Finaltips Eurovision Song Contest 2017

Ångest. I teorin finns det fler än tio potentiella vinnare i startfältet. I praktiken kommer det att stå mellan storfavoriterna Portugal och Italien (eller som vi säger på ren svenska: Pest eller Kolera), med de enda tänkbara utmanarna i Bulgarien och Belgien (eller som vi säger: hoppet är det sista som överger människan).

IMG_3989

Men konstiga saker har hänt förut i Eurovision. Azerbaijan 2011. Även Österrike 2014 och Ukraina 2016 dök upp först sista veckan i förhandstipsen, samtidigt som storfavoriter föll tvärt, närmast i direktsändning. Förra året fegade jag ur i sista stund och drog till med storfavoriten Frankrike. Det blev platt fall. Jag gillade inte ens låten, som slutade på sjätteplats.

Bättre gick det 2015, då jag i total ovisshet satsade på den säkra hästen Sverige, som mycket riktigt vann på minsta gemensamma nämnare, trots att Ryssland och Italien varit mer förhandstippade. Det kommer inte Robin Bengtsson att upprepa i år. Knappast någon annan heller. Juryrösterna förhindrar också effektivt att det kommer någon helt otippad, typ Rumänien och tar hem hela kalaset. Lite synd. Tävlingen hade mått bra av mindre förutsägbarhet.

Har jag sett vinnaren i semifinalerna? Kanske, men jag fick ingen sådan känsla som var ens i närheten av ståpälsen i “Molitva” 2007 eller “Only Teardrops” 2013. Portugal fick som förväntat mest lokalt bifall, tillsammans med (i finalen ofarliga) Moldavien. Bulgarien gav lite gåshud, men kanske ändå inte i vinnarnivå. Danmarks Anja sprakade, men inte på Emmelie de Forest-nivå. Sveriges Robin Bengtsson gav ärligt talat ett grått intryck. Belgiens topptippade Blache tog sig vidare utan att egentligen övertyga. Hon såg mest nervös ut.

Då återstår tidigare megafavoriten Italien och min personliga preferens Frankrike, som ansluter direkt i finalen. Det brukar gå åt skogen när jag tippar Frankrike. Som förra året.

Så, efter en samlad expertanalys och bedömning blir det såhär, i förväntad slutordning… Eller?

1. Portugal, Salvador Sobral – Amar Pelos Dois
Andrahandsfavorit bakom Italien i hela spekulationsfasen, men har i sista stund gått om både hos fansen och hos spelbolagen. Det går inte att tycka illa om Salvador. Men jag kommer så nära det går. Det här är outsägligt smörigt och lamt, även om den skygge Salvador gestikulerar och sprudlar känsla i varje fras. Jag förblir stenhjärtat oberörd, även efter att ha sett det live. Åk hem till 70-talet! Eller var det 60-talet?

2. Italien, Francesco Gabbani – Occidentali’s Karma
Francesco har varit storfavoriternas storfavorit, vart du än vänt dig, från oddsmakare till fans. Men utan semifinalskjutsen har han plötsligt hamnat i skuggan av Portugals Salvador. För mig är det pest eller kolera. Jag förstår inte det påstådda budskapet. Jag ser inte charmen i dansaren i gorilladräkt. Francescos mustasch är ful. För mig är det bara trams. Dock har den tagit sig ett litet snäpp under repetitionerna. Och just som jag börjar förlika mig med att den ska vinna, så blir det kanske ändå inte så…
 (+1)

3. Bulgarien, Kristian Kostov – Beautiful Mess
Kristian nämns bland favoriterna med den här korsningen mellan etnopop och pojkbandsballad. Det är en stensäker poplåt och även om den unge Kristian darrade lite på rösten i semifinalen var han den enda som gav mig lätt gåshud. Han min personliga favorit av toppkandidaterna.
 (+1)

