Som ett led i bearbetningen över att Eurovision Song Contest 2020 är inställt kommer jag att sakta men säkert gå igenom mina favoriter i historien, land för land. Tredje land ut blir våra värsta rivaler, Norge. (Uppdaterad mars 2023)
Medan Danmark och Sverige har haft ett tyst partnerskap genom Eurovision-historien och oftast lagt sina tolvor på varandra har förhållandet till Norge varit mer komplicerat. Det har kantats mer av rivalitet och missunnsamhet. Norge hade också länge anledning att titta avundsjukt på Sverige. När Herreys kammade hem vår andra seger hade Norge i stället landat hem inte mindre än sex sistaplatser och tre nollor. Det skulle förstås ändra sig redan året därpå i Scandinavium, när Bobbysocks vann, men sistaplatserna skulle inte ta slut där. Totalt har våra västra grannar räknat in elva (!) sistaplatser och fyra nollor. Inte ens Finland har lyckats med fler än nio sistaplatser.
Mest legendarisk är förstås Jahn Teigen som stod och ryckte i sina hängslen i “Mil etter mil”. Men det var innan min tid med Eurovision, som alltså inleddes 1983. Men som av en händelse var det just Jahn Teigen som då gav mig mitt första intryck av Norge i Eurovision…
Annars har Norge och Sverige egentligen gått hand i hand under alla år, stilmässigt. Vi har varit de envisa försvararna av den klassiska schlagern och sedermera den klassiska schlagerpopen, tills vi tvingades anpassa oss till de nya tiderna i mitten av 00-talet. Men sedan dess har Norge nog visat prov på mer mod och variation än stela Sverige. Mitt intryck av Norge i Eurovision är att de verkligen har blandat högt och lågt, i ungefär lika dos. De har antingen tillhört mina favoriter eller hatobjekt, sällan däremellan.
Toppen
- 2005 Wig Wam – In My Dreams, 9 – 125 (placering – poäng)
Någon större succé blev det aldrig för glamrockarna i Wig Wam, även om det blev en hedersam plats på topp-tio, men för mig är det här både den mest minnesvärda låten från 2005 års tävling och för Norge i Eurovision. Hårdrock eller inte, refrängen är helt enkelt omöjlig att motstå och hela framträdandet sprudlar. Kanske var Eurovision inte riktigt moget för ösig rock i tajta silvertrikåer än, men redan året därpå skulle Lordi komma att ta en historisk seger, med ett än mer “skräckinjagande” yttre och än hårdare rock.
- 1995 Secret Garden – Nocturne, 1 – 148
Det här folkmusikstycket är fantastiskt vackert och helt klart min etta av Norges tre vinnare. Det är unikt i Eurovision med en i stort sett instrumental låt – som dessutom vinner. Men “Nocturne” innehåller också hela 24 ord, där titeln omnämns en gång. En av de bästa och mest udda vinnarna genom tiderna, som dessutom håller än.
- 2009 Alexander Rybak – Fairytale, 1 – 387
Det här är förstås också en högst värdig och respektabel vinnare. En av tidernas mest överlägsna, i förhållande till poängutdelning, dessutom. Alexander Rybak gjorde egentligen bara det som alla länder (utom Sverige) gjorde vid det här laget, schlagerpop med inslag av traditionella instrument och till ett färgsprakande dans- och shownummer. Fiolslingan sätter sig obönhörligen.
- 2015 Mørland & Debrah Scarlett – A Monster Like Me, 8 – 102
Att “Att Monster Like Me” fick nöja sig med en åttondeplats är sorgligt, men också frukten av en väldigt bra Eurovision-år. Mörland och Debrah är ett idealiskt duettpar, som kompletterar varandra i både röst och utstrålning. Tyvärr var väl scenframträdandet väl avskalat för att gå genom rutan, men låten är såväl originell som fenomenal.
- 2013 Margaret Berger – I Feed You My Love, 4 – 191
Det här är kanske det mest vågade Norge någonsin har skickat, en hypermodern elektropopdänga i ett väldigt snyggt ljussatt nummer. Min personliga tvåa efter Emmelie de Forest 2013.
