Finalfältet löjligt lättippat
Finaldags i Melodifestivalen och det kanske mest lättippade fältet någonsin. Det som ofta är nyckfullt i Andra chansen brukar bli glasklart i finalen. Den här gången kan inte ens juryn ställa till det. Jag saknar Dynazty, Sean Banan och Mimi Oh, men annars har tittarna gjort sitt bästa så här långt.
David Lindgren – Shout It Out – Jag kommer inte ens ihåg låten, har inte känt minsta sug efter att få höra den igen och tror att den har minimal chans att stå sig mot närmaste konkurrenten Danny i finalen.
Thorstis Flinck & Revolutionsorkestern – Jag reser mig igen – En vinnare på att få nötas lite extra i Andra chansen. Den är så alternativ i fältet att den är given på övre halvan, troligtvis topp-tre.
Dead By April – Mystery – En låt med riktigt klen refräng och en frontman som ser ut som om han vill springa och gömma sig bakom trummisen. Bortsett från några redan frälsta fans och möjligen några som vill ”röra om i grytan” blir det klent med röster här.
Lisa Miskovsky – Why Start A Fire – Finalens överlägset bästa låt, men den är för bra och sätter sig inte på de tre minuter som krävs här. Topp-fem, men inte mer, tyvärr.
Top Cats – Baby Doll – Låten är trallig och framförandet har sin charm, men här tar det roliga slut. Konkurrensen är för tuff.
Loreen – Euphoria – Storfavorit, med all rätt. Loreen är den enda i fältet som har Eurovision-kvalitet och –kapacitet i både låt och artisteri. Allt kan hända i hockey, men här är segermarginalerna rejäla. Men snälla sluta tjata om ”modern” danslåt. Det här är eurodisco direkt från 90-talet, med Tina Cousins som råmodell.
Ulrik Munther – Soldiers – Ett totalt bortglömt bidrag i förhandssnacket. Ulrik är talangfull och lär säkert vara med fler gånger i det här sammanhanget. Men det här är inte hans år. Han är inte mogen låtens pretentioner.
Björn Ranelid & Sara Li – Mirakel – Bespottad och applåderad. En udda fågel som lär locka en och annan proteströst och någon som sympatiserar med den mobbade Ranelid. Men någon som helst segerchans är det inte tal om.
Molly Sandén – Why Am I Crying? – Molly gråter därför att hon är chanslös i det här fältet. Hon gör den bleka låten så snyggt det går, men det är en dussinballad, även i Melodifestivalsammanhang och hon gick vidare från det klart svagaste delfinalsfältet.
Danny – Amazing – Småkul show men en kosmiskt överskattad låt. Danny har dock sina fans och de var galna i Malmö. De lär inte vara färre eller lugnare i Globen. En andraplats att vänta för andra året i rad, men Loreen rår han inte på.
Finaltipset blir således:
1. Loreen
2. Danny
3. Thorstis Flinck
4. Lisa Miskovsky
5. Ulrik Munther
6. Molly Sandén
7. Björn Ranelid
8. Top Cats
9. David Lindgren
10. Dead By April
Rekordfel blev rätt i Andra chansen
Upplagt för katastrof i Andra chansen
Känslor all over the place (Melodifestivalen i Malmö)
Knappast ett mirakel - men lite kärlek (Melodifestivalen i Leksand)
Jag väljer att inte rasa (Melodifestivalen i Göteborg)
Loreen & Gina Show (Melodifestivalen i Växjö)
