Det blev inte riktig den etno- och egna språks-våg jag hade hoppats på efter Jamalas seger förra året. Däremot blev det en “kvinna med dramatisk ballad, som kramar ur det yttersta av sin röst”-våg. Det gör dessvärre att alla dessa bidrag tenderar att ta ut varandra, och kvar står en italiensk pajas, en flummig portugis och en svensk kavajsnubbe med perfekta pressveck. Men nu ska vi inte gå händelserna i förväg. Först semifinaler. Och startfältet är strålande!
Semifinal 1
01 Sverige, Robin Bengtsson – I Can’t Go On
Svenska bedömare vill gärna göra gällande att Robin sticker ut i sörjan av balladtjejer, men sanningen är väl att han trots ett utmärkt slagläge inte lyckas med just det. Det är grått och slätstruket – ja, som ett par Dressman-byxor. Final lär det blir ändå, eftersom Sverige är en musikalisk maktfaktor i Eurovision-kretsar. Sedan får Robin snarast kämpa om att slå namnen Stjernbergs fjortondeplats från 2013.
02 Georgien, Tamara Gachechiladze – Keep the Faith
Tjej med dramatisk ballad. Årets trend. Det kommer fler… och mycket bättre.
03 Australien, Isaiah – Don’t Come Easy
Australien har snabbt etablerat sig som en stormakt i Eurovision. Femma och tvåa på två försök. Möjligen kan Alexander Rybaks lillebror Isaiah rida på den auran av framgång, men den här låten är verkligen en trist soulbagatell som inte borde ha med toppen att göra.
04 Albanien, Lindita – World
Om jag hade varit folk och jury hade Lindita varit storfavorit. Visserligen svämmar fältet över av den här typen av kvinnliga artister med dramatiska ballader, men Lindita är bäst och säkrast av dem alla. Men… i den riktiga världen kämpar hon på gränsen till en finalplats.
05 Belgien, Blanche – City Lights
När alla andra balladtjejer i årets fält tar i för fullt blås och försöker överträffa varandra i gapiga crescendon har Blanche en djup och stillsam röst, nästan sövande. Det gör att hon sticker ut så kraftigt att det till och med glunkas om segerchanser. Refrängen påminner för övrigt kraftigt om Broder Daniels Shoreline.
06 Montenegro, Slavko Kalezić – Space
Slavko har en imponerande hårfläta, det måste man ge honom. Synd bara att hans låt känns minst lika lång och stel.
07 Finland, Norma John – Blackbird
Årets fågelsång. Eller snarare pausfågel. Det är jättevackert, och jätte-jättetråkigt. Norma lyckas inte alls skapa samma atmosfär som Anouk 2013, eller ens Melodifestivalkopian Ellen Benediksson 2014.
08 Azerbaijan, Dihaj – Skeletons
Azerbaijan har gjort sig kända för att satsa högt och säkert. I år är inget undantag. Det här är dramatisk pop med snärtig refräng och Dihaj gillar att sticka ut. Numret är udda, med bland annat en man med hästhuvud ståendes på en stege. Finalplatsen är given, men annars tror jag inte att det är Azerbaijans år i år.
09 Portugal, Salvador Sobral – Amar Pelos Dois
Storfavorit bakom Italien. Det går inte att tycka illa om Salvador. Men jag kommer så nära det går. Det här är outsägligt smörigt och lamt, även om den skygge Salvador gestikulerar och sprudlar känsla i varje fras. Åk hem till 70-talet!
10 Grekland, Demy – This is Love
Det är på många sätt klassisk Eurovision-pop. Stillsam vers exploderar i en lättuggad refräng. Den första låten jag fastnade för, men sedan hände det inte mycket mer.
11 Polen, Kasia Moś – Flashlight
Studioversionen av låten är en dramatisk popballad av högsta klass. Dessvärre spelar Kasia över grovt och artikulerar livet ur låten. Hon har en bra röst, men släpper den långt bortom kontroll.
12 Moldavien, Sunstroke Project – Hey Mamma
Årets tjatigaste låt, på gränsen till det uthärdliga. Jag har inget emot saxofon, tvärtom, men här lyckas Sunstroke Projekt inte alls upprepa den sköna eurodancekänslan från Run Away 2010.
13 Island, Svala – Paper
Papper kan vara vassa, det vet vi alla av bitter erfarenhet, men här hettar det inte till alls. I den här konkurrensen får en isländsk finalplats betraktas som både orimlig och direkt oönskad.
14 Tjeckien, Martina Bárta – My Turn
Tjej med ballad. Dramatiken är det dock inte mycket bevänt med här. Det är snarare lite svalt jazzigt. Sådana här låtar gödslades tävlingen med på 90-talet. De var inte särskilt roliga då heller.
