Category Archives: Rosa

Av stjärnor, för stjärnor – Eurovision Song Contest 2016

Spontant känns startfältet i Eurovision Song Contest i Globen, Stockholm, aningen ljummare än förra året. Var är min Balkanballad? Var är humorn? Var är hatobjekten? Var är den givna vinnaren? Men visst finns det gott om bra musik och jag vet förstås av erfarenhet att framträdandena i semifinalerna kommer att ställa allt på spets. Då faller några ifrån och andra stärker sina odds dramatiskt. Jag hoppas fortfarande på Israel, även om jag verkar ensam om det…

eurovision2016

Semifinal 1

01 Finland, Sandhja – Sing It Away
Årets trend presenterar sig direkt: R&B. Sandhjas tjatiga bagatell tillhör dock inte startfältets främsta i genren och får kämpa för att nå en finalplats.

02 Grekland, Argo – Utopian Land
Ett av ytterst få bidrag med genuina etnoinslag i år. Kryddat med en refräng som sätter sig växer den här låten snabbt till en en favorit. Given finalplats.

03 Moldavien, Lidia Isac – Falling Stars
Ett skolboksexempel på den typ av danslåtar som frekventerat ESC sedan ett par årtionden tillbaka. Men visst, det finns värre exemplar.

04 Ungern, Freddie – Pioneer
Freddie nämns bland favoriterna, men den här låten är helt enkelt för seg för att nå hela vägen till toppen. Final bör det väl bli dock.

05 Kroatien, Nina Kraljić – Lighthouse
Kroatien har skickat Irlands bidrag i år. En unik och stark poplåt med distinkt refräng och lätta etnoinslag.

06 Nederländerna, Douwe Bob – Slow Down
Det är risk för att holländarnas inbromsning går hela vägen till en powernap.

07 Armenien, Iveta Mukuchyan – LoveWave
Jag får ge den att det är en suggestiv och udda poplåt. Men Ivetas ylande är svårt att omfamna helhjärtat.

08 San Marino, Serhat – I Didn’t Know
Om du inte somnade under Nederländernas bidrag får du en ny chans nu. Det här är gubbsoul när den är som sömnigast.

09 Ryssland, Sergey Lazarev – You Are the Only One
Ryssland hör återigen till favoriterna. Det är förvisso en klockren poplåt, men förra året hade den fått kämpa för en plats på topp-tio. Nu nämns den som segerkandidat. Men så var det det här med Rysslands politiska impopularitet förstås…

10 Tjeckien, Gabriela Gunčíková – I Stand
En kraftfull ballad som borde räcka till final. Den sticker inte ut i stil, men i kvalitet och i Gabrielas kraftfulla röst.

11 Cypern, Minus One – Alter Ego
Årets rockbidrag med dancebeat i refrängen och funkbas. Det sitter som en blodig mygga i nacken en varm sommardag.

12 Österrike, ZOË – Loin d’ici
Österrike överraskar med en gammal fransk schlager. Otroligt charmigt och catchigt, lite tjatigt och förstås hopplöst förlegat.

13 Estland, Jüri Pootsmann – Play
Det finns de som nämner Jüri bland favoriterna. Det är svårt att se vad de har hittat i den stele och falsksjungande estländaren. Det kan knappast vara låten de vurmar för heller…

14 Azerbaijan, Samra – Miracle
Azerbaijan har förstås satsat svenskt som vanligt. Det är samma kompetenta idolpop som alltid. Lite trist, men som alltid i topp.

15 Montenegro, Highway – The Real Thing
Highway är en korsning av Depeche Mode och Korn. Udda, inte minst i sammanhanget, men skrämmande dåligt.

16 Island, Greta Salóme – Hear Them Calling
Greta är tillbaka i Eurovision (minns snygga “Never Forget” tillsammans med Jonsi 2012!) Det här är en udda men svårflirtad låt, med ett snyggt framträdande. Kan landa lite hur som helst, utom i den absoluta toppen.

17 Bosnien & Herzegovina, Dalal & Deen feat. Ana Rucner and Jala – Ljubav Je
Bosnien gör comeback i tävlingen och slår på med både etno och rap. Dessvärre hänger det inte alls ihop. Årets botten?

18 Malta, Ira Losco – Walk on Water
Hur var det nu med R&B-trenden? Jo, här dyker den upp igen. Inte heller Malta tillhör de framstående inslagen.

Till final: Grekland, Moldavien, Ungern, Kroatien, Ryssland, Tjeckien, Cypern, Estland, Azerbaijan och Island.

Semifinal 2

01 Lettland, Justs – Heartbeat
“Heartbeat” är en låt byggd på elektroniska beats och Justs starka sång. Det räcker inte för att få till något slagkraftigt genom rutan på tre minuter.

02 Polen, Michał Szpak – Color of Your Life
En väldigt klassisk Eurovision-ballad, men det ska inte ses som något negativt. Låten växer och Michal gör den säkert.

03 Schweiz, Rykka – The Last of Our Kind
Schweiz svar på Emmelie de Forest sjunger halva låten sittandes på knä. Oförargligt, men det lyfter aldrig längre än när Rykka reser sig till stående.

04 Israel, Hovi Star – Made of Stars
Israels Oscar Zia har återanvänt den gamla vinnarmelodin “Molitva” (2007). Det blir en helt magisk ballad med ett budskap som borde gå hem i Eurovision: Vi är alla gjorda av stjärnor. För mig en vinnare, men den har legat lågt i förhandstipsen.

05 Vitryssland, IVAN – Help You Fly
Ivan dansar naken med vargar och har en väldigt trallvänlig, effektiv poplåt till sin hjälp. Om det hade varit något mer politiskt korrekt land än Vitryssland som hade presenterat detta hade det varit en toppkandidat. Nu blir det i bästa fall en sällsynt finalplats för Vitryssland.

06 Serbien, Sanja Vučić ZAA – Goodbye (Shelter)
Amy Winehouse går igen i serbiska Sanja. Hon spelar över kraftigt i sin roll och försöker desperat skaka dramatik i en bagatellartad låt.

07 Irland, Nicky Byrne – Sunlight
Irland slår på stort och skickar det största pojkbandsnamn de har, efter Ronan Keating: Nicky Byrne från Westlife. De hade lika gärna kunnat skicka Bono själv, för låten är dessvärre hopplöst anonym.

08 F.Y.R. Makedonien, Kaliopi – Dona
Kaliopi står för det traditionella, det konservativa, i årets startfält. Bara en sådan sak som att sjunga på modersmålet… Charmigt, men chanslöst.

09 Litauen, Donny Montell – I’ve Been Waiting for This Night
Litauens svar på Danny: Donny. En stadig poplåt med explosiv refräng, som mycket väl kan bära till final.

10 Australien, Dami Im – Sound of Silence
Australien tar plats som en ordinarie deltagare och spänner musklerna med en tjusig poplåt. Tippas hålla till i toppen, och det finns ingen anledning att betvivla det. Given finalplats.

11 Slovenien, ManuElla – Blue and Red
Sloveniens egna Taylor Swift, ManuElla levererar effektiv countrypop med allsångswail och bör ta sig till final utan större åthävor.

12 Bulgarien, Poli Genova – If Love Was a Crime
Det är lite Ace Wilder över “If Love Was a Crime” – låten känns avig vid fösta lyssningen, men i längden är det precis det som är styrkan. Frågan är om längden hinner komma fram på tre minuter?

13 Danmark, Lighthouse X – Soldiers of Love
Danskar brukar inte tveka att sticka ut i andra sammanhang, men i Eurovision är de allt som oftast färglösa och slätstrukna. Den här pojkbandstrion är närmast provocerande grå och oförargliga.

14 UkrainaJamala – 1944
Det här är svårt, ändå favorittippat av diverse mer pretentiösa bedömare. Det handlar om andra världskriget, och är känslosamt och suggestivt framfört av Jamala. Jag lutar ändå åt att det är för allvarligt och icke-melodiöst för sammanhanget.

15 Norge, Agnete – Icebreaker
Norge börjar tillhöra de mer pålitliga leverantörerna av effektiv pop i Eurovision. Agnete bryter isen effektfullt och tempohöjningen i refrängen sitter som en smäck.

