Inför finalen i Eurovision Song Contest 2018

eurovision2018Först tror alla på Israel i ett halvår, sedan ändrar alla sig till Cypern sista veckan. Plötsligt dyker det upp ett Sverige eller Australien från ingenstans och tar hem alla juryröster, detta till synes nyckfulla, handplockade maktfolk som ingen tycks ta med i beräkningen i sina tips. Välkommen till Eurovision.

Så svårt är det egentligen inte. Ser man till de senaste åren kommer jurygrupperna lyfta länder som Sverige, Norge, Nederländerna, Belgien, Australien, Storbritannien och Österrike – i praktiken västländer med en ganska standardiserad smak – och sänka alla bidrag som sticker ut från den mallen och “riskerar” att bli publikfavoriter, i år till exempel: Israel, Ungern och Tjeckien.

Det vet vi. Det svåra är att placera in bidrag som Cypern, Bulgarien, Estland och Italien på den skalan. De sticker ut, men inte tillräckligt för att “störa ordningen”. De är samtidigt inte tillräckligt med i gänget för att lyftas av juryn, bara flyta med så pass att ingen noterar nyanserna.

Ingen minns en fegis. Jag vill inget hellre än att stick ut hakan och påstå att mina favoriter Italien eller Bulgarien tar hem detta. Men de senaste åren har visat att vindarna oftast blåser rätt sista veckan. Det skulle innebära att Israel INTE vinner och att Cypern tar hem det.

Att länder som Sverige, Norge, Irland, Frankrike och Tyskland finns med i toppen av bettinglistorna ska tas med rejäla skopor salt. Västländerna dopar alltid dessa listor i en omfattning som inte ens jurygrupperna kan uppväga. Alltså, Cypern. Det är dags för lagom farlig, svenskskriven pop, som motvikt till de senaste årens mer pretentiösa vinnare.

01. Cypern, Eleni Foureira – Fuego
Cyprioterna – eller förlåt, svenskarna… har fått till en dunderskön discopoplåt med benäget etnostuk som har seglat upp sista veckan och bör kunna knipa en plats på pallen enligt alla förhandstips. Eleni gör ett eldigt framträdande, som för tankarna till Elena Paparizou. Men är inslaget för mainstream för att ta hem hela tävlingen? Kommer det att gå hem hos jurygrupperna?

02. Bulgarien, Equinox – Bones
För tredje året i rad tillhör Bulgarien mina benhårda favoriter i tävlingen. Det här är känslosam soulpop som verkligen sticker ut. Det kan med lite skjuts sista veckan räcka hela vägen – om folket har börjat tröttna på Israel. Framträdandet satte de perfekt i semifinalen, med mycket känsla och inlevelse.

03. Israel, Netta – Toy
Har en låt någonsin varit så förhandstippad som segrare? Netta har snart 25 miljoner visningar på youtube och har tippats som överlägsen etta av både oddsmakare och fans – fram till sista veckan. Och det är nu det gäller… Vi ska minnas att även Ryssland 2016 och Italien 2017 var stora favoriter fram till veckan innan tävlingen, men föll tungt. Frågan är om Netta levererar, eller om folk redan har hunnit tröttna på hennes kacklande rap? Framträdandet i semifinalen var faktiskt inte helt övertygande. Det var inte seger i blicken – snarare orimliga förväntningar. Låten sticker absolut ut, Netta har en helt egen stil och refrängen kan du inte glömma även om du lobotomerar dig efter finalen. Men, som sagt… med favoritskap hinner det också byggas upp ett motstånd och när finalen börjar står alla på noll. Inte minst viktigt – kommer jurygrupperna verkligen att rösta på detta?

04. Estland, Elina Nechayeva – La Forza
Trea på oddslistorna, fyra hos Eurovision-fansen inför veckan. Elina är en av dem som rent av kan utmana om en seger. “La Forza” är ruskigt vacker. Men operasång har inte precis rosat Eurovision-marknaden tidigare, med undantag för de italienska knuttarna 2015. Minns Malena Ernmans fiasko 2009 och Frankrikes dito 2011. Otroligt snyggt nummer, med ljusspel på en gigantisk klänning.

05. Litauen, Ieva Zasimauskaitė – When We’re Old
En sockersöt pianoballad om livslång kärlek. Ieva sällar sig till dem som har gett sin låt en helt ny dimension genom ett fantastiskt framförande på scenen. Hade jag fått se framträdandet innan semifinalen hade jag inte lämnat den utanför final.
 (+1)

06. Italien, Ermal Meta e Fabrizio Moro – Non Mi Avete Fatto Niente
I fjol hade Italien tagit ut segern i förskott, men slutade på en neslig sjätteplats. Kan de göra en omvänd resa i år? Den lättrallade låten, framförd med patenterat italienskt rasp, är inte riktigt med i förhandssnacket, men har all potential att växa till en topplacering. En semifinalspelning hade gjort den gott, i en perfekt värld…

07. Spanien, Amaia y Alfred – Tu Canción
Den här urgulliga spanska duon passerade i skrivande stund precis 6 miljoner visningar på youtube, vilket gör dem till klar tvåa efter överlägsna Israel. Med i förhandssnacket, utan att vara absolut favorit. Kanske den låt som spinner vidare mest på fjolårets vinnarstil.

08. Portugal, Cláudia Pascoal – O Jardim
“O Jardim” gick mig totalt förbi tills jag såg att den låg trea hos Eurovision-fansen. Det är en väldigt fin och lite utstickande låt. Bastarden till förra årets segerbidrag, om man vill. Men har den en verklig chans att utmana om segern? Nej, det tror jag inte. Sedan Irlands 90-tal har blixten inte slagit ner två gånger på samma ställe.

