Det krigshärjade Ukraina firar 20 år i Eurovision Song Contest och det firar jag genom att återuppliva min insomnade genomgång av alla deltagarländers bästa bidrag genom åren.
Ukraina har ett strålande facit på sitt Eurovision-deltagande, där de kan räkna in inte mindre än tre segrar och 11 placeringar på topp-tio på 17 försök (här nedan räknar jag även in det inställda pandemiåret, ett tillbakadraget bidrag från 2019 och årets bidrag). Det är förstås ett helt unikt framgångsrikt resultat. De har dessutom aldrig missat final!
Det må hända att jag inte alltid ansett det välförtjänt för individuella bidrag, men det går inte att blunda för att Ukraina vid flera tillfällen har bidragit till att revolutionera tävlingen.
- 2004 Ruslana – Wild Dances, 1 – 280 (placering – poäng)
Ohotad etta här och en av de bästa vinnarna någonsin i Eurovision Song Contest. Sertab må ha sått ett frö året innan, men Ruslana revolutionerade hela tävlingen när hon äntrade scenen med show, trummor och eld och blåste konkurrensen av banan på ren energi. En seger som inledde en lika plötslig som (från indignerade västmakter) ifrågasatt öststatsdominans med etnoinslag i tävlingen.
- 2007 Verka Serduchka – Dancing Lasha Tumbai, 2 – 235
Jag ska erkänna att jag inte alls var såld på folie-teletubbien Verka Serduchka innan och under tävlingens gång. Men det är bara att erkänna att den har växt på mig med åren som ett av de mest ikoniska nummer som går att hitta i tävlingens historia. Det GÅR inte att ha ett Eurovision-party utan att slänga på “Dancing Lasha Tumbai”!
- 2022 Kalush Orchestra – Stefania (Стефанія), 1 – 631
Att den vann tack vare Rysslands anfallskrig mot Ukraina är det väl ingen som ifrågasätter. Sympati- och proteströsterna haglade. Men tar man bara bort det erbarmliga rappartiet är det en riktigt bra etnopoplåt, komplett med piffig flöjt och vemodig refräng.
- 2016 Jamala – 1944, 1 – 534
Oerhört pretentiös låt, som liksom Kalush Orchestra senare spelade mycket på det politiska läget med Rysslands annektering av Krim. En högst otippad vinnare, som dock ledde till att jag fick göra mitt livs resa, till Kiev året därpå. Ljussättningen av numret är banbrytande snygg.
- 2009 Svetlana Loboda – Be My Valentine! (Anti-Crisis Girl), 12 – 76
Lite tvärtemot Verka Serduchka gick jag nästan all-in på Svetlana Lobodas ekivoka nummer 2009, inför tävlingen. Resultatet blev väl inte riktigt vad jag hade förutspått och efteråt har den väl bleknat något, men det går inte att förneka att Loboda flåsar runt så att svetten lackar i ett av tidernas mest intensiva nummer. Komplett show med lättklädda romerska krigare, hamsterhjul och trumsolo.
- 2006 Tina Karol – Show Me Your Love, 7 – 145
Med en sällsynt frenetisk energi snärtade Tina Karol ut “Show Me Your Love” på gränsen till tjatigt många gånger, men på ett oerhört charmigt sätt. Hopprepshoppande kosacker i bakgrunden.
- 2013 Zlata Ognevich – Gravity, 3 – 214
Zlata bärs in på scenen av en jätte i vikingamundering. Dramatisk pop, som lovar mycket i versen och bryggan men som faller på en ganska lam refräng. Ändå en fin tredjeplats.
- 2011 Mika Newton – Angel, 4 – 159
Låten är en standardpopballad, Mika sjunger helt okej, men det som gör numret minnesvärd är att en konstnär gör fantastiska liveskapelser i sand, som projiceras i bakgrunden.
- 2010 Alyosha – Sweet People, 10 – 108
En avskalad och mörk ballad som trots att Alyosha gör allt för att få den känslosam, aldrig riktigt biter tag i dig.
- 2014 Mariya Yaremchuk – Tick-Tock, 6 – 113
Ordinär svenskskriven Eurovision-pop, där mannen som dansar i ett hamsterhjul är det mest minnesvärda. En överraskande stark sjätteplats blev det ändå för Mariya, i tider då allt svenskt gick hem.
- 2008 Ani Lorak – Shady Lady, 2 – 230
På förhand utmålad som en stor duell mellan Ani Lorak och vår Charlotte Perrelli, som föll platt då Perrelli inte alls levde upp till favoritskapet när det väl gällde. Likheterna stannade vid glittriga klänningar. Lorak sopade banan. Annars en slätstruken låt och att den kom så högt upp som tvåa förblir ett av Eurovisions stora mysterier.
- 2018 Mélovin – Under the Ladder, 17 – 130
Melovin dyker upp som en Draculagestalt ur en avancerad sarkofagflygel. Där slutar det häftiga med detta nummer, som helt enkelt är en riktigt trist låt.
- 2023 Tvorchi – Heart of Steel, ?
Vilket antiklimax, när Tvorchi inte låter det minsta som Manowars ikoniska krigarmetalballad med samma titel. I stället får vi sunkig soulpop-rap.
- 2019 Maruv – Siren Song (Bang!), – deltog inte
Maruv vann den ukrainska uttagningen 2019, men efter en kontrovers med tv-bolaget UA-PBC drog sig Ukraina ur tävlingen. Låten är en tung poplåt, som har vissa likheter med Spaniens bidrag från 2022 “SloMo”, inklusive ett nummer som närmast gränsar till stripshow.
- 2021 Go_A – Shum (Шум), 5 – 364
Go_A fick en ny chans efter det inställda pandemiåret och kom då sensationellt femma. I grund och botten ett fräsigt etno-techno-nummer, i ett tjusigt islandskapsnummer, men Kateryna Pavlenkos gälla och monotona jojksång är plågsam att genomlida.
- 2020 Go_A – Solovey (Соловей), inställt
I grund och botten ett fräsigt etno-techno-nummer, med snygg ljussättning, men sångerskan Kateryna Pavlenko har en olyssningsbar röst, tyvärr. Gruppen fick en ny chans året efter och kom då sensationellt femma.
- 2017 O.Torvald – Time, 24 – 36
När du inte vill riskera att få arrangera Eurovision två år i rad slänger du fram ett piercat punkband med en uddlös rocklåt, det är sedan gammalt. Du skämmer inte ut dig – för du ger alternativrocken en plats – men hamnar säkert som tidens gång i botten någonstans och skvalpar.
- 2005 GreenJolly – Razom nas bahato (Разом нас багато), 19 – 30
Sirapsseg punk-rap, som slåss med Bosse Ringholm om det inofficiella rekordet i att upprepa samma fras flest gånger på tre minuter. Dansarna med fastkedjade händer är enda behållningen här. Att sångaren fick stoltsera med Che Guevara-tröja är en tveksam tolkning av tävlingens icke-politiska regel.
- 2012 Gaitana – Be My Guest, 15 – 65
Ruslana-trumpeten gör comeback. Gaitana sjunger bra. Där stannar det positiva i den här vedervärdiga gospeldiskon.
- 2003 Oleksandr Ponomariov – Hasta la vista, 14 – 30
En hopplös debut, med någon sorts dansbandsschlager som är uttjatad redan innan första refrängen är slut. Tack och lov skulle Ukraina väldigt snabbt lära sig av sitt misstag att försöka anpassa sig till “vad som går hem i väst”.