16 Georgien, Nika Kocharov and Young Georgian Lolitaz – Midnight Gold
Udda. Det får man ge det. Punk och elektro, lite indie. Men tävlar med Bosnien i uselhet.

17 Albanien, Eneda Tarifa – Fairytale
Vad är det med Albanien och pretentiösa gaphalsar? Det här är så jobbigt att det säkert går till final. Jag klarar knappt av att genomlida tre minuter.

18 Belgien, Laura Tesoro – What’s the Pressure
Det börjar lovande, med ett schysst beat, men faller platt i refrängen. Synd, men Belgien och jag får nog behålla vår frostiga Eurovision-relation ett tag till…

Till final: Israel, Vitryssland, Irland, Litauen, Australien, Slovenien, Bulgarien, Ukraina, Norge och Albanien.

Final

Frankrike, Amir – J’ai cherché
Amir är storfavorit. Det var väl bara att blunda och peka för att ta någon ur högen. Låten är en glättig R&B-bagatell, med Robin Stjernberg-ylande. Jag hoppas innerligt att det blir favoritfall på den.

Tyskland, Jamie-Lee – Ghost
Det var synd att tyskarna ratade Tobias Sammet’s Avantasia. Det var ett bidrag som hade kunnat sticka ut i tävlingen, med en rutinerad underhållare på scenen. Jamie-Lee är ett mer osäkert kort, likt Lena för sex år sedan. Då fungerade det med oskuldsfull charm, men tveksamt om det går igen. Låten är dock välsmidd och växer för varje gång. Synd bara att den inte får chansen att kvala in i en semifinal. Det hade den behövt för att få vind i seglen.

Italien, Francesca Michielin – No Degree of Separation
Det är en förbaskat snygg låt och Francesca har precis rätt darr och rasp på rösten för att göra den optimal rättvisa. Men den sticker inte ut tillräckligt för att bli vinnarkandidat.

Spanien, Barei – Say Yay!
Det är studsigt och glatt, med tillhörande dans och allt. Barei har en kraftfull röst och kommer att sätta detta säkert. Men lite för flåsigt för att bli riktigt farligt.

Sverige, Frans – If I Were Sorry
Som vanligt är det svårast att bedöma låten som du har följt något längre än de övriga och sett hur den fungerar i autentisk miljö. Blygt och avskalat. Det kan fungera, ett år då publiken har tröttnat på flådigt och sprakande, lex Lena. Jag ställer mig dock tveksam till om det här är ett sådant år. Sorry Frans.

Storbritannien, Joe and Jake – You’re Not Alone
Storbritannien kan verkligen inte ta detta på allvar.

Grattis Frans!

Det fanns en tid då du inte ens hade hört en ton av låtarna inför Melodifestivalens enda deltävling – finalen. Och det var för den delen inte du som bestämde vem som skulle vinna heller. Det gjorde jurygrupper som suttit inlåsta hela dagen och lyssnat på låtarna för att inte störas av omvärlden i sitt beslut. De fick inte ens se artisterna framträda. Ja, så minns jag det i alla fall…

Nu är det inte så. Idag vet vi redan vem som ska vinna. Det ser vi genom antal spelningar på Spotify, genom omröstningar på nätet, genom publikröster på genrepet och genom spelbolagens odds. Frans vinner alltså. Frans är söt. Alla gillar Frans. Spänningen är med andra ord i botten och att försöka sig på att göra ett experttips är meningslöst. Men jag ska göra minsta möjliga insats och ge er traditionsenliga betyg på låtarna.

1. PanetozHåll om mig hårt
Glatt, tralligt och skuttigt. Det går inte att tycka illa om, men inte heller att fullt älska. Behövs i det lite stela och svårmodiga finalfältet.

2. Lisa AjaxMy Heart Wants Me Dead
En okej låt som dock försvinner totalt i mängden av precis samma genre av låtar.

3. David LindgrenWe Are Your Tomorrow
Helt ärligt. Jag har inte hört den. Jag känner inte någon som helst nyfikenhet efter att lyssna på den. Om den ens påminner om Lindgrens tidigare aerobicspass är det helt enkelt inget för mig. Det är heller ingen annan som pratar om den. Finalens “äldste” är också den minst intressanta.

4. SaRahaKizunguzungu
Outhärdligt tjatig. Att den slog ut Isas kanonlåt – årets bästa – i Andra chansen gör inte precis att du genomlider den med lättare sinne.

5. Oscar ZiaHuman
Kanske den snyggaste finallåten. Jag spelar den gärna på Spotify. Men aningen för “Heroes”-aktig för att fungera hela vägen i år.

6. Ace WilderDon’t Worry
När en artist faller på något sorts målsnöre brukar publiken sympatirösta vid nästa tillfälle, trots en oftast sämre låt. Men Ace frångår den regeln och blir en mittfältare den här gången. Refrängen håller helt enkelt inte.

7. Robin BengtssonConstellation Prize
Min personliga favorit i finalfältet. Det sticker ut precis lagom. Munspelet kryddar. Refrängen sitter. Borde vinna i en rättvis värld.

8. Molly SandénYouniverse
Den utmålades som vinnare på förhand, men blev en lätt besvikelse. Både låten och Molly är för bleka för att utmana om segern.

9. Boris RenéPut Your Love on Me
Jag har svårt för genren, även om Boris gör den med stil – komplett med hatt och allt. Åtminstone slipper vi Albin & Mattias.

10. FransIf I Were Sorry
Det är en trevlig låt och Frans tafatthet är förstås oemotståndlig. Den är sannolikt helt ofarlig i Eurovision och det är väl precis så det ska vara på hemmaplan, för att inte riskera att få arrangera två år i rad.

11. WiktoriaSave Me
Countryvibbarna sticker ut lite, framträdandet är fräckt, men refrängen sänker helheten till ljummet.

12. Samir & ViktorBada nakna
Pausunderhållningen börjar tidigt i år.

Månsterfinal i Eurovision Song Contest

estoniaFörra året vann en artist med skägg och långklänning. Tvåa kom en duett. Trea en balladtjej. Därför ser vi i år duett på duett där män med skägg sjunger ballader med kvinnor i långklänning. Eller bara långklänningar. Eller bara skägg. Eller bara duetter. Eller… bara ballader. Och så några få avstickare, såsom Måns (som i och för sig har skäggstubb han också).

I år är det inte svårt att tippa – det är omöjligt. Förra året såg jag inte vinnaren (ska villigt erkännas) och tog då den enkla vägen ut och tippade Sverige. Det sket sig. Gör jag samma misstag igen? Skillnaden den här gången är att det snarare är 13 vinnarkandidater än ingen, i ett av de starkaste finalfälten någonsin. Trots att det är sparsmakat med upptempo, etno och humor.

1. Sverige, Måns Zelmerlöw – Heroes
Måns har varit storfavorit rakt igenom. Det brukar förvisso Sveriges bidrag vara bland förståsigpåare och vadslagningsfirmor, för att alltsom oftast visa sig överskattade i den allmänna folkopinionen. Men den här gången är det annorlunda. Eller? Har folk tröttnat redan på förhand? Nej, Snygg-Måns ligger i vinnarspår, med en låt som hittat den minsta gemensamma nämnaren hos en stor publik. Vinner han gör han det på 7:or och 8:or, inte 12:or. Skägg, om än av glesare art.

2. Ryssland, Polina Gagarina – A Million Voices
Långklänning de luxe. Eurovision ska inte vara politik, men av någon anledning känns det alltid lite skenheligt när just Ryssland gång på gång framför låtar om fred och kärlek. Annars är det för all del en fin bit, med en stark körrefräng. Från en ganska anonym tillvaro inför Eurovision har Polina farit upp som en raket i och med sitt sprakande framförande i semifinalen och tillhör plötsligt segerkandidaterna. Kommer att dra många tolvor från öst.
 (+2)

3. Estland, Elina Born & Stig Rästa – Goodbye to Yesterday
En av de absoluta favoriterna, både för mig personligen och i alla förhandssnack. Briljant duett av ett karismatiskt par, med lagom dos sött och salt pop och en lättfångad melodi. Rösterna. Blickarna. Stig och Elinas enda problem är egentligen att det är trångt i toppen.