15 Cypern, Hovig – Gravity
Det är ganska hög medelnivå på bidragen i år. Hovig är ett exempel. En helt okej poplåt (av vår egen G:son), med en ganska skaplig refräng. Ändå är det stor risk att det inte räcker till för final.
16 Armenien, Artsvik – Fly With Me
Ett av årets mest svårbedömda bidrag. Tjej med dramatisk ballad, ja. Men samtidigt med betydligt grövre etnoinslag och udda rytmer än i något annat bidrag. Påminner mest om förra årets vinnare, vilket sällan brukar vara en fördel. Något svag avslutning. Trots det tillhör den de topptippade och bör förstås ta sig till final.
17 Slovenien, Omar Naber – On My Way
En kille med ballad. Där ser man. Den är okej och ligger på gränsen till en finalplats. Den har dock ingen potential att växa därifrån.
18 Lettland, Triana Park – Line
Risken finns att den här tröttsamma bagatelldiskolåten lyckas ta en finalplats från någon mer värdig. Lettland brukar ha den retfulla egenheten i Eurovision.
Till final: Sverige, Australien, Albanien, Belgien, Azerbaijan, Portugal, Grekland, Polen, Cypern och Armenien.
Semifinal 2
01 Serbien, Tijana Bogićević – In Too Deep
Katy Perry-pop av enklaste, glättigaste sort. Effektivt, men i tristaste laget. Det lär bli final, men de som påstår att Tijana kommer att slåss i toppen har sannolikt underskattat resten av startfältet.
02 Österrike, Nathan Trent – Running On Air
Den här låten har jag lyssnat på minst fyra gånger, där varje gång känts som om jag aldrig hört den förut. Eller hundra gånger förut. Vad jag försöker uttrycka är att den är som gjord för pissepaus och därmed har hamnat lite för tidigt i fältet.
03 F.Y.R. Makedonien, Jana Burčeska – Dance Alone
Jana skulle kunna vara årets Bulgarien, låten som blommar ut sent till en storfavorit. Det är egentligen en ordinär men effektiv klubblåt, som inte bara via titeln påminner om Robyn, men just tack vare det lite lättsammare och fartigare inslaget sticker den ut.
04 Malta, Claudia Faniello – Breathlessly
Tjej med (hm… nåja) dramatisk ballad. Claudia gör väl inte direkt bort sig, men får se sig totalt överkörd i den här genren.
05 Rumänien, Ilinca ft. Alex Florea – Yodel It!
Det här kommer du att älska eller hata. Ärtig joddeltjej i duett med slö rapkille. Jag älskar det. Faktum är att det här är anledningen till varför jag älskar Eurovision. Galet medryckande! Final… snälla!
06 Nederländerna, OG3NE – Lights and Shadows
Tre (hör och häpna!) tjejer med ballad. Snygg stämsång i countrystuk. Riktigt bra, men lite för lättviktigt för att på allvar blanda sig i toppstriden.
07 Ungern, Joci Pápai – Origo
Ungern utmanar Armenien i etnogenren. Det är skapligt och hedervärt, men det vill inte riktigt lyfta. När det skulle behövts en storslagen etnokaskad kommer i stället ett slött rapparti.
08 Danmark, Anja – Where I Am
Jag älskar den! Och inser motvilligt att den knappast kommer att hamna ens på topp-tio. Men den här sköna Jennifer Brown-popen är i alla fall given i final. I en rättvis värld hade den varit en segerkandidat.
09 Irland, Brendan Murray – Dying to Try
Är det Frans som har inspirerat alla dessa unga killar tro? Brendan är charmig med sin pojkröst och har en låt som säkert hade slagit på 90-talet, men här räcker den inte till.
10 San Marino, Valentina Monetta & Jimmie Wilson – Spirit of the Night
Valentina Monettas ihärdighet som Eurovision-deltagare (fjärde gången på sex år) har gjort henne till fanfavorit. Den här låten sticker ut med sin simpla, medryckande stil. Men trots detta blir det otroligt svårt att nå final.
11 Kroatien, Jacques Houdek – My Friend
Soulig balladkille i duett med operasnubbe. Det hade kunnat vara dramatiskt och svulstigt, men låten är för hopplöst grå och saknar all form av medryckande eller växande element.
12 Norge, JOWST – Grab the Moment
Norge står för årets hemskaste bidrag, näst efter Italien. Jag fixar helt enkelt inte lättviktig soulpop med tjatiga refränger.
13 Schweiz, Timebelle – Apollo
En tjej med dramatisk ballad. Ännu en av dessa nästan perfekt snickrade och framförda poplåtarna som hade kunnat vinna en år när det inte svämmat över av just den sorten.
14 Vitryssland, Naviband – Story of My Life
Årets gladaste bidrag (i viss konkurrens med Rumänien) och tillika det flummigaste. Charmigt framfört, men lite för lättviktig refräng för att det ska kunna utmana om en finalplats.
15 Bulgarien, Kristian Kostov – Beautiful Mess
Kristian nämns bland favoriterna med den här korsningen mellan etnopop och pojkbandsballad. Det är en stensäker poplåt och finalplatsen är förstås given.
16 Litauen, Fusedmarc – Rain of Revolution
Litauen och jag har sällan varit kompatibla i Eurovision. De radar upp genomusla bidrag som påfallande ofta lyckas ta sig till final. Det här är inget undantag. Gapigt och kantigt. Udda, visst, men inte på ett bra sätt.
17 Estland, Koit Toome & Laura – Verona
Duetterna är inte lika vanliga i år, men här har vi en. En låt om att gå vilse på semestertrippen. Den är lika kul som det låter.
18 Israel, IMRI – I Feel Alive
Den som har enormt tålamod kan se fram emot ett litet etnoinslag efter två minuter. Det är dock inte värt det…
Till final: Serbien, F.Y.R. Makedonien, Rumänien, Nederländerna, Danmark, Irland, Norge, Schweiz, Bulgarien och Litauen.
Finalklara
Ukraina, O.Torvald – Time
Som vanligt gör värdlandet allt som står i dess makt för att slippa arrangera tävlingen två år i rad. Ukraina lär inte ligga i farozonen. Det här är visserligen tävlingens enda rocklåt, men den är obarmhärtigt usel.
Italien, Francesco Gabbani – Occidentali’s Karma
Francesco är storfavoriternas storfavorit, vart du än vänder dig, från oddsetmakare till fans. Jag hatar det. Jag förstår inte det påstådda budskapet, jag ser inte charmen i dansaren i apdräkt. Francescos mustasch är ful. För mig är det bara trams.
Storbritannien, Lucie Jones – Never Give Up on You
För att bryta sin kräftgång och sticka ut lite extra i år satsar Storbritannien på en tjej med dramatisk ballad. Det är nästan synd om Lucie, för låten är jättebra och hon kramar verkligen ut varenda ton ur den. Men det räcker ändå inte till för en plats på övre halvan, särskilt inte som alla hennes största konkurrenter redan har fått etablera sig genom semifinalerna.
Spanien, Manel Navarro – Do It For Your Lover
Här har vi årets störiga trubadurkille, som möjligen kan tävla med Moldavien i tjatighet.
Tyskland, Levina – Perfect Life
Det är inget fel på vare sig Levina eller låten, tvärtom, det är tjusig pop av bästa radiosnitt. Men det är alldeles för ofarligt och uddlöst för att ha en chans att skapa uppmärksamhet på tre minuter.
Frankrike, Alma – Requiem
En av mina absoluta favoriter. Klassiskt franskt vemod i en mycket väl anrättad komposition, framfört av en säker Alma. Det brukar ju inte gå så bra när jag tippar fransk seger, så jag ligger lågt här…
Tisdagen bjöd på en på förhand nästan given utgång. Jag prickade utan problem in nio av tio finalister i mitt tips. Jag tror inte det har hänt innan. Det var endast Moldaviens spexiga saxofonist som gäckade min personliga favorit Albanien. Sällan har en semifinal varit så uppdelad och förutsägbar.
Har jag sett vinnaren? Kanske, men jag fick ingen sådan känsla som var ens i närheten av ståpälsen i “Molitva” 2007 eller “Only Teardrops” 2013. Portugal fick som förväntat mest lokalt bifall, tillsammans med (i finalen ofarliga) Moldavien. Bulgarien gav lite gåshud, men kanske ändå inte i vinnarnivå. Danmarks Anja sprakade, men inte på Emmelie de Forest-nivå. Sveriges Robin Bengtsson gav ärligt talat ett grått intryck. Belgiens topptippade Blache tog sig vidare utan att egentligen övertyga. Hon såg mest nervös ut.
Arrangemanget var fullt godkänt. Scenen absolut skitsnygg. Arenan okej invändigt, men lite småtrist placerad och med alldeles undermålig service när det gäller mat. Matköerna till de få ditkörda festivalvagnarna uppgick till trekvart.
Tävlingens slogan är alltså “Celebrate diversity”. Det firar ukrainarna genom att en av de tre unga, snygga, kavajklädda programledarmännen bar skägg. Heja! Tyvärr saknar killarna helt humor och inslagen från green room är hopplöst trista. Det som däremot förgyller är de förfilmade inslagen med nationalhjälten Verka Serduchka.