4. Belgien, Blanche – City Lights
När alla andra balladtjejer i årets fält tar i för fullt blås och försöker överträffa varandra i gapiga crescendon har Blanche en djup och stillsam röst, nästan sövande. Det gör att hon sticker ut så kraftigt att det till och med glunkas om segerchanser. Refrängen påminner för övrigt kraftigt om Broder Daniels Shoreline. Dock imponerade Blanche föga i semifinalen, där hon framstod som nervös och spretig. Här krävs det bättring om hon ska kunna utmana om segern!
 (-1)

5. Armenien, Artsvik – Fly With Me
Ett av årets mest svårbedömda bidrag. Tjej med dramatisk ballad, ja. Men samtidigt med betydligt grövre etnoinslag och udda rytmer än i något annat bidrag (Ungern undantagna). Påminner mest om förra årets vinnare, vilket sällan brukar vara en fördel. Något svag avslutning. Artsvik har funnits med i tipstoppen under lång tid, men har förvånansvärt nog sjunkit på slutet. Hon såg otroligt säker ut under semifinalen!

6. Frankrike, Alma – Requiem
En av mina absoluta favoriter. Klassiskt franskt vemod i en mycket väl anrättad komposition, med en medryckande refräng, framfört av en säker Alma. Repen ser bra ut, men den är förstås oprövad i skarpt läge. Det brukar ju inte gå så bra när jag tippar fransk seger, så jag ligger lågt här…

7. Rumänien, Ilinca ft. Alex Florea – Yodel It!
Det här kommer du att älska eller hata. Ärtig joddeltjej i duett med slö rapkille. Jag älskar det. Faktum är att det här är anledningen till varför jag älskar Eurovision. Galet medryckande! Kanonlåt!

8. Ungern, Joci Pápai – Origo
Ungern utmanar Armenien i etnogenren. Det är skapligt och hedervärt, men det vill inte riktigt lyfta. När det skulle behövts en storslagen etnokaskad kommer i stället ett slött rapparti. Joci höjde sig dock ett par snäpp med ett säkert och mycket vackert semifinalframträdande.
 (+2)

9. Danmark, Anja – Where I Am
Jag älskar den! Och inser motvilligt att den får kämpa för att ens hamna på topp-tio. Men i en rättvis värld hade den här sköna Jennifer Brown-popen varit en segerkandidat. Anja satsade allt i semifinalen och det sprakade om henne, bildligt och bokstavligt.

10. Nederländerna, OG3NE – Lights and Shadows
Tre (hör och häpna!) tjejer med ballad. Snygg stämsång i countrystuk. Riktigt bra, men lite för lättviktigt för att på allvar blanda sig i toppstriden.

11. Storbritannien, Lucie Jones – Never Give Up on You
För att bryta sin kräftgång och sticka ut lite extra i år satsar Storbritannien på en tjej med dramatisk ballad. Det är nästan synd om Lucie, för låten är jättebra och hon kramar verkligen ut varenda ton ur den och har en supersnygg ljusshow. Men det räcker ändå inte till för en plats på topp tio, särskilt inte som alla hennes största konkurrenter redan har fått etablera sig genom semifinalerna.

12. Grekland, Demy – This Is Love
Det är på många sätt klassisk Eurovision-pop. Stillsam vers exploderar i en lättuggad eurodiscorefräng. Den första låten jag fastnade för, men sedan hände det inte mycket mer under uppladdningslyssningarna. Demy gjorde ett bra nummer i semifinalen, även om rösten svajade en aning.

13. Sverige, Robin Bengtsson – I Can’t Go On
Svenska bedömare vill gärna göra gällande att Robin sticker ut i sörjan av balladtjejer, men sanningen är väl att han trots ett utmärkt slagläge inte lyckas med just det. Det är grått och slätstruket – ja, som ett par Dressman-byxor. Final blev det förstås, eftersom Sverige är en musikalisk maktfaktor i Eurovision-kretsar. Nu får Robin snarast kämpa om att slå namnen Stjernbergs fjortondeplats från 2013.