4. Italien, Il Volo – Grande Amore
De tre snygga tenorerna tillhör storfavoriterna med sin pompösa ballad. Och visst sprakar det om numret. De kommer säkert att leverera en topplacering, även om operabidrag har haft en tendens att överskattas i tävlingen tidigare. Vi minns alla Frankrikes praktfiasko, när förhandsfavoriten Amaury Vassili inte ens tog en plats på övre halvan 2011. Två av tre med ytterst diskreta 90-talsskägg vägs upp av den tredjes orangea glasögon.
 (+1)

5. Spanien, Edurne – Amanecer
Långklänning. Jag var länge oberörd av Edurnes ylande. Men den senaste veckan har det lossnat och den blir definitivt att räkna med. Starkast av de klassiska långklänningsballaderna och ett eldigt scennummer.
 (+2)

6. Serbien, Bojana Stamenov – Beauty Never Lies
Långklänning. Bojana har en stark pipa, ett viktigt budskap och en hyfsad låt. Hyfsad räckte till publikfavorit i semifinalen, men knappast för att övertyga juryhalvan av rösterna.

7. Australien, Guy Sebastian – Tonight Again
Kul med Eurovision-tokiga Australien i lineupen, men debutlåten lämnar en del övrigt att önska. Precis den typen av klämkäck soul som alltid är representerad men som alltid har floppat. Nu talas det ändå en hel del om Guy i kreddkretsarna och en del juryröster lär det förstås bli. Det ska ändå inte räcka till topp fem.

8. Norge, Rørland & Debrah Scarlett – A Monster Like Me
Norges duett växer sig till närmast perfektion. Det är trollbindande och ödesmättat. Rørland och Debrah är ett perfekt “par”, vars karaktärsstinna röster lyfter varandra och melodin. Skägg och långklänning är förstås givna ingredienser. Men hur tänkte de med det avskalade scennumret? Det gör tyvärr att de försvinner bort i konkurrensen.

9. Belgien, Loïc Nottet – Rhythm Inside
Belgien har inte precis fångat mitt hjärta historiskt sett i den här tävlingen. Här släpper de fram en ofattbart störig artist, med ett ego större än Justin Biebers keps och en lika ofattbart störig låt. Loïc har röst och skäggväxt som en tolvåring. Det finns en överhängande risk att det lyckas…

10. Montenegro, Knez – Adio
Årets enda Balkanballad. Årets enda renodlade etnoinslag. Det borgar nästan uteslutande för kvalitet, såväl som ett gediget grundunderlag av öströster. Knez kniper en plats på topp-tio. Trots pipskägg från 90-talet.

11. Israel, Nadav Guedj – Golden Boy
Årets partylåt bryter av lite mot alla ballader och sorgetyngda duetter. Jag hatar den innerligt de första fem gångerna, men smälter sakta inför det faktum att den faktiskt tillför något närmast unikt i årets fält. Fart och glädje.
 (+1)

12. Azerbaijan, Elnur Huseynov – Hour of the Wolf
Elnur är ett skägg. Azerbaijan lär som vanligt ha sitt mystiska wild card till övre halvan, även om det här långt ifrån sticker ut bland alla liknande nummer.

13. Slovenien, Maraaya – Here for You
Jag konstaterade förra året att Slovenien inte är ett vinnarland. Det lär ställas på sin spets i år, då de har fått till ett bidrag som inte ens behöver en minut för att sitta. Sångerskan Marjetka har en också röst som fångar uppmärksamhet. (Den förste kvällstidningsjournalist som jämför med Britney Spears får stå i skamvrån!) Men från att ha varit favoritomtalade tidigt i processen har Maraaya fallit längre och längre ner på listorna och idag är det egentligen ingen som nämner dem bland favoriterna. Det värsta är att jag också har tröttnat en aning.
 (-1)

14. Rumänien, Voltaj – De La Capat/All Over Again
En gripande historia om föräldrar som tvingas lämna sina barn kvar i Rumänien när de söker jobb utomlands. De klämmer ut det mesta av sin låt och även om jag gärna vill uppmuntra sång på egna språket fungerar det allra bäst i slutet, med refrängen på engelska.

15. Georgien, Nina Sublatti – Warrior
Nina vann krigarprinsesskampen mot Malta. Trots en sämre låt. Hon gör det helt enkelt ruskigt bra på scenen. Det här sticker ut på alla sätt och vis och tar poäng på det.

16. Polen, Monika Kuszyńska – In the Name of Love
En långklänning. I rullstol. I sin oskuldsfullhet i bjärt kontrast till Polens porriga comebackbidrag förra året. En av de bättre balladerna.

17. Frankrike, Lisa Angell – N’oubliez Pas
Den franska balladtanten är tillbaka! Saknad av ingen utom Jostein Pedersen (den där norrmannen som var med i “Inför Eurovision”-programmen för många år sedan). Oerhört svårplacerad.

18. Ungern, Boggie – Wars for Nothing
Ungern står ofta för integritet och särprägel i Eurovision. Inte sällan premieras de för just det. Den här lågmälda, akustiska melodin är stark i sin enkelhet. Tyvärr också lätt att glömma bort i stridens hetta.

19. Albanien, Elhaida Dani – I’m Alive
En av oändligt många profillösa ballader i årets tävling. Elhaida gör sitt bästa, men har egentligen inget att jobba med som sticker ut. Långklänning.

20. Österrike, The Makemakes – I Am Yours
Skägg. Och hatt. Soulballad som kommer som en befrielse. För just nu börjar du känna att det trycker på i blåsan, att ostbågarna börjar ta slut eller att en kopp kaffe hade behövts för att höja koffeinnivån inför resten av kvällen.

21. Storbritannien, Electro Velvet – Still in Love With You
Ett uppswing för 30-talsretroelektro. Charmig och svårdissad duett, utan chans att sniffa på en topplacering.

22. Cypern, John Karayiannis – One Thing I Should Have Done
Ett skägg. Med gitarrballad. Eller, Cyperns svar på Richard Marx. Det håller kvalitet, utan att ha chans på övre halvan.

23. Armenien, Genealogy – Face the Shadow
Pretentiös soulballad vars vers är för sval och vars refräng påminner för mycket om Portugal 1988. Rörigt nummer vars finalavancemang överraskade.

24. Grekland, Maria Elena Kyriakou – One Last Breath
Långklänning. Den här balladen är likblek och Maria Elena gapar sig andlös. Att den tog sig till final talar snarast för första semifinalens svaghet än den här låtens storhet.

25. Lettland, Aminata – Love Injected
Ha öronskydden redo, för här kommer årets pipigaste gaphals med en av alla ballader, kryddad med några malplacerade slumpmässiga syntljud. Och långklänning, förstås. Hur den kom till final är en gåta.

26. Tyskland, Ann Sophie – Black Smoke
Efter ett par mindre lyckade år försöker tyskarna kopiera hela konceptet kring succén med Lena (2010). Problemet är bara att du snarare blir rädd för Ann Sophies styltiga gapande än charmad Lena-style.

27. Litauen, Monika Linkytė & Vaidas Baumila – This Time
En av många duetter, men knappast den som berör. Monika och Vaidas räcker helt enkelt inte till i den här mördande konkurrensen. Överraskande finalbiljett, men här tar det roliga stopp.

En soffliggare som gjort sin plikt

I tisdags på plats i Wiener Stadthalle, igår hemma i soffan med iPad och hörlurar. Världarna har knappast varit mer skilda…

soffliggare

Jag säger det igen: Oj, vad ruskigt mycket bättre den andra semifinalen var! Norge, Sverige, Montenegro, Slovenien, Israel och förstås (*snark*) Azerbaijan slåss alla om en plats på topp-tio i finalen.

Mina personliga favoriter Tjeckien och Schweiz imponerade stort, men åkte ändå ut så det visslade om det. Det slog gnistor om det tjeckiska paret och Melanie René som haft det kämpigt under repetitionerna satte plötsligt allt på plats – men utan belöning. Irländska Molly blev också orättvist avhyst. Tyvärr på bekostnad av att riktigt mediokra bidrag från Lettland och Litauen gick vidare (varför går alla baltländerna alltid till final – ett av Eurovisions stora mysterier). 