- 2006 Christine Guldbrandsen – Alvedansen, 14 – 36
Christine Guldbrandsen var närmast antitesen till 2006 års vinnare Lordi, i sin älvlika gestalt, men inte desto mindre är “Alvedansen” en förtjusande vacker etnoschlager, som möjligen kom ett årtionde för sent.
- 2014 Carl Espen – Silent Storm, 8 – 88
Carl Espen är en osannolik schlagerhistoria. Han dök upp från ingenstans, fick representera Norge i Eurovision – kom åtta – och försvann sedan lika fort. När jag googlar honom nu kan jag inte se att han har släppt något mer än den här låten och en till på singel. Inte ens ett album, alltså. Men låten är fantastiskt fin och Carl har en känsla och styrka i rösten som få andra.
- 2019 KEiiNO – Spirit in the Sky, 6 – 331
Technopop med jojk. Det är lite galet, men det fungerade uppenbarligen. Den bara tjatade sig in i huvudet mer och mer och KEiiNO har senare blivit något av mina norska schlagerfavoriter, med flera (rent av bättre) varianter av “Spirit in the Sky”.
- 2023 Alessandra – Queen of Kings, ?
Mäktig och dräpande Eurovision-pop, i samma stuk som Klara Hammarströms “Run to the Hills”. Alessandra är en klippa med stålröst. Möjligen att det saknas lite eld. Det luktar topp-5 för norrmännen, för första gången på 10 år.
- 2010 Didrik Solli-Tangen – My Heart Is Yours, 20 – 35
Opera har, med undantag av Italiens Il Volo 2015, sällan nått särskilt högt i Eurovision. Men det här är en mäktig låt, skriven av hatkärleken Fredrik Kempe, som jag fastnade lite för. Det var det inte många andra som gjorde, dock. Didrik sätter höjningen på slutet klockrent!
- 1993 Silje Vige – Alle mine tankar, 5 – 120
En udda låt, där en försynt Silje prat-/visksjunger verserna till en vemodig melodi. Men även om refrängen inte precis exploderar är det ändå något som bara blir rätt med hela arrangemanget. Och en femteplats är bra utdelning på ett så avskalat nummer.
- 2022 Subwoolfer – Give That Wolf a Banana, 10 – 182
Det här var bidraget som inte lämnade någon oberörd. Kärlek eller hat. I gula alienvargmasker struttade Subwoolfer runt och hotade sluka mormödrar – om de inte fick sig en banan till livs innan dess, vill säga. Helt bananas och samtidigt genialiskt i Ylvis-klass.
- 2016 Agnete – Icebreaker, ut i semifinal: 13 – 63
Tyvärr missade “Icebreaker” final, vilket är synd på ett så modernt och snyggt popnummer. Agnete sjunger riktigt bra, dessutom.
- 1996 Elisabeth Andreassen – I evighet, 2 – 114
Det är en fin ballad, men inte något som egentligen sticker ut. Dock är en andraplats en andraplats och “I evighet” är ljusår bättre än “La det swinge” som Elisabeth tog hem segern med i Bobbysocks elva år tidigare.
- 2008 Maria Haukaas Storeng – Hold On Be Strong, 5 – 182
“Hold On Be Strong” som låt må vara en parentes i schlagerhistorien, men Maria Haukaas Storeng lyckades trots allt knipa en femteplats, så någonting finns det i det här svala numret som tilltalar.
- 2021 Tix – Fallen Angel, 18 – 75
Jag föredrog tvåan Keiino (ja, ni vet trion med jojkaren som blev sexa i Eurovision 2019 med “Spirit in the Sky”) och “Monument” i Melodi Grand Prix 2021. Tix, ja… Han ser ut som en övervintrad glamrockare korsad med en hip hop-hallick, men låten är en ballad som förvisso är fin, men som inte sticker ut lika mycket som Tix änglavingar.
- 2020 Ulrikke – Attention, inställt
En klassisk Eurovision-ballad, med klassiskt crescendo. Fungerar varje gång.
- 2000 Charmed – My Heart Goes Boom, 11 – 57
Jag ville ha med den någonstans och det hade lika gärna kunnat bli i botten, egentligen. Jag hyser som bekant agg mot den här typen av traditionell schlager, men de här tre trallande Linda Bengtzing-kopiorna är ändå just lite charmiga i sina lila hår.
