Vad var det jag saade
Att tippa årets vinnare var lite som att stjäla godis från Amy Diamond. Eric Saade var favorit både i stugorna och ute i Europa. Sedan återstår det att se hur långt det räcker i verkligheten i Düsseldorf. Jag börjar redan tröttna på ”Popular”.
Dannys andraplats var mer överraskande. Det borde den kanske inte ha varit om man hade använt mer hjärna än hjärta i tipset, men jag trodde i min enfald att antingen publiken eller jurygrupperna skulle genomskåda det plastiga leendet.
The Moniker trea. Det är förstås helt okej för en låt som snubblade vidare via Andra chansen. Och tydligen gick den inte rakt in i jurygruppernas hjärtan. Jag vidhåller dock att den hade haft störst chans att sticka ut i ESC.
Att schlagertanterna Sanna Nielsen och Linda Bengtzing skulle gå bättre hem i Europa än i folkhemmen var helt osannolikt, men uppenbarligen sant. Vilka satt egentligen i jurygrupperna och hur ironiskt röstade de?
Nicke Borg gick inte alls hem, någonstans. Det var å ena sidan överraskande – å andra inte. Låten är kanon, men Nicke själv gjorde ett om möjligt ännu torrare och mer nasalt bräkande framträdande.
The Playtones och Swingfly var inte mycket att säga om. Väntade utfall, även om The Playtones drog mer Europaröster och Swingfly mer folkröster än vad jag kalkylerat med.
Brolle sist. Vad var det jag saade?
Ingen anledning att slå på stora trumman
Katastrofal kvalitetskontroll
Saade är kall som is
Folket tappade fingertopparna
Nedre halvan är toppen
I krig och kärlek
