiorna. Men, det är en oväntat stark låt och ett ovisst år som detta bör de tveklöst vara med i den absoluta toppen.
3. Irland, Jedward – Lipstick – Ajajaj, Eric Saade, Irlands bidrag är både dubbelt så sött och har dubbelt så fånig text. Två dansande läppstift… Bara hårfint mindre fånigt än muppen de skickade häromåret, men den som inte får Lipstick i hjärnbalken efter första lyssningen saknar en vital popmusikalisk gen. Dessutom är gossarna oemotståndliga. Bara en sådan sak som att de har lyckats lura i Aftonbladet att John har skadat foten och skulle tvingas uppträda i rullstol…
4. Estland, Getter Jaani – Rockefeller Street – Schlagerbältets spänne förnekar sig inte, det är pastellglad trallpop. Men det finns en fräsch dimension i den här dängan också. En hullingförsedd växare som kan utmana topptrion om framträdandet vässas något från semifinalen.
5. Bosnien, Dino Merlin – Love in rewind – En soft men medryckande glad låt, som växer markant för varje gång och har blivit en personlig favorit vid sidan av Frankrike. I Eurovision får den dock bara en chans att övertyga flertalet av tittarna. Lite synd att de har tonat ned det knarkade framträdandet från den nationella finalen.
6. Finland, Paradise Oskar – Da Da Dam – Fy för den lede så vedervärdigt. Paradis-Oskar är årets världsfrälsare, med textförfattarskap i Per Gessle-klass (vilket inte bör tas som en komplimang…) och "blyg skolpojke"-look. Det värsta är att sådant här faktiskt brukar gå hem.
7. Tyskland, Lena – Taken By A Stranger – Det blir ingen historisk dubbelseger för Lena Meyer-Landrut. Det här är inget av det ”Satellite” var förra året. Det är en svår låt som närmast saknar refräng och inte sätter sig någonstans de tio första försöken. Den fungerar dessutom bättre som video än på scenen. Lena charmar till den så bra det går, men det räcker inte. Den här låten hade verkligen behövt en semifinal att grunda i.
8. Sverige, Eric Saade – Popular – Saade är söt och låten sätter sig direkt. Att den är tjatig redan andra gången man hör den kanske spelar mindre roll i just det här sammanhanget. Men det är stor skillnad på en topp-tio-låt och ett segerbidrag. Gemensamt för de två senaste vinnarna är en utstickande låt och en genuin känsla och äkthet i framförandet. Det här är ett robotnummer till en låt av plagiatmaskinen Fredrik Kempe. Och med glasburskompromissen i fatet blir numret mest flåsigt och överkoreograferat. Tänk er en avslappnad The Moniker eller en skum Loreen här i stället.
9. Slovenien, Maja Keuc – No One – Tonsäker men något nasal tjej sjunger en dramatisk ballad i klassiskt ESC-snitt. Knappast en vinnare, men en personlig favorit.
10. Moldavien, Zdob si Zdub – So Lucky – Precis så härligt knäppt som det nästan bara kan bli i Eurovision. Punkrock och blåssektion i en härlig symbios. Mer originellt och ösigt än bra, dock. De som kan sin Eurovision känner igen det moldaviska gänget från 2005, då de hade sin trummande mormor med på scenen. Det gäller som sagt att sticka ut, och det gör Zdob si Zdubs huvudbonader.
11. Ryssland, Alexej Vorobjov – Get You – Ryssen har utmålats till en skarp Saade-konkurrent. Han övertygade dock inte alls i semifinalen och får finna sig i ett lätt fiasko. RedOne-låten har inte heller den stärkt sina aktier under veckan.
12. Schweiz, Anna Rossinelli – In Love For a While – Schweiz i Eurovision har varit en plågsam historia allt sedan Celine Dion vann 1988. Men den här glada poptjejen är i alla fall neutral. Tjänade en pinne efter en övertygande semifinalsinsats.
13. Georgien, Eldrine – One More Day – En rivig rockbrud, gitarrer… det byggs upp förväntningar som raseras något i den gapiga refrängen. Men låten växte i semifinalen och bör ta en trygg mittenplacering i den ganska softa konkurrensen.
14. Azerbaijan, Ell & Nikki – Running Scared – Azerbaijan satsar vidare på modern pop. Söt duo men deras duett är väl sval och beprövad. En förhandsfavorit som inte håller måttet.
15. Grekland, Loucas Yiorkas Feat. Stereo Mike – Watch My Dance – En skum låt med värdelösa rapverser och en känslosam etnorefräng. Det faller på att delarna inte bildar en fungerande helhet, men var ändå bättre än väntat i semin.
16. Ukraina, Mika Newton – Angel – Ukraina kör vidare på förra årets trend med svala brudar. I år är konkurrensen i just den grenen lite glesare och därmed kan det här gå hem. Vackert är det i alla fall.
17. Danmark, A friend in London – New Tomorrow – Danskarna fortsätter på förra årets framgångskoncept att sätta ihop lite lösa plagiatfragment till en 80-talsdänga. Den här gången ännu sliskigare, med Brolle Light på sång. Otäck.
18. Spanien, Lucia Perez – Que me quiten lo bailao – Tralligt, färgglatt och muntert. Med Norge ute ur leken kan det ta hem några partypoäng.
19. Ungern, Kati Wolf – What About My Dreams – Ungrarna har skickat Hollands bidrag i år. Den här sortens utstuderade men utdaterade topplistepop har aldrig slagit i Eurovision och lär inte göra det i år heller. Versen börjar lovande, men refrängen blir ett rejält antiklimax. Platt fall i semifinalen, trots att den gick vidare i brist på motstånd.
20. Rumänien, Hotel FM – Change – Ett typiskt danskt bidrag, som hamnat i Rumänien. Eurovision handlar om att stå ut ur mängden. Det här är gjort för att smälta in så mycket det bara går. Det lyckades. Kul som en dammsugare.
21. Serbien, Nina – Caroban – Serberna brukar vara pålitliga, men den här 60-talsretron är riktigt oförlåtlig.
22. Italien, Raphael Gualazzi – Madness of Love – Italienarna gör comeback. De är hjärtligt välkomna och saknade. Dock var det väl knappast ännu ett direktkvalificerat land vi behövde, snarare tvärtom. Men vilket magplask till jazzballad. Årets besvikelse. Fram med Medelhavsrosslet!
23. Österrike, Nadine Beiler – The Secret Is Love – Den klassiska bananrepubliken i Eurovisionsammanhang, Österrike, skickar en traditionell 90-talsballad, som varken irriterar eller förför. Linda Pritchard pissar på detta.
24. Island, Sjonni's Friends – Coming Home – Det här var så mossigt att jag inte ens vet vad det är för genre. Någon form av jazz eller soul kanske. Fast utan både sväng och känsla. Framfört av ett dansband. Given bottenkänning.
25. Litauen, Evelina Sašenko – C'est ma vie – En tjusig fransk pianoballad, snodd direkt från 70-talet. Ofarlig nostalgi.
Obesvarad egenkärlek
Norge utslagna i tidernas svagaste Eurovision-semi
I'm In Love... - ESC-tipset