14. Australien, Isaiah – Don’t Come Easy
Australien har snabbt etablerat sig som en stormakt i Eurovision. Femma och tvåa på två försök. Möjligen kan Alexander Rybaks “lillebror” Isaiah rida på den auran av framgång, men den här låten är verkligen en trist soulbagatell som inte borde ha med toppen att göra.

15. Azerbaijan, Dihaj – Skeletons
Azerbaijan har gjort sig kända för att satsa högt och säkert. I år är inget undantag. Det här är dramatisk pop med snärtig refräng och Dihaj gillar att sticka ut. Numret är udda, med bland annat en man med hästhuvud ståendes på en stege. Men jag tror inte att det är Azerbaijans år i år.

16. Polen, Kasia Moś – Flashlight
Studioversionen av låten är en dramatisk popballad av högsta klass. Under repetitionerna har Kasia spelat över grovt och artikulerat livet ur låten. Hon har en bra röst, men släpper den långt bortom kontroll. I semifinalen hade hon dock åter tonat ner sitt framförande och det räckte till final.

17. Moldavien, Sunstroke Project – Hey Mamma
Årets tjatigaste låt, på gränsen till det uthärdliga. Jag har inget emot saxofon, tvärtom, men här lyckas Sunstroke Projekt inte alls upprepa den sköna eurodancekänslan från Run Away 2010. Dock en stor publikfavorit i arenan under semifinalen.

18. Kroatien, Jacques Houdek – My Friend
Soulig balladkille i duett med operasnubbe, båda imponerande förkroppsligade av Jacques. Det hade kunnat vara dramatiskt och svulstigt, men låten är för hopplöst grå och saknar all form av medryckande eller växande element.
 (+1)

19. Cypern, Hovig – Gravity
Det är ganska hög medelnivå på bidragen i år. Hovig är ett exempel. En helt okej poplåt (av vår egen G:son), med en ganska skaplig refräng. Ändå är det stor risk att den försvinner i mängden här.

20. Norge, JOWST – Grab the Moment
Norge står för årets hemskaste bidrag, näst efter Italien. Jag fixar helt enkelt inte lättviktig soulpop med tjatiga refränger.

21. Vitryssland, Naviband – Story of My Life
Årets gladaste bidrag (i viss konkurrens med Rumänien) och tillika det flummigaste. Charmigt framfört, men lite för lättviktig refräng för att det ska kunna utmana om en topplats. Populär i grannlandet Ukraina.

22. Israel, IMRI – I Feel Alive
Den som har enormt tålamod kan se fram emot ett litet etnoinslag efter två minuter. Det är dock inte värt det… Obegripligt finalavancemang.

23. Spanien, Manel Navarro – Do It For Your Lover
Här har vi årets störiga trubadurkille, som möjligen kan tävla med Moldavien i tjatighet, men i övrigt knappast kommer att lämna någon annat än oberörd.

24. Tyskland, Levina – Perfect Life
Det är inget fel på vare sig Levina eller låten, tvärtom, det är tjusig pop av bästa radiosnitt. Men det är alldeles för ofarligt och uddlöst för att ha en chans att skapa uppmärksamhet på tre minuter.

25. Österrike, Nathan Trent – Running On Air
Varje gång jag hör den här låten känns det som om jag aldrig hört den förut. Eller hundra gånger förut. Vad jag försöker uttrycka är att den är som gjord för pissepaus. Hur den hamnade i final är en gåta, men soul verkar gå hem – till viss gräns.

26. Ukraina, O.Torvald – Time
Som vanligt gör värdlandet allt som står i dess makt för att slippa arrangera tävlingen två år i rad. Ukraina lär inte ligga i farozonen. Det här är visserligen tävlingens enda rocklåt, men den är obarmhärtigt usel.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *