V.I.F. Sven-Ingvars (1956-2017)

När jag såg Sven-Ingvars på Östersjöfestivalen i Karlshamn 2015 var det med känslan av ett avsked av Sven-Erik Magnusson och bandet. Så blev det dessvärre också. Här är min historia med Sven-Ingvars och förstås en 40-i-topp med deras låtar.

Ett halvår senare såg jag Motörhead för sista gången, med samma känsla av att det var ett avsked av Lemmy och bandet. Lemmy dog mycket riktigt samma månad. Det var likaledes tydligt sommaren innan att sjukdomarna hade tagit hårt på Sven-Erik Magnusson. De spelade en timme, mot normala två, och leendet var där, men inte energin. Men precis som Lemmy körde Sven-Erik ända in i kaklet. Så länge han kunde ställa sig på en scen gjorde han det.

Rockbandet

Min resa med Sven-Ingvars började så sent som 1991. Den klämkäcka dansbandshiten “Två mörka ögon” gick in på Svensktoppen för att stanna och samtidigt ändrade bandet stil och gjorde en bejublad rockspelning på Hultsfred. Jag var förstås inte där (blott 14 år gammal), men stilen och publiken de hittade där skulle sitta i för resten av karriären. Jag älskar kontraster, och just den kontrasten fastnade hårt hos unga mig. Dansbandet på dekis (för på 80-talet hade Sven-Ingvars degraderats till ett ordinärt dansband) som blev ett hyllat rockband.

När de sedan släppte “Byns enda blondin” 1994 blev den ett givet inköp. Det var inte hårdrock precis, snarare klassisk svensk gitarrpop, med låtar av Niklas Strömstedt, Christer Sandelin, Lasse Holm och Nisse Hellberg. Inte minst en rockigare version av Gunde Johanssons “Torparrock”. Skivan spelades i alla händelser friskt där hemma i pojkrummet.

Ännu starkare kom sedan “Lika ung som då” att sätta avtryck när den kom 1996. Den är sannolikt en av de mest spelade skivorna i hela samlingen, åter med låtar av den svenska popeliten: Strömstedt, Hellberg, Peter LeMarc, Staffan Hellstrand, Plura, Per Gessle och Dan Hylander. Ytterligare två nyskrivna album skulle det bli i samma anda: “Nio liv” (1998) och “Retro aktiv” (2000).

Jag uppskattar i stort sett alla Sven-Ingvars eror och genrer, vare sig det har varit 50-talsrock, visor, dansband, pop, rock eller schlager. Men självklart var det något extra lockande när de i andra akten av sina konserter svidade om till rockband och tog ut svängarna. Backdroppen med de brinnande gitarrerna 2003. Ståldekoren 2011. Ingvars bakom ryggen-solon. Trycket när de körde med fyra gitarrister.

Sju konserter

På Östersjöfestivalen 1996 blev det äntligen dags att se bandet live. Det skulle bli totalt sju gånger, när cirkeln slöts på samma torg i Karlshamn 19 år senare. Allra starkast var det i Teleborgshallen i Växjö 2003. Bara några hundra meter från mitt dåvarande boende satte bandet upp sin arenashow, med extra allt och den gamle Jerusalem-trummisen Klas Anderhell som gav ytterligare rocktouch på de gamla låtarna. Där köpte jag även min Sven-Ingvars-keps, som sedan har varit en trogen följeslagare på 14 Sweden Rock-festivaler.

Det är inte alltid publiken har hängt med i svängarna. I Kristianstad 1999 blev jag attackerad med en petflaska av en aggressiv picknicktant för att jag (och ett gäng till…) stod framme vid scenen och “skymde sikten” från hennes filt. Hon fick sin flaska snabbt i retur, vilket höll på att inleda en diplomatisk kris mellan mig och hennes man… Det hade kunnat bli en kvällstidningsrubrik, men det stannade där.

Så småningom fattade folk vinken och insåg att Sven-Ingvars var mer rock och röj än picknick och dansband. Någon spelning på Sweden Rock Festival blev det dock aldrig.

Några vidare bilder har det inte blivit från dessa sju konserter, av olika anledningar. Så det får bli en samling halvkassa…

Slutligen vill jag förstås bjuda på en 40-i-topp, med Sveriges äldsta rockband (årtalen anger originalinspelning med Sven-Ingvars – flera av de äldre låtarna har spelats in i flera versioner av gruppen):

  1. Anita – Pärlan i samlingen av tonsatta Frödingtexter. Återkommer alltid i spellistan. (1971)
  2. Älskar du mig – En mycket fin ballad av Sven-Erik, med text av Py Bäckman. (1998)
  3. Så många mil, så många år… – Ännu en sentida ballad, av Dan Hylander. (2000)
  4. Torparrock – Klassiker av Gunde Johansson, som sedermera i och med nyinspelningen 1994 blev signum för bandets rockera. (1985)
  5. Jag ringer på fredag – Klassikernas klassiker, som fick ett andra liv i rockversion. (1967)
  6. Byter bara blickar – Ett rockigt “Nio liv”-spår av Per Gessle. (1998)
  7. Juninatten – Ytterligare en fantastiskt vacker ballad av Sven-Erik. (1976)
  8. Lika ung som då – Niklas Strömstedts rockiga bidrag till skivan med samma namn. (1996)
  9. Varenda sommar blir din – Svårslagen refräng av Nisse Hellberg. (1996)
  10. Två mörka ögon – Kanske bandets dansbandigaste låt någonsin, men en bra sådan. (1991)
  11. Kristina från Vilhelmina – Bara rimmet i titeln förtjänar en topplacering. (1967)
  12. Börja om från början – En odödlig klassiker att ta till när livet är kämpigt. (1958)
  13. Jag har hört den sista lärkan – Ännu en underskattad vemodig ballad. (1987)
  14. Om jag kan få dig att förstå – Ösig öppning på “Byns enda blondin”. (1994)
  15. Det kommer från hjärtat – Rockig dänga från “Nio liv”. (1998)
  16. En sista doft av sommaren – Vemodigt Dan Hylander-bidrag. (1996)
  17. Månskensnatt i Åmotsfors – Ännu vemodigare från Plura. (1996)
  18. Kyss mig stilla – Tung rock från Peter LeMarc. (1996)
  19. Jag har vandrat mina stigar – Underskattad lugn bit. (1981)
  20. Gamla polare – Rockig stänkare från “Byns enda blondin”. (1994)
  21. Saker jag borde gjort – Niklas Strömstedt och Per Gessle får till det tillsammans. (2000)
  22. Här nere på jorden – Ännu en höjdare från Peter LeMarc, med ösigt dragspel. (2000)
  23. Farväl till sommaren – Lasse Berghagens klassiker ska förstås vara med. (1976)
  24. Under ditt parasoll – Underskattad klassiker från kalkonfilmen med samma titel. (1967)
  25. Min gitarr – Det går inte att göra en seriös Sven-Ingvars-lista utan “Guldgrävarsången” med Thore Skogmans text. (1958)
  26. Säg inte nej, säg kanske – En annan ur det gamla odödliga gardet. (1965)
  27. Önskebrunnen – Trallig 60-talsklassiker. (1968)
  28. Luffarvisa – Sorglös och tidlös. (1962)
  29. Vid din sida – Sjöng jag när vi marscherade under gröntjänsten i lumpen. Närmare tvångströja har jag nog aldrig varit. (1966)
  30. Te dans mä Karlstatösera – En dans som satt sina spår i musikhistorien. (1961)
  31. Det var dans borti vägen – En annan dans, med Frödig-text. (1971)
  32. Sommar & sol – Mest känd som signaturmelodi till Hajk. (1990)
  33. Tid (en sång till alla flickor små) – Ytterligare en underskattad 80-talare. (1985)
  34. Dansen den går på grönan äng – Det svängde även under dansbandseran. (1985)
  35. Marie, Marie – Staffan Hellstrands rockdänga från “Lika ung som då”. (1996)
  36. Lilla vackra Anna – En av få ljusglimtar från 70-talet. (1974)
  37. Nio liv – Passande titelspår av Per Gessle. (1998)
  38. Sommar i Sverige – Grillkvällarnas signaturmelodi måste så klart vara med. (1994)
  39. Byns enda blondin – Inte en personlig jättefavorit, men Strömstedts moderna klassiker ska förstås vara med. (1994)
  40. Hus till salu – Vemodigt från hovskrivaren Peter LeMarc. (1996)
  41. Minsta lilla tecken – Rockigt från Nisse Hellberg. (1996)
  42. Livet är nu – inte sen – Ännu en doldis från 70-talet. (1974)
  43. När jag tänker på dej – Finstämt av Peter LeMarc igen… (2000)
  44. Då mår jag riktigt bra – Och ännu en rockig LeMarc. (1998)

Blev det 44? Det finns fler…

Du hittar alla låtarna på Spotify (utom “Under ditt parasoll”).

One thought on “V.I.F. Sven-Ingvars (1956-2017)

  1. Min speciella Sven-Ingvars-favorit är LP:n Man borde inte sova från 1972. Hela den plattan är underbar! Tyvärr blev den aldrig lika populär som Frödingskivan året innan. Den finns inte ens återutgiven på cd.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *