Sött och charmigt, men ESC-material?
Då får vi se om Anna Bergendahl lyckas charma Europa på samma sätt som Alexander Rybak. Resultatet från Den internationella juryn gav sitt tydliga svar: nej. Så ni ”Sverige måste lyckas i Eurovisionfinalen”-kramare kan redan nu börja inrikta er på ännu en östkonspiratorisk besvikelse. Men man vet aldrig. Lyckades Island komma tvåa förra året med ett snarlikt nummer så kan även Bergendahl göra det.
Därmed inte sagt att Anna Bergendahl inte var näst bäst och det näst bästa Sverige hade att skicka. Det är så det är med det. Vi är inte bättre. Bäst var Salem al Fakir, men svenska folket var lite väl blödiga i sitt röstande och satsade på ung och söt (Bergendahl och Saade).
Vad Eric Saade gjorde där uppe i toppen är en gåta. Både Den internationella juryn och svenska folket föll tydligen för det tramset, medan den svenska juryn för en gångs skull visade god smak. Vad är det med folk och ”fel” Kempe-låt? Förra året hade Fredrik Kempe en vass vinnare, Sarah Dawn Finer och ”Moving On” och en slätstruken förlorare, Malena Ernman och ”La Voix”. Folket valde den senare. I år var det Saade som nästan vann och Peter Jöbacks starka ”Hollow” som mobbades ut.
Även Darin tog en ganska svårbegriplig fjärdeplats. Inte oväntat, då han förmodas ha trogna fans, men låten var verkligen blek i ljuset av de övriga bidragen. Men han kan alltid se fram emot sin nya karriär i Ryssland.
Jag trodde nog att Timoteij skulle dra hem betydligt starkare publikröster än 44 poäng. Vad som gick fel där är svårt att säga, men det var en tuff final och några måste offras.
Jessica Anderssons rutin räckte ända till en sjätteplats. Bra jobbat med en så ofarlig låt.
Tyvärr blev det närapå fiasko för Andreas Johnson. ”We Can Work It Out” växte till min favorit, men konkurrensen bland killar med lugna låtar blev för mäktig.
Ola gick oväntat bra i juryholmgången, men fick dessbättre inga publikröster för sitt övertända uppträdande.
En sak var i alla fall skön, och relativt enhällig. Pernilla Wahlgren hade inte här att göra.
Åter till segrarinnan. Anna Bergendahl gjorde egentligen ett mycket blekare framträdande än i deltävlingen. Av någon anledning hade någon övertalat henne att slipa bort sin keltiska accent, vilket bara gjorde det hela slätare. Amy McDonald-känslan passade verkligen låten. Men annars visade hon åter att hon är en stor artist i vardande. Frågan är om den lillgamla charmen räcker till när ESC-drakarna börjar spruta.
SVT måste skärpa sig på en punkt: resultatredovisning! I vilken idrottsgren som helst kan du direkt efter slutsignalen läsa en tabell eller resultatlista; i rutan, på text-TV och (förmodar jag?) på webben. Melodifestivalen har däremot blivit ett kvällstidningsprojekt. Här skall det blötas vem som gråter, vem som strippar på efterfesten, ges bildextra, läggas upp filmsnuttar från mellanakterna och, och, och… Men alla tycktes i vanlig ordning ha glömt en så simpel sak som resultatet.
Det kom aldrig upp i rutan, det kom inte upp på text-TV och på webben kom det först över en timme efter programmet upp en resultatlista – utan poäng. Den är fortfarande på söndag förmiddag inte kompletterad. Ibland undrar man om SVT ens själva har koll på hur det har gått. Under tiden hann Expressen publicera en totalt felaktig lista och det hjälper knappast någon, men jag förstår dem. Skall man behöva sitta och anteckna varje jurygruppoäng för hand för att få en korrekt slutställning? Så går det när sensationen skall säljas till varje pris.
Nåväl, nu börjar allvaret. Nu inleds scoutningen av Eurovision-bidragen till Oslo. Jag är riktigt sugen på en smärtsam balkanballad.
Inför finalen
Inför Andra chansen
Malmö
Göteborg
Sandviken
Örnsköldsvik
Inför Melodifestivalen 2010
