Som vanligt har jag plöjt, eller snarare plågat, mig igenom årets topplistor fram och baklänges. Som vanligt till föga nytta. Det blir varken Fröken Snusk, Ed Sheeran eller Miss Li på min lista. Det här blir ett hopplock av hårdrock (mestadels), Eurovision, Så mycket bättre och… mer hårdrock. Men årets låtar är det, inte desto mindre.
Regeln för listan är en låt per artist. Låten i fråga ska ha släppts som singel eller på ett album under 2022.
- Amorphis – The Moon
“Halo” i sin helhet var en mindre besvikelse, men “The Moon” är det fullständigt lysande undantaget, som är helt komplett i sin kombination av vackra melodier, mörker och Tomi Joutsens imponerandeväxling mellan growl och lika känslofylld sång. Typisk nog kom närmaste utmanaren, “The Well”, inte ens med på albumet, utan släpptes separat senare under året. - Sabaton – Soldier of Heaven
Joakim Brodén har visat gång på gång att han kan skriva regelrätta hits, och nu har han fått till det igen. “Soldier of Heaven” har alla element som krävs för att fastna i spelloopen och hjärnan. Noterbart att både ettan och tvåan handlar om att vakta berg, bland annat. - Legions Of The Night – Who Will Believe in Me
Med en fenomenal sånginsats av den före detta Metalium-sångaren Henning Basse lyfter “Who Will Believe in Me” till progmetalhöjder vi inte skådat sedan Savatages dagar. En udda inledning på en annars varierad skiva. - Cornelia Jakobs – Hold Me Closer
En fjärdeplats i Eurovision upprepas på den här listan. Det överlägset bästa bidraget Sverige har skickat sedan åtminstone “Heroes” 2015. Kom ihåg att det var på håret att Cornelia alls fick åka, då svenska folket hade snöat in på Anders Bagge… - S10 – De Diepte
Även den från Eurovision. Nederländernas “De Diepte” är, förutom “Hold Me Closer”, den som levt kvar på mina Last.fm-listor långt efter Eurovision-säsongen. Udda och gripande låt, med Stien “S10” den Hollanders oerhört starka sångröst. - Civil War – Andersonville
Ibland blir mer mer. Som nu. Utan splittringen av Sabaton hade vi förstås inte haft även Civil War på topp-sex. Ja, vi hade sannolikt inte fått höra magiska “Andersonville” alls. Och… vilket fynd Kelly Sundown Carpenter är som Nils Patrik Johanssons ersättare. - Amon Amarth – Put Your Back Into the Oar
Märkligt nog vaskade Amon Amarth “Put Your Back Into the Oar” som singel och tog inte med den på albumet “The Great Heathen Army”. Ett misstag. Mäktig. - Dampf – Twiligth Eyes
E-type – förlåt, A-tron – kan fortfarande. Han har gjort ett modernt metalalbum med kombination av schlager och euroindustri, som legat och pyrt sedan han turnerade med Mikkey Dee på trummor för 20-talet år sedan. - Dark Funeral – When I’m Gone
Har ett gammalt övervintrat black metal-band gjort en av årets tio bästa låtar är det så. Här tar vi ingen notis om radiospelningar. “When I’m Gone” är ruskigt snygg. - Heat – One of Us
Här snackar vi schlagerrock så det stänker om det. Alla som undrar hur man skriver en rejäl refräng ska titta hit och lära! - Ronnie Atkins – Make It Count
Nästan i väl klämkäckaste “carpe diem”-broderi-laget, utan rätt kontext. Om man vet att Ronnie Atkins har obotlig lungcancer blir det i stället en väldigt stark text. - Joe Lynn Turner – Tortured Soul
Årets mest otippade var ändå att gubben Turner skulle kasta peruken och göra karriärens bästa släpp, med toppen i känslostarka “Tortured Soul”. - Crashdïet – We Die Hard
Sleazerockarna har borstat av sig skiten och gör numera trallvänlig schlagerrock av finaste snitt. Försök att inte tralla med! - Maja Francis – Beg Me
Maja lyste upp Så mycket bättre de dagar hon var med, med toppen i den här högst egna tolkningen av Nordmans “Be mig”. - Jethro Tull – Mine Is the Mountain
En låt som inte fullt lossnade förrän jag hörde den live. Då fastnade den desto djupare. - Dotter – Bon Voyage
En enkel popdänga, men inte desto mindre en full av giftiga krokar. - Kissin’ Dynamite – Gone for Good
Eftersom titelspåret från “Not the End of the Road” toppade förra årets lista som singelsläpp kan jag ju faktiskt lyfta fram en annan odödlig dänga från samma album, med klara Bon Jovi-vibbar. - Tungsten – Northern Lights
