Reinfeldt har anledning att le
Utfrågarna går ut hårdare än mot någon annan partiledare när det är statsministerns tur i heta stolen. Naturligt, kan tyckas, men jag kan inte minnas att Göran Persson någonsin fick utstå något liknande. Fredrik Reinfeldt är dock ytterst skicklig. Han är näst intill en politisk maskin som lugnt och samlat ger ”rätt” svar med mycket bekymrad min och förtroendeingivande ledsna hunden-ögon. Det blir till slut närmast otäckt perfekt.
Han manövrerar enkelt bort ett par obehagliga människoöden från den riktiga världen genom att konstatera att han inte kan sitta som statsminister och bedöma enskilda fall som han inte har insyn i. Helt korrekt såtillvida att det är sant och därför att politiken faktiskt står över enskilda människors vurpor mellan de byråkratiska stolarna. Men det understryker samtidigt bilden av moderater som empatilösa.
Frågan är vilken alternativ reaktion som ens hade varit möjlig från Reinfeldt. Han kan inte säga att försäkringskassan har gjort fel. Det hela är en enkel men effektiv fälla av programledarna. Den slår igen fullständigt när internettomten läser upp ett inlägg från en handläggare på försäkringskassan som tolkat statsministerns tystnad som att han indirekt skyller på tjänstemännen och inte står för sin politik.
Att moderaterna vill vara det nya arbetarpartiet är ingen nyhet, men det är lite roligt ändå att Reinfeldt går så in i rollen att han har lånat Göran Perssons gamla mantra om vård, skola, omsorg.
Frågan är om inte Reinfeldt i sina ambitioner att uppträda som en ansvarstyngd statsman går för långt och blir för strikt och opersonlig. Antal leenden är få under utfrågningstimmen och när de kommer är de knappt märkbara, som gällande danska politikers krav på valobservatörer i Sverige, hans egna talanger som chef och den moderata dresskoden för valarbetare. Man får vara människa även som politiker…
”Nu talar du som om det inte finns någon arbetslöshet”, kontrar utfrågaren Anna Hedenmo. Varifrån i luften hon grep den tolkningen är en gåta, eftersom Reinfeldt redan svarat på arbetslöshetssiffrorna. Därefter går hon direkt vidare och ifrågasätter varför Reinfeldt inte stoppade den internationella finanskrisen genom att göra något annorlunda, högst oklart vad… Ibland kanske viljan att vara kritisk är större än förmågan att vara rimlig.
Förmodligen menade Hedenmo att ställa frågan i mycket mer generella termer än vad som blev fallet. Här blir det närmast absurt när hon kopplar det till en finanskris som ingen kan ifrågasätta och som de flesta oberoende bedömare anser att Sverige klarade sig bättre ur än de flesta andra västländer.
Reinfeldts absoluta topprestation är när han får ett eget gammalt bokcitat om svenska folket som mentalt handikappade kastat i ansiktet och enkelt manövrerar bort det med det enda riktigt hjärtliga leendet. Plötsligt blir det en fördel att ha sparat på tandraden till rätt tillfälle.
- Glädjande nog har jag inte stått still i min utveckling de senaste 17 åren.
Den absoluta bottenprestationen kommer när han inte förmår sig att kritisera Frankrike för utvisningen av romer. Det är en smått obegriplig hållning, i synnerhet när han så tydligt passar på att ta EU-ministern Birgitta Ohlsson i örat för att hon vågar vara odiplomatisk i frågan.
När det gäller arbetsrätten försvarar Reinfeldt den som den värsta fackpamp. Det är mycket övertygande argument han lägger fram (även för en övertygad kritiker som mig). Dock går det ändå inte helt att bortse ifrån att det samtidigt är ofantligt taktiskt av honom att gå arbetarrörelsen till mötes i en så tung fråga.
Reinfeldt gör totalt sett en mycket imponerande insats och kammar hem åtta av tio i betyg.
- Det är inte så att Sverige är uppdelat i två grupper som är konstanta, att det är några som jobbar och några som inte jobbar. En hel del av besparingarna belastar de som själva har jobb. Man är ibland kortvarigt arbetslös, man är ibland sjukskriven.
- Jag är otroligt nöjd med att vi har grupper av människor som kommer från långvarigt utanförskap, många års sjukskrivning, som faktiskt har kunnat återkomma till arbetsmarknaden.
- Vi har attityden att reformer oftast är svåra att genomföra och vi är inne på att man lyssnar på oro som finns hos profession och hos människor. Så försöker jag alltid se på politisk verksamhet. Den perfekta reformen är ännu inte uppfunnen.
- Vi har alltför länge i Sverige sett till vad som är sjukt och vad som inte är möjligt och vi behöver ställa oss fråga vad som är möjligt och vilken arbetsförmåga som finns.
- Vi hade 750 000 långtidssjukskrivna eller förtidspensionerade när jag tillträdde som statsminister – i ett land där vi är nästan friskast på jorden och lever längst var vi tydligen för sjuka för att arbeta. Jag tror att det i stället handlade om att vi dolde vår arbetslöshet och att vi inte löste arbetsmarknadspolitiska problem med att anstränga oss tillräckligt mycket för att folk skulle få jobb. Nu är det 100 000 färre långtidssjukskrivna och 100 000 färre förtidspensionerade.
- Det är klart att det är inte denna regeringens allena förtjänst. Sverige har de mest långtgående ekonomiska styrmedlen i världen [gällande koldioxidutsläpp].
- Allt fler vill ha ett arbete och det är i grunden bra [om det ökade arbetskraftsutbudet].
- Du är väldigt populär på den presskonferens där du meddelar att kommunerna får tio miljarder. Den presskonferens ett år senare där du berättar att nu tar vi tillbaka dem, då är det inte många som håller med.
- Vi har förändrat vår politik, vi har breddat vårt anslag, vi ser hela Sverige, vi genomför en politik som alla grupper kan känna sig som en del av.