Norge är ett annat mysterium. Låten är fantastisk. Debrah och Mörland är fantastiska. Men…
(Arrangören): Vi har en fantastisk scen. Ni kan få den att se ut som vad som helst i vilken färgkombination som helst och hur levande som helst. De andra länderna har beställt träd, städer, berg, floder, blomsterängar och flygande streckgubbar. Hur vill ni ha ert nummer?
(Norge): Kan ni få den att lysa gult?
(Arrangören): Ja…?
(Norge): Kempegrejt!

Nu ska jag sova på det slutgiltiga finaltipset. Just nu står det mellan Sverige, Ryssland och Spanien. Och Italien. Men helst inte Australien. Och så är förstås Estland, Norge, Montenegro, Israel, Slovenien, Serbien och Azerbaijan med som starka utmanare. Någon favorit faller alltid bort. Och någon helt oväntad tar sig alltid upp på topp-fem (aldrig någon jag gillar, dock). Sverige är alltid lite överskattade. Ja, ni fattar…

Krig och fred i Wien

Det kluriga med Eurovision är att trots månader av promotion, där artisterna reser runt och framför sina låtar och gör intervjuer, trots påkostade musikvideor och klockrena studioversioner är det slutligen på scenen i arenan det avgörs. Det är där den falsksjungande avslöjas och avfärdas utan pardon. Det är där det går att lyfta en i grunden “hyfsad” låt till ren magi med ett sprakande nummer.

Gagarina veckans raket

Det senare gjorde Rysslands Polina Gagarina. På tre minuter gick hon från relativt anonym tio-i-topp-kandidat till segerkandidat på allas läppar. I sin änglaskrud sjöng hon om fred på jorden så att till och med jag blev tårögd. Från den här semifinalen tar hon med sig Estland och omåttligt publikpopulära Serbien till tio-i-topp. De övriga sju får dessvärre finna sig i att bli utfyllnad i finalen. Inklusive Georgiens krigarprinsessa Nina Sublatti, som egentligen stod för en ännu större bragd än Gagarina, när hon drog sin hopplösa låt till final med ett enormt taggat nummer.

Resultatet var annars ganska odramatiskt. Skönt att slippa det danska juniordansbandet i final. Synd att finnarnas oslagbara spelglädje inte räckte till. Låten i sig var förstås inte mycket att luta sig emot. Synd på nederländska Trijntjes klämmiga “Walk Alone”, trots att hon i alla sina klädbyten landade i en obegriplig ballongsparkdräkt (jo, Eurovision handlar också trots allt lite om ytan). Och synd på Moldaviens busiga energiknippe. Trist också att tre sega ballader fick platserna i stället: Armenien, Grekland och Albanien. Men inget av detta förändrar på något sätt utgången i finalen.

Eurovision tillbaka i civilisationen

Slutligen är det skönt med ett Eurovision-arrangemang som äger rum i en stadskärna, i en riktig arena, med riktiga förbindelser och riktig logistik anpassad efter antalet besökare. Vi lägger därmed fjolårets danska halvfiasko – i en betongsugga långt ute i hamnen, bortom all normal kontakt med staden och med enorma köer – bakom oss och konstaterar en gång för alla vad som krävs. Fortfarande är dock Malmöarrangemanget helt överlägset av de tre senaste. Eurovision Village i Wien lämnade en del att önska. Det hade gått att göra mer än en scen, ett par matstånd och turistinformation. Arrangemanget i Stadthalle var dock prickfritt och scenen magnifik.

Eurovision Village framför rådhuset
Eurovision Village framför rådhuset
IMG_0617[1]
Utanför Stadthalle
Framför scenen
Framför scenen

 

Mina betyg på samtliga 40 bidrag.

Eurovision: Revanschen – Finalmissarna ni inte minns

Under uppladdningen inför årets Eurovision har jag roat mig med att plocka ut 20 låtar som aldrig tog sig till final (sedan de TV-sända semifinalerna infördes 2004). De flesta var faktiskt inte ens nära. Ändå tycker jag att just de här förtjänar en plats i Eurovision: Revanschen. Ni som bara tittar på finalen vet inte var ni missar! Många godbitar kommer aldrig så långt, eftersom De Fem “stora” ska beredas varsin ofta musikaliskt oförtjänt plats.

1. Island 2007: Eirikur Haukson – Valentine Lost (plats: 13 – poäng: 77 – poäng som krävdes: 91)
Eirikur har en brokig karriär som kombinerad hårdrocks- och schlagersångare och var det tyngsta offret i Dödens semifinal 2007. Det var sista året med bara en semifinal, där endast 10 av 28 låtar gick vidare. Mer än hälften av finalbidragen redan var direktkvalificerade, antingen via plånboken eller baserat på förra årets resultat. En vacker rockballad som sätter sig direkt och tillhör mina absoluta Eurovision-favoriter totalt sett genom tiderna. Men kanske saknades lite extra glöd i framförandet?

2. Sverige 2010: Anna Bergendahl – This Is My Life (11 – 62 – 67)
Inte ett dugg patriotiskt tycker jag att Sveriges hittills enda finalmiss är en av våra bästa låtar på denna sidan millennieskiftet, ironiskt nog. Det skilde fem poäng för Anna till en finalplats som hon var väl värd, trots att 2010 var ett riktigt tjej-med-ballad-år.

3. Polen 2006: Ich Troje – Follow My Heart (11 – 70 – 76)
En låt vars refräng är omöjlig att få ut huvudet och ett framträdande som har ALLT: rappande snubbe i publiken, sångare med illgrönt hår och gigantiska axelvaddar, sångerska med guldmask och bröllopssläp, Carolafläkt… Kanske är Michal (Den Gröne) lite väl intim med frun Anna, men intet öga är torrt när vi förstår varför.

4. Cypern 2007: Evridiki – Comme ci, comme ca (15 – 65 – 91)
Ännu ett starkt bidrag från 2007. En effektiv och pulserande dancelåt med smäckrefräng. Rutinerade Evridiki sjunger som en gudinna.

5. Island 2005: Selma – If I Had Your Love (16 – 52 – 85)
Selma gick från tvåa 1999 till finalmiss med bred marginal 2005. Ännu en närmast perfekt snickrad dance-/poplåt med refräng som kommer för att stanna. Kanske var framträdandet i tamaste laget?

6. Israel 2014: Mei Finegold – Same Heart (14 – 19 – 52)
Mei slog alla på fingrarna förra året med sin galet djupa och starka röst. Energin i låten och framträdandet är enorm, men det räckte inte längre än till näst sist plats i semifinalen. Skandal!

7. Slovenien 2012: Eva Boto – Verjanem (17 – 31 – 45)
Också Eva kom näst sist i sin semifinal, även om det var ovanligt jämnt poängmässigt. Detta trots att hon sjunger skiten ur den här vackra powerballaden.

8. San Marino 2013: Valentina Monetta – Crisalide (Vola) (11 – 47 – 63)
Möjligen hade folk svårt att ta Valentina på allvar efter den makalöst usla Facebook-låten 2012, men hon kan sjunga också! En riktigt klassisk sydeuropeisk ballad som exploderar i en popfinal. Valentina fick tredje gången gillt retroaktiv utdelning med finalplats 2014, trots en då något sämre låt.

9. Kroatien 2010: Feminnem – Lako Je Sve (13 – 33 – 67)
Jag är svag för den här sortens ballader. Det är inte en Balkanballad som så, men ändå en typisk ballad från Balkan, om ni förstår… Precis som Eva Botos ovan. Trippel benchock räckte inte för Feminnem.

10. Israel 2007: Teapacks – Push the Button (24 – 17 – 91)
En oförglömlig, politisk och energisk punkpoplåt med humor i texten och tryck i framförandet. Men 2007 var som sagt Dödens semifinal och det var inte många som tryckte på knappen för Teapacks.

11. Vitryssland 2011: Anastasia Vinnikova – I Love Belarus (14 – 45 – 54)
Att framföra en hyllningslåt till Europas sista(?) diktatur är kanske inte helt politiskt korrekt. Men vilken låt! Kanske den bästa etnopoplåten sedan Ruslana vann 2004. Lyssna en gång och du älskar glatt Vitryssland resten av dagen…

12. Malta 2007: Olivia Lewis – Vertigo (25 – 15 – 91)
Medelhavsrytmer och vacker, dramatisk pop. Förmodligen Maltas bästa bidrag någonsin. Men så var det tyvärr 2007 och hela 76 poäng från final…

13. Vitryssland 2009: Petr Elfimov – Eyes That Never Lie (13 – 25 – 67)
Gitarren sätter ribban direkt och in kommer… Runars vitryske tvilling i sliskig vit kostym. Den rockiga melodin är helt sagolik, men någon final var det förstås aldrig tal om.

14. Slovakien 2011: Twins – I’m Still Alive (13 – 48 – 54)
Visst, det är oförargligt och sticker kanske inte ut tillräckligt, men de slovakiska tvillingarna ligger fortfarande kvar i spellistan efter fyra år, till skillnad från detta årets azerbajdzjanska vinnarlåt.

15. Finland 2005: Geir Rönning – Why? (18 – 50 – 85)
En bra låt och en bra sångare är inte alltid tillräckligt i Eurovision. Det gäller att ruska om på de korta tre minuter du har till förfogande. Det gör inte Geir (vilket Finland drog lärdom av till nästa år genom att skicka Lordi). Men ger man honom en andra chans sätter det sig.

16. Albanien 2006: Luiz Ejlli – Zjarr e ftothë (14 – 58 – 76)
Klämmig etnopop med dansande gubbar i albanska folkdräkter och säckpipesolo. Det är den här typen av låtar som gör Eurovision alldeles, alldeles underbart.

17. Slovenien 2006: Anžej Dežan – Mr. Nobody (16 – 49 – 76)
Normalt sett avskyr jag den här typen av strandraggarpop, men även jag har mina svaga stunder. Med rätt refräng kan jag svälja vad som helst.

18. Cypern 2008: Evdokia Kadi – Femme Fatale (15 – 36 – 67)
Ännu en kitschig “därför älskar jag Eurovision”-låt. Extremt cypriotiskt, med män som dansar på knä.

19. Slovenien 2009: Quartissimo & Martina Majerle – Love Symphony (16 – 14 – 66)
En nästan instrumental låt, kombinerad av stråkar och dancerytmer. När Martina väl uppenbarar sig på slutet hade väl folk tappat tålamodet. Men den förtjänar ändå att bli ihågkommen.

20. Andorra 2005: Maian van de Wal – La Mirada Interior (23 – 27 – 85)
Förlåt. Jag kan inte förklara detta. Alls. Den har bara levt kvar. Jag antar att jag är ganska ensam i världen om att uppskatta den här typen av kitschig etnopop i Eurovision.

 

Läs mer: Betyg på alla låtar inför Eurovision 2015

A månster like me – Inför Eurovision 2015

Förra året vann kombinationen skägg och långklänning. Det har satt sina avtryck på årets tävling, milt uttryckt. Det är många skägg och många långklänningar, om än inte samtidigt. Du kommer snabbt in i mönstret: långklänning med ballad, skägg med ballad eller långklänning OCH skägg i duett.

Semifinal 1

Startfältet i semifinal 1 är klart svagare än det i tvåan och till på köpet en låt kortare. Det öppnar för skrällar i båda.

01 Moldavien, Eduard Romanyuta – I Want Your Love
En studsig poplåt, med lagom mycket stöld för att den ska bli så där irriterande bekant direkt. Eduard kan rent av stjäla ett par hunkröster från Måns i en final.

02 Armenien, Genealogy – Face the Shadow
Pretentiös soul vars vers är för sval och vars refräng påminner för mycket om Portugal 1988.

03 Belgien, Loïc Nottet – Rhythm Inside
Belgien har inte precis fångat mitt hjärta historiskt sett i den här tävlingen. Här släpper de fram en ofattbart störig artist, med ett ego större än Justin Biebers keps och en ofattbart störig låt. Det finns en överhängande risk att det lyckas.

04 Nederländerna, Trijntje Oosterhuis – Walk Along
Nederländerna har efter år av kräftgång hämtat sig starkt de senaste två åren. Det här är ett litet bakslag. En banal poplåt, som vi hört förut och som inte tillför den originalitet som Anouk eller The Common Linnets gjorde. Den lever ändå, på Trijntjes charm och en envis refräng.

05 Finland, Pertti Kurikan Nimipäivät – Aina Mun Pitää
En punkpastej utan refräng. Fullständigt uruselt musikaliskt, på alla sätt och vis. Den kommer så klart att ta massor av poäng, både från anti-röstarna och från dem som tycker att det är lovvärt att släppa fram det här gänget i rampljuset. Det är det också förvisso, men i första hand är det som sagt riktigt dåligt. Årets ryska tanter, helt enkelt.

06 Grekland, Maria Elena Kyriakou – One Last Breath
Långklänning. Grekland kan och bör missa final för första gången (bortsett från de år de inte ställt upp i tävlingen alls). Den här balladen är likblek och Maria Elena gapar sig andlös.

07 Estland, Elina Born & Stig Rästa – Goodbye to Yesterday
En av de absoluta favoriterna, både för mig personligen och för toppstriden i en final. Briljant duett av ett karismatiskt par, med lagom dos sött och salt pop och en lättfångad melodi. Rösterna. Blickarna. Kan omöjligt missa final i den här svaga konkurrensen.

08 F.Y.R. Makedonien, Daniel Kajmakoski – Autumn Leaves
Diskret skägg. Funktionsduglig, men lite grådeppig poplåt. Kan hamna lite var som helst utom i topp.

09 Serbien, Bojana Stamenov – Beauty Never Lies
Långklänning. Bojana har en stark pipa, ett viktigt budskap och en hyfsad låt. Hyfsad räcker till final, men inte mycket mer.

10 Ungern, Boggie – Wars for Nothing
Ungern står ofta för integritet och särprägel i Eurovision. Inte sällan premieras de för just det. Den här lågmälda, akustiska melodin är stark i sin enkelhet.

11 Vitryssland, Uzari & Maimuna – Time
Fiolen till trots – det här är en högst ordinär popbagatell framförd av den gängse strandraggartypen. Med skägg.

12 Ryssland, Polina Gagarina – A Million Voices
Långklänning. Eurovision ska inte vara politik, men av någon anledning känns det alltid lite skenheligt när just Ryssland gång på gång framför låtar om fred och kärlek. Annars är det för all del en fin bit, med en stark körrefräng.

13 Danmark, Anti Social Media – The Way You Are
Otroligt danskt och käckt. Vilket jag har lika otroligt svårt för.

14 Albanien, Elhaida Dani – I’m Alive
En av oändligt många profillösa ballader i årets tävling. Elhaida gör sitt bästa, men har egentligen inget att jobba med som sticker ut. Oklar klädsel. Skulle kunna vara en långklänning.

15 Rumänien, Voltaj – De La Capat/All Over Again
En gripande historia om föräldrar som tvingas lämna sina barn kvar i Rumänien när de söker jobb utomlands. Om de får använda sina videoskärmar på scenen är det starkt, men låten står inte riktigt för sig själv.

16 Georgien, Nina Sublatti – Warrior
En av två krigarprinsessor i år. Det är inte helt lätt att hålla isär Georgiens och Maltas bidrag. Dramatiskt, utan att riktigt lyfta.

Till final: Moldavien, Belgien, Nederländerna, Finland, Estland, FYR Makedonien, Serbien, Ungern, Ryssland och Rumänien.

 

Semifinal 2

Måns bör naturligtvis, i kraft av sitt favoritskap till slutsegern, ha en enkel match till final. Men det här är också semifinalen som huserar nästan alla favoriter och det är upplagt för att någon kommer att falla redan här.

01 Litauen, Monika Linkytė & Vaidas Baumila – This Time
En av många duetter, men knappast den som berör. Monika och Vaidas räcker helt enkelt inte till i den här mördande konkurrensen. Definitivt skägg. Potentiell långklänning.