På ett aningen spretigt album lyser “Northern Lights” klarast och starkast. - Ghost – Griftwood
Ghost blandar och ger och det är inte allt som faller mig i smaken, men “Griftwood” är finurlig och har fastnat. - Chez Kane – I Just Want You
Den som vill uppleva 80-talet igen bör ge ett öra eller två till Chez Kane och hennes pastellrock. - The Halo Effect – Gateways
Årets hårdrocksalbum ska så klart vara representerat även på låtlistan. “Gateways” hade kunnat vara en In Flames- eller Dark Tranquillity-låt från millennieskiftet. - Fallen Sanctuary – Broken Dreams
Refrängstark och melodisk metal. - Gammal – Santiago
Lättsam popduo med kvalitet. - Avatarium – Death, Where Is Your Sting
Äntligen har Avatarium spetsat till sin grej. - Natali Felicia – Lies
Ledmotiv, hämtad från CMores “Bäckström”. - Arch Enemy – Poisoned Arrow
Kuriosa är att “Poisoned Arrow” är först den sjunde(!) videolåten från “Deceivers”. Snacka om jämnstarkt album. - Gathering Of Kings feat. One More Time – Feed You My Love
En oväntad comeback för 90-talstrion One More Time. - Rammstein – Adieu
Mäktig avslutningslåt på Ullevi i somras. - Candlemass – Scandinavian Gods
Tung, tyngre, Candlemass. - Stratovarius – Voice of Thunder
Stratovarius bästa på över 20 år. - Sarayasign – If Only for a Moment
Klassisk 80-talspastisch. - Dynazty – Instinct
Numera så pålitliga hitmakare att det bara är frågan om vilken låt som ska ta listplatsen. - Powerwolf – Sainted by the Storm
Ett singelsläpp som sopar matta med hela fjolårsalbumet (2021) “Call of the Wild”. - Alestorm – Under Blackened Banners
Även på ett blekare Alestorm-album finns det förstås guldkorn. - Battle Beast – Where Angels Fear to Fly
“Circus of Doom” är ett stabilt album med något färre hitkrokar än vi vant oss vid, men “Where Angels Fear to Fly” har fastnat bäst. - Warkings – Hellfire
Rivig power metal med growlkrydda. - Kreator – Strongest of the Strong
Pålitliga Kreator levererar tyska heavy metal-dängor på löpande band. - Andromache – Ela
En Eurovision-favorit, som dessvärre fallit lite i glömska sedan i våras. - Alexa – Wonderland
Den värdiga vinnaren av American Song Contest. - Johnossi – Anxious Angel
Låten är med på listan för andra året i rad. Men dock inte så mycket bättre än Maja Francis original. - In Victory – Here We Stand
Trallig och pampig power metal. - Liamoo – Bluffin
Jag halvsågade den i min genomgång inför Melodifestivalfinalen, men jag gör härmed avbön. Den har växt på mig. - Imagine Dragons – Bones
Bidrag från nästa generation, som jag köper. - Stryper – Near
De gulsvarta veteranerna har gjort ett av sina hårdaste album – då plockar jag balladen… - Vladana – Breathe
Ännu ett etnobidrag till Eurovision. Det närmaste en Balkan-ballad vi kom i år. - Wolf – The Ill-fated Mr. Mordrake
Lite udda låt, på ett bra sätt. - Thundermother – The Light in the Sky
Rakt och enkelt rockös. - Nadiiife – The Valley
Svalt och vackert. - Ronela Hajati – Sekret
Årets titel, raffig Balkan-etno från Eurovision. - Martin Garrix feat. JVKE – Hero
Svår att få ur skallen. - Alesso feat. Zara Larsson – Words
Jo men, den ska förstås vara med på listan. - Captain Black Beard – We’re the Forgiven
Bättre än Night Flight Orchestra. - Mia Dimsic – Guilty Pleasure
Så sant som titeln säger… - Def Leppard – Unbreakable
Mina tonårsidoler var årets största besvikelse, men “Unbreakable” funkar i alla fall. - Richard Marx – One Day Longer
En annan gammal idol, som har en mer undanskymd roll för mig idag. - Sven-Ingvars – En sista dag
Sven-Ingvars med Oscar Magnusson vid rodret har gått från rockband till visband. Gott så. - Treat – Home of the Brave
Klämkäckt. - Kalush Orchestra – Stefania
Årets Eurovision-vinnare klarar sig in på listan med en hårsmån, trots det erbarmliga rap-partiet. Visst sticker den ut och har festliga etnoinslag, men så överlägsen var den förstås inte. Politisk röstning mot den ryska Ukraina-invasionen tog över. - Systur – Með hækkandi sól
En låt som växte under själva finalen i Eurovision och efter.