Optimalt utfall i Andra chansen
Eftersom jag ändå alltid har fel blev det inget förhandstips på Andra chansen. Vilket nog var lika bra det. Men resultatet skall förstås skärskådas.
Av alla usla möjligheter som gavs blev det i slutändan bästa möjliga utfall. Det var förstås perverst att de enda två internationellt slagkraftiga bidragen, BWO och Sarah Dawn Finer, skulle tvingas slå ut varandra, medan andra ”halvan” var harmlös från start till final.
Nu löste det dilemmat sig ändå, genom svenska folkets sällsynta förkärlek för klämkäck schlagerpop; Lili & Susie slog ut BWO redan i första rundan. Obegripligt (allvarligt talat – tänk er Lili & Susie i ESC!) men gott så tillvida att manegen krattades för Dawn Finer, som vann sin skrattmatch mot Scotts.
Hon gjorde också två mycket starka framträdanden, och förhoppningsvis har nu den ständigt växande låten hunnit sätta sig i sega svenska folkhem. Hoppet lever om en första Andra chansen-låt som går och vinner hela kalaset. Annars ser det dystert ut i finalfältet, som sagt.
Nedre halvans enda riktiga spänningsmoment var att få ut Amy Diamond. Det var inte angeläget nog att förnedra sig genom att rösta på piloterna, men dock. Det löste sig direkt, och det tackar jag för! Jag tackar också för följande länk som skickades mig och som räddade mig från ytterligare sömnlösa nätter. Nämligen 80-talslåten som pilotbrillorna har stulit: http://www.youtube.com/watch?v=FY2WxSNuU_8
Sen var det mer en formsak att af Ugglas slog ut både de där med alla namnen och pilotbrillorna. Inte för att jag gillade ”Snälla, snälla”, men den störde mig minst i sammanhanget och Caroline ser just snäll ut.
Bäst av allt var förstås att i och med att Dawn Finer och af Ugglas redan gått till final, så var Den internationella juryns val mellan Amy Diamond och Sofia. Att för andra gången samma kväll få se Amys ögon tindra av hopp var nästan för mycket skadeglädje för en i grunden snäll och empatisk medmänniska som undertecknad. Men hon har själv gett sig in i leken.
Valet måste ha varit givet och det gläder mig mycket att se Sofia i final. Inte för att jag tror det minsta att ett bidrag som svenska folket inte ens ansåg vara värt en plats bland de fem främsta i sin deltävling kommer att få någon framskjuten placering i finalen, men kul att ytterligare en bra låt är med förstås. Och kanske, kanske en liten tankeställare ändå till det alltför svenskt insnöade folket.
Å andra sidan igen. ”Alla” ÄR en bra låt, men den är inte svensk. Den är bara en kopia på vad som funkat i ESC de senaste fem-sex åren och som sådan skulle den närmast vara lite penibel att skicka, oavsett kvalitet. Jag tycker att vi skulle kunna klämma fram något som är kvalitativt, modernt, slagkraftigt OCH svenskt. Lite motsägelsefullt kanske i ett land där vi musikaliskt lever kvar i 90-talet som bäst och i schlagersammanhang snarare 70-talet.
Förutom de två favoritdamerna härifrån ser det mycket mörkt ut i finalen. Heat har inte växt. Alcazars låt är sämre än samtliga de haft med tidigare. Mollys låt saknar internationell tyngd. Emilias röst är för spröd för låten. Agnes känns inte som en vinnare. Det hemska är att av de åtta direktkvalificerade så är mina främsta hatobjekt EMD begåvade med den bästa låten. Det säger dock inte mer än att den i bästa fall är i klass med en ESC-flopp som ”Las Vegas”.
Otippbart i finalen
Fågelholken i Malmö
Bland stjärnor och kackerlackor i Leksand
Pinsamt och otäckt i Skellefteå
Snälla, snälla koppla ned mig - Melodifestivalen i Göteborg
Den svenska schlagerdöden