02 Irland, Molly Sterling – Playing With Numbers
I “Sikta mot stjärnorna” hade det här varit en klockren imitation av Jewel. Det är så likt, både i röst och låtstil att det är svårt att blunda och se Molly Sterling som en egen artist. Men bortsett från den lilla detaljen är det egentligen riktigt bra.

03 San Marino, Anita Simoncini & Michele Perniola – Chain of Lights
Ännu en duett. Den ligger och darrar på gränsen till final, men San Marino faller nog på konkurrensen och det sviktande grannlandsunderlaget. Michele har ännu inte fått skäggväxt. Oklart om Anita kompenserar med långklänning.

04 Montenegro, Knez – Adio
Årets enda Balkanballad. Det borgar nästan uteslutande för kvalitet, såväl som ett gediget röstunderlag. Knez kniper en finalplats. Trots pipskägg från 90-talet.

05 Malta, Amber – Warrior
Den andra krigarprinsessan. Precis som Georgiens bidrag är det dramatiskt utan att lyfta. Ambers röst är också lite för bräcklig för att övertyga.

06 Norge, Rørland & Debrah Scarlett – A Monster Like Me
Norges duett är ett nummer som växer sig till närmast perfektion. Det är trollbindande och ödesmättat. Rørland och Debrah är ett perfekt “par”, vars karaktärsstinna röster lyfter varandra och melodin. Skägg och långklänning är förstås givna ingredienser.

07 Portugal, Leonor Andrade – Há Um Mar Que Nos Separa
Obegripligt. Leonor försöker studsa och rocka loss till en låt som saknar alla tendenser till just studs och rock. Tyvärr håller inte hennes röst heller.

08 Tjeckien, Marta Jandová & Václav Noid Bárta – Hope Never Dies
Ännu en dramatisk duett, som säkert hade haft goda möjligheter om det inte vore för den lilla detaljen att Estland och Norge redan har snott alla röster i genren. Skägg och långklänning.

09 Israel, Nadav Guedj – Golden Boy
Årets partylåt bryter av lite mot alla ballader och sorgetyngda duetter. Jag hatar den innerligt de första fem gångerna, men smälter sakta inför det faktum att den faktiskt tillför något närmast unikt i årets fält.

10 Lettland, Aminata – Love Injected
Ha öronskydden redo, för här kommer årets pipigaste gaphals med en av alla ballader, kryddad med några malplacerade slumpmässiga syntljud. Och långklänning, förstås.

11 Azerbaijan, Elnur Huseynov – Hour of the Wolf
Elnur är ett skägg. Azerbaijan lär som vanligt ha sitt mystiska wild card till finalen, även om det här långt ifrån borde ha en chans på topplacering.

12 Island, Maria Olafs – Unbroken
Anonymt. Islands svar på Emmelie de Forrest har inte mycket att bidra med i den här församlingen, förutom en trendbrytande benchock!

13 Sverige, Måns Zelmerlöw – Heroes
Storfavorit. Det brukar förvisso Sveriges bidrag vara bland förståsigpåare och vadslagningsfirmor, för att alltsom oftast visa sig överskattade i den allmänna folkopinionen. Men den här gången är det annorlunda. Snygg-Måns ligger i vinnarspår, med en låt som hittat den minsta gemensamma nämnaren hos en stor publik. För oss med barnkörsfobi innebär det tre minuters inre konfrontation. Skägg, hoppas vi!

14 Schweiz, Mélanie René – Time to Shine
Mélanie har själv skrivit en låt som tilltalar mig mycket mer direkt än Måns. Den lider möjligen något av att den tar ett par lyssningar att sätta sig och egentligen gör sig bättre i studio- och videoversion. I värsta fall kan Mélanie faktiskt missa final, men går hon bara dit kan hon snabbt springa upp bland favoriterna.

15 Cypern, John Karayiannis – One Thing I Should Have Done
Ett skägg. Med gitarrballad. Eller, Cyperns svar på Richard Marx. Det svajar någonstans vid den sista finalplatsen.

16 Slovenien, Maraaya – Here for You
Jag konstaterade förra året att Slovenien inte är ett vinnarland. Det lär ställas på sin spets i år, då de har fått till ett bidrag som ingen kan missa. Låten behöver inte ens en minut för att sitta och sångerskan Marjetka har en röst som fångar uppmärksamhet. (Den förste kvällstidningsjournalist som jämför med Britney Spears får stå i skamvrån!) Utmanar med största säkerhet Måns om segern, även om refrängen också snabbt blir tjatig.

17 Polen, Monika Kuszyńska – In the Name of Love
En långklänning. En av de bättre. I sin oskuldsfullhet i bjärt kontrast till Polens porriga comebackbidrag förra året.

Till final: Irland, Montenegro, Norge, Tjeckien, Israel, Azerbaijan, Sverige, Cypern, Slovenien och Polen.

 

Finalklara

Som vanligt är det inte bland de finalklara bidragen du ska börja leta efter årets vinnare. Storbritannien är småmysig och Italien tantfavorit, annars är det här en enda lång rad kanonfoder.

AustralienGuy Sebastian – Tonight Again
Kul med Eurovision-tokiga Australien i lineupen, men debutlåten lämnar en del övrigt att önska. Precis den typen av klämkäck soul som alltid är representerad men som alltid har floppat.

Österrike, The Makemakes – I Am Yours
Skägg. Och hatt. Soulballad som kommer som en befrielse. För just nu börjar du känna att det trycker på i blåsan, att ostbågarna börjar ta slut eller att en kopp kaffe hade behövts för att höja koffeinnivån inför resten av kvällen.

Frankrike, Lisa Angell – N’oubliez Pas
Den franska balladtanten är tillbaka! Saknad av ingen utom Jostein Pedersen (den där norrmannen som var med i “Inför Eurovision”-programmen för många år sedan).

Tyskland, Ann Sophie – Black Smoke
Efter ett par mindre lyckade år försöker tyskarna kopiera hela konceptet kring succén med Lena (2010). Problemet är bara att du snarare blir rädd för Ann Sophies styltiga gapande än charmad Lena-style.

Italien, Il Volo – Grande Amore
Skäggfrossa (två av tre). De tre snygga tenorerna tillhör storfavoriterna med sin pompösa ballad. De kommer säkert att leverera en topplacering, även om operabidrag har haft en tendens att överskattas i tävlingen tidigare.

Spanien, Edurne – Amanecer
Långklänning. Det är många som verkar fastna för Edurnes ylande. Jag förhåller mig försiktigt neutral.

Storbritannien, Electro Velvet – Still in Love With You
Ett uppswing för 30-talsretro. Charmig och svårdissad duett, utan att sniffa på topplacering.

Tre trallande pojkar – final i Melodifestivalen

Jag får väl drämma till med ett pliktskyldigt tips inför Melodifestivalens final. Peppen är inte riktigt på topp. Startfältet är egentligen inte sämre än vanligt. Hur svaga deltävlingarna än kan verka dyker det alltid upp små guldkorn här och där som tillsammans fyller ett acceptabelt finalfält. Tyvärr verkar det avgjort på förhand den här gången. Allt är upplagt för en trio unga grabbar, med Elake Måns i ointaglig ledning. Samtidigt finns det en strålande stjärna i skuggan, som inte lär släppas fram av grabbgänget.

