Fulfinal i Melodifestivalen

Jag har envist försvarat Melodifestivalen inför alla hatare och tvivlare med att “jo, men när det väl blir final brukar det vara helt okej ändå”. Och så har det varit tidigare. De bästa låtarna samlas (oftast), man vänjer sig vid vissa och favoriterna växer ytterligare. Men inte i år. I år har det aldrig lossnat, aldrig växt och inte samlats annat än halvdana b-låtar med mestadels c-artister.

Jämfört med förra årets final, där Robin Bengtsson utmanades av Nano, Mariette, Jon Henrik och Wiktoria är det här riktig kattskit. Vem som helst av de fyra hade vunnit här (ja, Mariette har ju teoretiskt sett chansen, men…)

Mendez kravlade sig vidare med en hårsmån, men på vägen förlorade vi två högkvalitativa bidrag i Kamferdrops och Dotter. Inte tillräckligt folkliga, uppenbarligen, men de stack ut. Annars fanns det egentligen inte så mycket att välja på.

Dock är jag folket innerligen tacksam att vi slapp Kicki Danielsson, Edward Blom och Jonas Gardell.

Till på köpet heter favoriten Benjamin Ingrosso… Om han sedan vinner? Nej, det tror jag faktiskt inte. Här kommer det där med folkligheten in igen och talar för John Lundvik, med Mendez som latinogubben i lådan.

Fulrecensioner

1. MendezEveryday 
Historiskt sett röstar inte folket fram ett så “osvenskt” bidrag att representera Sverige, tyvärr. För det här är en riktigt medryckande partylåt. En klar nackdel är förstås att Mendez träffar ungefär var tredje ton, men vad gör väl lite fulsång när det sprakar om resten!

2. RenaidaAll the Feels 
Renaida är en energibomb, har tryck i rösten och låten är väl skaplig, men att den skulle ha med toppstriden att göra förefaller osannolikt.

3. Martin AlmgrenA Bitter Lullaby 
En riktig godnattsång, perfekt att slänga på när John Blund har semester. Att den gick direkt till final är en gåta, men tydligen har Martin vunnit något annat musikprogram tidigare och kan väl tänkas ha sina fans sedan dess.

4. John LundvikMy Turn
My Turn 
var väl den enda låten som kändes stark under sin deltävling och som gav en viss vinnarkänsla när den gick till final. Problemet är bara att en vecka senare hade jag totalt glömt bort den. Det fanns inte ett spår i minnet. När finallåtarna “släpptes” igen återupptog jag bekantskapen – och visst är det en pampig bit, värd att representera Sverige. Jag landar ändå i att jag hoppas på det.

5. Jessica AnderssonParty Voice 
När artister som nästan bara är kända från Melodifestivalen är med för sjunde gången och beskriver sitt bidrag som “en modern poplåt” brukar det vara bäddat för fiasko och tårar. Riktigt så illa är det inte här, men “Party Voice” känns ändå på något sätt mossig. Och tårarna kan fortfarande bli verklighet.

6. LiamooLast Breath 
Liamoo andas inte topplacering direkt. Han gick vidare i brist på annat, inte på några egna kvaliteter. Att lyckas vara blekast i det här fältet är dock en bedrift i sig.

7. Samir & ViktorShuffla 
Jag inser att det egentligen inte säger något alls – men det här är Samir och Viktors bästa låt hittills. Om de någonsin ska tilltala en mognare publik än lågstadiebarn är det väl nu.

8. MarietteFor You 
Efter två fenomenala bidrag från Mariette blir det knappast tredje gången gillt med den här torra och refrängsvaga låten. Den växer visserligen något snäpp efter nötning, men det är som bekant inte hållbart i det här formatet. Med Mariette försvann det sista hoppet om att få ett riktigt tydligt vinnarbidrag i år.

9. Felix SandmanEvery Single Day 
Kvällstidningsnissarna Markus Larsson och Anders Nunstedt prettohyllar unisont den här bagatellballaden. Hade det stått mellan Felix och Rolandz hade jag röstat på Rolandz, allt för att reta “etablissemanget”…

10. MargaretIn My Cabana 
Margaret tog sig något snäpp i Andra chansen. Hon lär knappast blanda sig i toppstriden, i synnerhet inte sedan det brukar vara svårt för utländska artister att göra sig gällande i Melodifestivalen, men låten sätter sig på gott och ont.

11. Benjamin IngrossoDance You Off 
Jag antar att det är så här tortyrliknande dödsmetall låter för den som inte gillar dödsmetall. Jag hör bara ett enda långt pipigt ylande, utan melodi eller minnesvärd refräng. Ska det vara så?

12. RolandzFuldans 
Den internationella juryn lär ju effektivt blockera alla försök att proteströsta Rolandz till seger. Kanske vore det något att införa även i riksdagsvalet i höst? Det är en halvskön låt, men den är egentligen inte tillräckligt rolig för ett humorbidrag.

 

Jamen hur slutar det då?

  1. John Lundvik
  2. Mendez
  3. Benjamin Ingrosso
  4. Samir & Viktor
  5. Mariette
  6. Rolandz
  7. Martin Almgren
  8. Felix Sandman
  9. Renaida
  10. Margret
  11. Jessica Andersson
  12. Liamoo

Om programmet

Jag har ingen avvikande åsikt från alla andra tyckare (utom de i innersta kretsen på SVT) att programmet som sådant har varit katastrofalt i år, när det gäller manus och sidounderhållning. Sverige har gott om professionella programledare, så varför det nästan varje år måste vara artister som leder programmet är obegripligt. Den enda som klarat det steget fullt ut är Sanna Nielsen.

Lägg ner den idén och lägg framförallt ner programledarens fjantiga inledningsnummer, som bara tar upp tid. Är det svårt att fylla ut programtiden går det utmärkt att kapa densamma. “Nu KÖÖÖÖR vi… om en stund. Jag ska bara förhala det hela en stund till…”

Att det måste hända något när rösterna räknas är en annan sak, men även där behöver vi en stor dos nytänkande. “Så mycket bättre”-versionerna av gamla schlagerlåtar var kanske en bra idé på pappret, men resultaten har varit mer eller mindre bedrövliga. Man har helt enkelt grävt för långt bak i tiden.

När det gäller Fab Freddie har jag egentligen inget annat att tillägga än att det heter “oo-de-lally” och inget annat.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *