Ohly på krigsstigen
Lars Ohly går ut hårt i Afghanistanfrågan och hävdar att Sverige är i krig. Han går vidare som en stridsvagn och kräver att USA skall dra tillbaka alla militärbaser utanför sitt eget land. Det är fint med en stark övertygelse, men realismen i förslaget är så liten att det blir skrattretande.
Vänsterledaren är en duktig talare. Han svarar rappt, skarpt och övertygande. Han tvekar aldrig. I motsats till statsministern har han nästan ständigt ett lurigt leende i mungipan. Men lyssnar man noga på vad han säger så är det också många upprepningar. Det är den klassiska politikertaktiken att köra mantran om och om igen för att nöta in dem. Det är lite förlegat. Dagens väljare vill ha en ständig utveckling av argumenten.
Men här har också utfrågarna ett ansvar när de cirklar samma frågor i omgångar trots att de redan är besvarade. Följdfrågor: ja, tjatfrågor: nej. Vi fattar första gången att det inte finns något mer att tillägga. Han tycker si eller så och det får vi väga in i vårt val. Detta märks till exempel gällande brott och straff.
Vänsterpubliken är den mest störiga hittills och applåderar så fort ledaren öppnar munnen, ibland till och med avbryter de honom.
Programledarnas kunskapsfrågor lyckas för första gången nå en poäng när Anna Hedenmo får ”feministen” Ohly att snabbt svara Erik Hamrén på frågan om vem som är förbundskapten för (dam)landslaget i fotboll.
Den skarpaste frågan när det gäller vänsterpartiet är kravet på en delad föräldraförsäkring. Här har de enligt bland annat en undersökning på Aftonbladet.se 87 procent av svenska folket emot sig, som tycket att föräldrarna skall få bestämma fördelningen själva. Att ihärda i frågan trots dessa siffror är förvisso ärligt och idealistiskt (jämställdhetsmålet är naturligtvis ädelt i sig) men också aningen dumdristigt och argumentationen blir lätt arrogant. Tydligast blir detta när Ohly tycker att amningspumpar lätt kan ersätta en naturlig amning eftersom det fungerade för hans (före detta) fru.
Programledarna försöker gång på gång att koppla grepp på Ohly genom att påpeka de negativa konsekvenser som många av vänsterpartiets förslag kan få. Men Ohly är ståndaktig som en gås. Han är oerhört rak och konsekvent i sina åsikter och ämnar inte släta över dem för någon tillfällig opinionsvind. Det är förstås en inställning som i längden betalar sig i förtroende och popularitet, förutsatt att man då delar majoriteten av dessa åsikter.
Nu bör också nämnas att det förstås är lättare för Ohly att försvara sin politik eftersom ingen har fått chansen att uppleva konsekvenserna av den i verkligheten – ännu. Samtidigt visar Ohly i mindre ideologiskt laddade frågor att han kan vara pragmatisk och kompromissvillig.
- Man måste lyssna på argument och sedan sätta sig ned och fundera på om det finns andra lösningar än de som tydligen inte har så starkt stöd [om sänkt skatt för elitidrottare].
Den allmänna mediafokuseringen på oenigheten inom det rödgröna blocket (och för all del alliansen) blir ofta överdriven. Tre partier skall kompromissa och komma överens. Det är inte så svårt om den grundläggande intentionen att regera tillsammans får genomsyra processen. Det är dags att släppa den ganska ointressanta diskussionen om att partierna har olika utgångspunkt i många frågor. Annars vore de inte tre partier. Jag är mer orolig för att de fyra borgerliga partierna blir allt mer likriktade.
Jag har svårt att se att någon anhängare av Ohly skulle vara besviken på hans insats här. Det blir en åtta av tio.
- Vi har för lite välfärd i Sverige. För att betala det på ett bra sätt behöver vi skatter. Vi omfördelar. Vi använder skatterna för att bygga en välfärd som annars antingen måste skäras ned eller bekostas med avgifter. Då kommer de rika att köpa sig gräddfiler och de fattiga att få hålla till godo med sämre välfärdslösningar.
- Man vore en rätt ansvarslös politiker om man inte är beredd att höja skatterna. Välfärdens behov ska styra.
- Det var ett väldigt dumt citat, det tar jag genast tillbaka… [om att vänsterpartiet av taktiska skäl inte vill gå ut med vilka skatter de kan tänka sig att höja].
- OM vi lyckas bekämpa arbetslösheten kommer människor att få möjlighet att leva ett bättre liv och vi slipper många utbetalningar och får större skatteinkomster. Lyckas vi med det då tror vi inte att vi behöver höja några skatter – utöver de som de rödgröna redan har kommit överens om.
- Vi har i vår iver att försvara de generella välfärdssystemen ibland också försvarat verksamheter som inte har fungerat bra. Vi har haft hierarkiska organisationer som inte har uppfyllt kraven på vård efter behov och personalinflytande.
- Jag tror inte att man beivrar särskilt många brott genom att höja straffsatser, jag tror att man beivrar brott genom att bekämpa orsakerna. Det handlar om ett utbildningsväsende som inte fungerar, om segregeringen i samhället och om orättvisor. Det är en människosyn bakom [höjda straffsatser] som gör att man aldrig kan få chansen igen och den ställer jag inte upp på.
- Jag ska berätta en hemlighet, vi var inte helt överens om Afghanistan heller… [om att de rödgröna inte är överens om straffsatser].
- Ett jämlikt samhälle är bättre för tillväxt och utveckling.
- Du har helt korrekt uppfattat att de här åtta miljarderna tänker vi använda till att bygga välfärd i stället [om höjd arbetsgivaravgift för ungdomar]!
- Det skulle vara ytterst förvånande om våra politiska motståndare sa något annat [om bilden av vänsterpartiet som ekonomiskt ansvarslösa].
- Vi behöver mindre av krig och mindre av svenska vapen som används för att förtrycka människor i världen.