1. Måns Zelmerlöw – Heroes
Måns låt är okej. Den funkar. Absolut. Lite småtråkig, men snygg. Framträdandet är också välgjort, med söta tomtar. Lite grått kanske. Och så kunde han ha skippat nattskjortan. Rejält minus för att skägget är rakat. Given vinnare ikväll, vilket tyvärr förtar all spänning. Kommer inte att göra fiasko i Eurovision, men är heller ingen medaljkandidat där.
TTTTTTT

2. Jon Henrik Fjällgren – Jag är fri (Manne leam frijje)
Det vore kul att skicka en jojkande colombiansk same som svenskt bidrag till Eurovision, bara för att förvirra Björn Söder. Låten är däremot väldigt enformig. Här kommer den att dra röster på att den sticker ut visuellt, men det räcker inte i Eurovision.
TTTT

3. Eric Saade – Sting
Eric Saade är långt ifrån en vinnarkandidat den här gången, men lär ändå ta en medalj. Precis så ojämnt är det i år. En standardlåt, maskerad i konfettiregn.
TTTTT

4. Mariette – Don’t Stop Believing
Finalens bästa låt, finalens bästa röst och finalens snyggaste framträdande. Överlägset störst Eurovision-potential. Tyvärr verkar folket ha glömt det här bidraget och vinstchanserna är minimala.
TTTTTTTTT

5. Samir & Viktor – Groupie
Barnens favorit ska inte underskattas. Men från att ha haft makten i deltävlingarna hamnar barnens vilja oftast i skymundan när det väl gäller. Nu kliver föräldrarna fram och röstar, och då är de redan till leda trötta på Samir & Viktor.
T

6. Hasse Andersson – Guld och gröna skogar
Hasse målas ut som någon sorts utmanare till segern i kvällstidningarna. Ni behöver inte vara oroliga. Trots att han lyckats fånga såväl pensionärer som barn har han en given nolla från den internationella juryn.
TTT

7. Magnus Carlsson – Möt mig i Gamla stan
Något så vedervärdigt som en “gammal hederlig schlager” korsat med lite Orup. Tydligen går det hem hos traditionalisterna, men inte mer än så.
TT

8. Dinah Nah – Make Me (La La La)
Dinah hade ingen åsikt om kombattanterna från Andra chanson, Dolly Style. Hon “lyssnar inte på sådan musik”… Årets mest insiktslösa uttalande? Energiskt inslag.
TTTTTT

9. JTR – Building It Up
Finalens sämsta låt, finalens sämsta sångröster, finalens sämsta framträdande. Lär ändå, märkligt nog, antagligen undvika sistaplatsen.
T

10. Isa – Don’t Stop
Isa charmade sig till final, och låten är lagom lättklämd, men här faller hon bort I mängden.
TTTTT

11. Linus Svenning – Forever Starts Today
Det är inte uselt, men Svenning är totalt malplacerad i den här trum- och eldorgien. Det kunde bara bli mer fel om Hasse Andersson gick med i Dolly Style.
TTTT

12. Jessica Andersson – Can’t Hurt Me Now
Tyvärr Jessica, men ingen har den här torra balladen som favorit. Det är sannolikt inte ens någon som minns hur den gick.
T

Düsseldorfvarning på årets Eurovision-final

joinus

Egentligen kan det gå hur som helst (känns som om jag har skrivit det förut…). Det är väldigt jämnt (det också…). De som är favoriter har blivit det mer av en slump eller av politiska skäl, än av att de har överlägsna låtar. Det här kan lika gärna sluta som i Düsseldorf 2011 när de flesta satt som fågelholkar när Azerbaijan och Italien rodde hem röst efter röst…

Jag går på magkänsla och lite säkerhet. Sanna Nielsen är absolut kvalitet och tilltalar en väldigt bred publik i Eurovision-sammanhang. Sverige är ett betrott vinnarland. Jag kan heller inte låta bli att påverkas av omgivningens hyllningar till Conchita Wurst. Klart hon kommer högt, även om just jag inte begriper det. Det var rysligt jämnt i Melodifestivalen. Det lär bli rysligt jämnt här med.

 

1. Sverige, Sanna Nielsen – Undo
Sanna har sakta men säkert seglat upp bland favoriterna. Sveriges bidrag brukar ju göra det, men den här gången finns en realistisk segerchans. Sanna är säker och proffsig, ut i sina nyinhandlade svarta spetsar. Låten är en kvalitetsballad som sticker ut en aning. Framförandet är magnifikt. Det blir en ny strid in på mållinjen.
T water smallT water smallT water smallT water smallT water smallT water smallT water smallT water small

2. Österrike, Conchita Wurst – Rise Like a Phoenix
Conchita har varit en av de mest omskrivna deltagarna på förhand. På grund av sitt utseende. Själv hörde jag låten innan jag såg videon (och blev medveten om skäggiga damen-prylen) och avfärdade den snabbt som en bagatell. Jag var inte överdrivet förförd av sångrösten heller. Sedan dess har det hänt mycket och Conchita har blivit en ikon för HBTQ-rörelsen. Det ska inte förringas i det här sammanhanget, men räcker det? Framförandet i semifinalen höjde dock intrycket ett litet snäpp. Den är helt klart med.
T water smallT water smallT water smallT water smallT water smallT water small

3. Nederländerna, The Common Linnets – Calm After the Storm
Det är egentligen en klassisk, snyggt gjord poplåt med lätt countrystuk, som visade i semifinalen att den trots sin lågmäldhet kan sticka ut i Eurovision-formatet. Med stöd från jurygrupper och en mer finsmakande soffpublik kan det bära långt.
T water smallT water smallT water smallT water smallT water smallT water small

4. Armenien, Aram – Not Alone
Aram var länge storfavorit – av någon anledning. Visst, det kanske sticker ut en aning. Första halvan är bara seg. Andra halvan är mest gapig. Den tar sig efter lite nötande, men det hjälper så klart föga i det här formatet. Favoritskapet har svalnat betänkligt och jag tror att Aram får svårt att hänga med i den absoluta segerstriden.
T water smallT water smallT water smallT water smallT water smallT water small

5. Azerbaijan, Dilara Kazimova – Start a Fire
Rent och vackert, men snark vad trist. Det vill liksom inte ta sig. Vi vet dock hur det fungerar vid det här laget. Det enda man kan vara riktigt säker på numera är att oavsett vad Azerbaijan skickar hamnar de på topp fem.
T water smallT water smallT water smallT water smallT water small

6. Ukraina, Mariya Yaremchuk – Tick – Tock
En poprefräng som sätter sig direkt! Mariya seglade snabbt upp som en av de personliga favoriterna, men svalnade något i semifinalen. Svårt att sätta fingret på varför, men någon segervittring finns det inte över det här.
T water smallT water smallT water smallT water smallT water smallT water smallT water small

7. Rumänien, Paula Seling & OVI – Miracle
Paula Seling & OVI vad duon som helt oförtjänt hamnade trea 2010 med en låt klyschigare än popcorn på bio. Nu har de förvisso satsat mer på dansrytmer, men det är lika äckligt förutsägbart. Det värsta är att det kan bli en ny topplacering om det vill sig illa. Jag befarar det värsta, men håller tipset på en rimlig sjundeplatsnivå.
T water smallT water smallT water small

8. Norge, Carl Espen – Silent Storm
Det är lite segt i början, men vackert som en vårdag. Slutklämmen är magnifik. Det bör bli en plats på topp-tio, med lite jurystöd, men det här kan lika gärna helt gå soffpubliken förbi.
T water smallT water smallT water smallT water smallT water smallT water smallT water small

9. Schweiz, Sebalter – Hunter of Stars
Du blir glad av Sebalters visslande. Det är en bra start, som kan sluta lite var som helst, men troligen på topp-tio i det här lite deppiga finalfältet.
T water smallT water smallT water smallT water smallT water smallT water small

10. Ryssland, Tolmachevy Sisters – Shine
En superproffsig men rätt tråkig poplåt som nämns bland favoriterna här och där. Frågan är hur det politiska läget påverkar Rysslands chanser. Utvisslingen när de blev finalklara ger en fingervisning. Samtidigt bor det många ryssar i övriga östländer, så viss röstprocent är given.
T water smallT water smallT water smallT water smallT water small

11. Grekland, Freaky Fortune feat. RiskyKidd – Rise Up
En oändligt tjatig men funktionell danslåt med krydda av blåsinstrument. Den rycker med folk och bör gå hem i det balladbetonade fältet.
T water smallT water smallT water smallT water smallT water small

12. Polen, Donatan & Cleo – My Słowianie – We Are Slavic
Ojdå. Scenen översvämmas av smörkärnande folkdräktsurringningar och Cleo mässar att slaviska kvinnor är födda att använda sina former och sin heta charm. Lite sexistiskt, kan tyckas. Jag brukar normalt sett förespråka sång på det egna språket, men den här gör sig betydligt bättre på engelska än på polska. Den engelska refrängen kommer för sent här för att riktigt hinna fästa. En taktisk miss.
T water smallT water smallT water smallT water smallT water small

13. Slovenien, Tinkara Kovač – Round and Round
Tävlingens tjusigaste poplåt sätter sig direkt, men är totalt osynlig i förhandssnacket. Fortfarande min personliga favorit, men Tinkara ligger lååååångt ner i förhandstipsen. Det är obegripligt på sätt och vis. Om hon hade representerat ett “vinnarland” som Sverige, Danmark eller Azerbaijan hade hon varit storfavorit, men Slovenien har aldrig varit nära en riktig topplacering. Annars den låt som påminner mest om fjolårsvinnaren, vilket möjligen kan hållas till last.
T water smallT water smallT water smallT water smallT water smallT water smallT water smallT water small

14. Danmark, Basim – Cliche Love Song
Det ska vara glatt och medryckande, men är i själva verket gnälligt och irriterande… klyschigt. Tillhör favoriterna i de som alltid västvridna förhandstipsen, men jag har svårt att se en dansk dubbelseger i antågande. Jag hoppas att det här blir årets favoritfall.
T water smallT water smallT water small

15. Tyskland, Elaiza – Is It Right
Det gungar skönt och låten är retande kantig. Trots dragspel (alltid en fördel) kanske det inte räcker hela vägen, men kul att Tyskland är med igen efter ett par svaga år. En given placering i nedre mittfältet.
T water smallT water smallT water smallT water smallT water smallT water small

16. Storbritannien, Molly – Children of the Universe
Prickfri men anonym poplåt som här och där nämns bland favoriterna. Molly försöker få till inlevelse i sången, men bidraget har sina klara begränsningar. Det blir ett favoritfall på den.
T water smallT water smallT water smallT water smallT water small

17. Frankrike, TWIN TWIN – Moustache
Frankrike har gjort ansträngningar för att skärpa till sig i Eurovision på senare år. Men när det inte har gett förväntad utdelning kommer säkert som ett spammejl ett typiskt franskt långfinger i form av ett antibidrag som detta. Men, den har samtidigt ett medryckande beat som kan bli en Verka Serduchka i folks hjärtan med lite flyt. Kan hamna allt från tvåa till 22:a, men jag satsar försiktigt.
T water smallT water smallT water small

18. Italien, Emma – La Mia Città
En rockig, ösig låt som sätter lite nyans på startfältet. Tyvärr en genre som inte brukar lyckas särskilt väl i Eurovision. Refrängen är dessutom inte tillräckligt stark och frågetecken för Emmas liveröst, som vi vet för lite om. Den hade nog behövt växa i en semifinal.
T water smallT water smallT water smallT water smallT water smallT water small

19. Montenegro, Sergej Ćetković – Moj Svijet
Det här är det närmaste vi kommer en äkta Balkanballad i år. Den fungerar utmärkt, utan att sälla sig till de tidlösa klassikerna i genren. Faller mellan stolarna här bland alla andra ballader.
T water smallT water smallT water smallT water smallT water smallT water small

20. San Marino, Valentina Monetta – Maybe (Forse)
San Marinos enda(?) schlagersångerska Velentina Monetta ställer upp för tredje året i rad. Rekord i modern tid. Jag tyckte lite synd om henne förra året, när hon verkligen var värd att gå till final med den snygga ”Chrysalis (You’ll Be Flying)”. Det här är också bra, men finalavancemanget känns som lite kompensationsröstning bland Eurovision-fans (där Monetta har skaffat sig någon form av kultstatus).
T water smallT water smallT water smallT water smallT water smallT water small

21. Ungern, András Kállay-Saunders – Running
Det börjar ganska lovande med en smärtsam vers, men den lättviktiga upptemporefrängen saboterar hela pannkakan. Riktigt jobbigt blir det faktiskt.
T water smallT water smallT water small

22. Spanien, Ruth Lorenzo – Dancing in the Rain
En traditionellt pampig ballad. I sin genre snäppet under Sanna. Kan möjligen överraska och placera sig på övre halvan, men hamnar mer troligt i skymundan.
T water smallT water smallT water smallT water smallT water smallT water small

23. Finland, Softengine – Something Better
Poprock som sticker ut lite i årets fält, men knappast historiskt sett. Får vara nöjda med finalplatsen.
T water smallT water smallT water smallT water smallT water small

24. Island, Pollapönk – No Prejudice
Lite lustigt, minsann (med ett allvarligt budskap i botten). Island överraskade med sitt finalavancemang och kan möjligen plocka en placering eller två om tv-publiken är på humör och har telefonen i hugg, men det här spektaklet är förstås inget för toppstriden.
T water smallT water smallT water smallT water smallT water small

25. Vitryssland, Teo – Cheesecake
Ytterligare en av dessa irriterande låtar, som du vill förtränga för att de är så ostiga, men inte kan få ut ur huvudet. Finalavancemanget var en överraskning och det får nog räcka så.
T water smallT water smallT water small

26. Malta, Firelight – Coming Home
Gemytligt, men långt ifrån något som sticker ut. Det här glömmer publiken bort i samma stund som nästa akt rullar in på scenen.
T water smallT water smallT water smallT water smallT water small

Tankar efter semifinalerna

Eurovision-semifinalerna är underskattade. Det är där en seger byggs upp. Sedan semifinalsystemet infördes 2004 har det bara hänt vid två tillfällen att ett bidrag som är direktkvalificerat till final har gått hela vägen till seger: Helena Paparizou (Grekland) 2005 och Lena (Tyskland) 2010. Det gäller att gå in i finalen med vind i seglen och fansens jubel ekande i huvudet. Det gör Sanna Nielsen och Conchita Wurst. Det gör inte Aram MP3. Det gör framförallt inte de ryska tvillingarna.

Det är en del politik i detta. Sanna har förstås fördel av närheten till grannlandet, med många tillresta svenskar på plats, precis som läget var för Emelie de Forrest förra året på andra sidan sundet. Conchita rider på stödet från den i sammanhanget mäktiga HBTQ-världen. Aram gjorde sig ovän med desamma genom att kommentera just Wurstskan. Tvillingarna är troligtvis lika oskyldiga till Rysslands statssanktionerade homofobi och krigshets i Ukraina som de ser ut, men får stå symbol för omvärldens missnöje med sitt olyckligt tajmade “message of love”.

Finfint gensvar fick också Nederländerna, Norge, Azerbaijan och (dessvärre) Rumänien. Någonstans i den sextetten (ihop med Sverige och Österrike) hittar vi topptrion.

eurovision_island5
Front row banger på semifinal 1.

Andra gick till final, men utan vinnarkänsla. Jublet var stort när San Marinos Valentina Monetta presenterades som finalklar. Det var nog mer av sympati efter två raka finalmissar. Sloveniens Tinkara gjorde allt rätt, men trots ett strålande nummer verkar fortfarande ingen ha lagt märke till henne… Sorgligt! Hon stärkte i alla fall sin ställning som min personliga favorit. Ukraina var en annan halvfavorit som egentligen inte gjorde något fel, men helt enkelt inte lämnade scenen med rätt aura av eufori. 

Största finalmissen är helt klart Israels Mia Finegold. Ett fullkomligt bländande framträdande, med tävlingens mäktigaste röst, hjälpte föga till att ta en finalplats i konkurrens med polska urringningar och vitryska ostkakor. Jag är också lite förvånad över Estlands miss, men kommer inte att sörja den på samma sätt.

Andra sjöng bort sig. Irlands hårresande falsksång kraschade en av fältets bättre låtar totalt. Makedoniens Tijara och Portugals Suzy var inte långt efter i tonsvårigheterna.

Sedan är det alltid lika svårt att placera in de sex finalklara i hierarkin, baserat på polerade videor, opolerade genrepsinspelningar och inrikesfinaler. Frankrike kan till exempel hamna allt från tvåa till 22:a. Jag ska finslipa på sluttipset…

Edit: Höll på att glömma den så viktiga statistiknoteringen. Jag tippade sju rätt i semi 1 och åtta i semi 2. Det får anses okej. Det bör kanske i ödmjukhetens namn nämnas att det är något färre startande länder i år än vanligt, så inte lika många bidrag missar final.