Jag hoppas på många sätt att Danmark inte tar hem det i år igen. Dels för att de har årets mest irriterande låt. Dels för att de inte har förstått det här med en helhetsupplevelse.
Det är i och för sig imponerade vad de har lyckats göra inne i de rysligt fula B&W-hallerne. De har verkligen förvandlat ett par fula industribyggnader i betong till ett invändigt schlagerpalats. Scenen är snygg, ljus och ljud är klockrent och läktarna verkar hålla. Tevesändningarna från semifinalerna har flutit som smör i solsken.
Utanför är allt kaos. Det är uselt till obefintligt skyltat till “arenan”. Danskarna verkar resonera som så att om man lägger något längst ute på en halvö finns det ju bara en väg dit och tillbaka, så varför möda sig med att skylta den – eller till början av den från till exempel närmaste tunnelbanestation? Folk uppmanas redan på förhand att ta sig till arenan 2-3 timmar i förväg, eftersom det är så otillgängligt och förväntas bli publikproppar. De uppmanar publiken att sprida sig på bussar, båtar och cyklar eftersom alla inte beräknas kunna nå fram i tid annars.
Att gå ut (vilket jag oklokt valde för att undvika nämnda proppar) visar sig vara förenat med livsfara, då den nya gång- och cykelvägen plötsligt tar slut mitt i den värsta trafikproppen. Vägen dit är för övrigt ingen direkt upplevelse för finsmakare, längst hårt trafikerade, oändliga vägar, genom industriområden och charmlösa företagsbyar.
Väl framme är det tydligt skyltat vart VIP, press och andra personer av vikt ska ta vägen, men inte vanliga besökare. Efter viss förvirring blir vi invallade i en smal fålla och får köa i en halvtimme för att nå fram till biljettvisningen. Väl där går det lätt att smita förbi utan att visa biljetten, för här räckte fållorna inte till.
Den omtalade upplevelsen “Eurovision island”, som skulle kringgärda arenaområdet är en samling hamncontainrar och några snabbt hoprafsade festivalbarer. Det är fult, smutsigt och billigt. Eller, som danskarna väljer att kalla det, “rough”. Det hade fungerat utmärkt för en rockfestival, men vad gör man med barnen här på familjeföreställningarna?
Efter lite letande framgår det att barerna även serverar mat. Sunkig cateringmat ur lådor med oklart tillverkningsdatum. Själv vågar jag mig på en pulled pork-macka som varken var varm eller kall. Pastan är slut. Inget lagas på plats, inte minsta lilla hamburgerbrasseri.
Ingången till arenan är ett förtält och ett skynke. Väl förbi den slussen är det fortfarande inte skyltat, så med lite flyt i arrangemangsmissarna gled jag med strömmen, antagligen förbi någon sorts biljettkontroll, och hamnade i fanzone längst framme vid scenen i stället för långt upp på läktaren bakom densamma.
När jag jämför med att glida in med tåget direkt på Hyllie station och komma ut på ett festligt mattorg med närliggande shoppinggalleria och Malmö arena inom hundra meters räckhåll är det verkligen skilda världar. Gör om, gör rätt, danskj*vlar!