Botten
- 1983 Jahn Teigen – Do Re Mi, 9 – 53
Jag har den salige Jahn Teigen att tacka för att jag lärde mig skalan redan som barn, på ett sätt som jag aldrig skulle glömma. Det är jättebra kunskap att ha när man ska lösa korsord. Tack Jahn!
- 1986 Ketil Stokkan – Romeo, 12 – 44
Jo, jag vet att det var 1986, men vi skrattade redan då åt Ketils rosa kostym och juckdansande mimclowner.
- 1990 Ketil Stokkan – Brandenburger Tor, 21 – 8
Här kommer han igen Ketil Stokkan, med en av alla dessa sistaplatser. Och med fantastiska textrader som:
“Her står vi på Brandenburger Tor
Hånd i hånd som om det va’ i går
Du og æ på Brandenburger Tor
Vi ser Brandenburger Tor
Ja, vi ser Brandenburger Tor”
- 1997 Tor Endresen – San Francisco, 24 – 0
Ännu en nollpoängare. Och på tal om texter:
“Det føles ennå som det var i går
Da alle sang: “Make love, not war”
Og hele verden hadde lengre hår”
- 2011 Stella Mwangi – Haba Haba, ut i semifinal: 17- 30
Tyvärr är falsksång inget ovanligt i Eurovision, men oftast brukar den straffas hårt och skoningslöst. Den här afrikanska dansbagatellen knep inte många pinnar i semifinalen. Refrängen rycker inte alls med, vilket man får anta är meningen.
- 1985 Bobbysocks – La det swinge, 1 – 123
Först tänkte jag bara ignorera Bobbysocks, men det går förstås inte. En historisk första seger till Norge och en historisk karikatyr på en äkta klämkäck tantschlager. Linda Bengtzing blir alldeles till sig och vi andra kräks.
- 2018 Alexander Rybak – That’s How You Write a Song, 15 – 144
Gamla meriter spelar föga roll – en kass låt är en kass låt. För att inte säga en enerverande hurtig jazzpoplåt. När vi ändå citerar texter:
“Sing, shoo-bee-doo-bee dab dab (shoo-bee-doo-bee dab dab)
Sha-ba-da-da hey (sha-ba-da-da hey)
Sing it all day long (all day long)
And that’s how you write a song
Scoo-bee-doo-bee bap bap (scoo-bee-doo-bee bap bap)
Boogie boogie woogie hey (boogie boogie woogie hey)”
- 2007 Guri Schanke – Ven a bailar conmigo, ut i semifinal: 18 – 48
Är det något jag ogillar mer än tantschlager, så är det tantschlager om dans. Guri blev hopplöst akterseglad redan i semifinalen detta superstarka år, vilket av någon outgrundlig anledning fick de nordiska länderna att blir kollektivt kränkta över att “östländerna röstade varandra till final”. Eller var det bara inte en bra låt…
- 2012 Tooji – Stay, 26 – 7
Egentligen är det ett friskt försök att försöka poppa till sig lite, men låten är helt enkelt inte bra. Tooji tog sig till final med minsta möjliga marginal, men väl där blev Norges svar på Eric Saade obönhörligen sist.
- 1991 Just 4 Fun – Mrs. Thompson, 17 – 14
Egentligen är det väl inte ens tillräckligt dåligt för att få vara med här, men det är lite kul att den gamla isländska hårdrockaren Eirikur Hauksson är med på en flank.
- 1999 Stig Van Eijk – Living My Life Without You, 14 – 35
Inget speciellt med den här låten heller egentligen, men jag tar med den för att skapa en bild av vad det var Carlotte Nilsson hade att slåss emot 1999. Ett år då det i princip räckte med att inte sjunga direkt falskt för att nå medaljplats.
- 2001 Haldor Lægreid – On My Own, 22 – 3
Inte heller denna mördande tråkiga ballad hade egentligen haft något på någon lista att göra om inte för att redovisa ännu en sistaplats för Norge, med blott 3 poäng. Och detta i den absolut sämsta omgången av Eurovision jag någonsin har bevittnat.
- 2004 Knut Anders Sørum – High, 24 – 3
Ännu en sistaplats och trepoängare.
- 2017 Jowst – Grab the Moment, 10 – 158
Astrist soultechnolåt med gubbe i hatt som obegripligt nog lyckades komma på topp-tio. Det är väl jag som inte hänger med längre…