09. Frankrike, Madame Monsieur – Mercy
Typiskt franskt på alla sätt. En modern, sval poplåt med en duktig sångerska. Men det har gått lite knackigt för fransoserna de senaste åren, trots att de oftast får goda vitsord och odds så blir de aldrig riktigt med i den absoluta toppstriden.

10. Tjeckien, Mikolas Josef – Lie to Me
Charmören Mikolas måste vara Tjeckiens mest favorittippade bidrag någonsin. Småstörig soulpop med trumpet, som lär mala Benjamin till Denniskorv i finalen.

11. Moldavien, DoReDoS – My Lucky Day
Klämmig etnodisco som är svår att värja sig emot, men som också låter som något vi har hört i Eurovision ungefär vartannat år sedan Sydösteuropa gjorde entré i tävlingen. Oförtjänt lågt skattad av Eurovision-fansen.

12. Norge, Alexander Rybak – That’s How You Write a Song
Vinnaren från 2009 återvänder med en fullkomligt vedervärdigt hurtig jazzpoplåt. Populär hos bookmakers, men inte lika hyllad av Eurovision-fansen. Favoritskapet är ett luftslott, som på sin höjd kan infrias av jurygruppernas ryggkliande.

13. Österrike, Cesár Sampson – Nobody But You
Den här effektiva (svensktillverkade) soulpopen är definitivt med och slåss om en plats på den övre halvan, men knappast mer än så. Cesár såg lite nervös ut i semifinalen.

14. Sverige, Benjamin Ingrosso – Dance You Off
Benjamin kunde dansa sig lycklig över att ha hamnat i den ursvaga andra semifinalen. För en gångs skull nämns inte ens Sverige bland favoriterna (förutom i huvudena på statstelevisionens kommentatorer – så kallat dubbeltänk).

15. Nederländerna, Waylon – Outlaw In ‘Em
Nederländerna har efter åratal av kräftgång gått till att bli en pålitlig toppspelare, även om segern saknas i modern tid. Den här country-/sydstatsrocken knep en lätt finalplats, men är lite för lättviktig för att kunna roffa åt sig någon topp-tio-placering.

16. Australien, Jessica Mauboy – We Got Love
Australien skickade en hopplöst trist radiopoplåt 2016. Kom tvåa. Australien skickar samma hopplöst trista radiopoplåt 2018. Nämns inte över huvud taget bland segerkandidaterna. Ibland är livets och Eurovisions vägar outgrundliga. Men jurypoäng lär det som vanligt bli till Australien.

17. Ungern, AWS – Viszlát Nyár
Energi utan melodi. Varför måste det vara samma gapiga punkrock från öst så fort någon vågar bryta rockvallen i Eurovision? Dock brukar det av någon märklig anledning alltid fungera. Svältföddheten på rock verkar suga åt sig allt som andas lite attityd. Growlpartiet mot slutet kan vara det hårdaste vi hört i Eurovision någonsin.

18. Danmark, Rasmussen – Higher Ground
Rasmussens vindpinade vikingapop sticker ut precis lagom mycket och sällade sig snabbt till mina personliga favoriter. Sången svajade mer än seglen på scenen i semifinalen. Det krävs mer av Rasmussen i finalen för att hamna på övre halvan.
 (-1)

19. Finland, Saara Aalto – Monsters
Finland knep en finalplats i hård konkurrens, trots att Saara Aalto slirade betänkligt på tonerna under första halvan av låten. I finalfältet tillhör den inte favoriterna.

20. Albanien, Eugent Bushpepa – Mall
Bushpepa överraskade i semifinalen och tog sig till final på sin starka röst. Den tröttrockiga låten är det dock inte mycket bevänt med, och i finalen blir den kanonmat.
 (+1)

21. Irland, Ryan O’Shaughnessy – Together
Den här Boyzone/Westlife-balladen hade antagligen gett Irland ännu en seger på 90-talet, men det är tack och lov andra tider nu. Ofattbart finalavancemang, om inte folk har röstat enbart på att två killar håller hand i bakgrunden. Ett billigt trick.

22. Tyskland, Michael Schulte – You Let Me Walk Alone
Grattis till årets mest givna pissepaus. Det här försöket att göra Eurovision av (den i sig obegripliga) topplistehypen Ed Sheeran faller platt och blir pannkaka, med mycket, mycket sliskig sirap.

23. Slovenien, Lea Sirk – Hvala, ne!
Lea överraskade stort och knep en finalplats mot alla odds. Det var inte helt oförtjänt, då hon gjorde ett ytterst stabilt nummer på scenen, trots att låten i ärlighetens namn var en av de svagare i hela tävlingen.
 (+2)

24. Ukraina, Melovin – Under the Ladder
Melovin och hans eldfängda nummer är så ofantligt mycket bättre än vad själva låten är. Final blev det, men väl där får väl potentialen anses vara uppfylld.

25. Serbien, Sanja Ilić & Balkanika – Nova Deca
Det är positivt att etnon sakta är på väg att ta sig tillbaka efter ett par mer popdominerade år (Ukrainas seger 2016 till trots). Fast det här lyfter helt enkelt aldrig. Överraskande finalavancemang, tyvärr på bekostnad av broderlandet Montenegro.

26. Storbritannien, SuRie – Storm
Jag lider nästan lite med Storbritannien, som varje år skickar vad de säkert anser är en helt okej poplåt, men som varje år drunknar totalt i mycket bättre bidrag i samma genre. Fast förankring i botten för den här lätta brisen alltså.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *